Språkcaféet bjuder både på program och samtal.

En härlig, salig blandning!

nykarleby.

Varje kväll i Språkcaféet känns meningsfull, säger Melina Saari, som hoppas att vem som helst ska våga kika in en tisdagskväll och lära känna invandrare som längtar efter nätverk.

3.9.2020 kl. 15:26

Det första fröet till Språkcaféet såddes år 2015, då det började komma asylsökande till Nykarleby. Då formades stödet som senare blev föreningen Nykarleby Flyktingvänner.

– Vi har hållit på i många år redan, men nu är verksamheten mer strukturerad. Vi har asylsökande kvar som fått uppehållstillstånd och vill bo kvar i lilla Nykarleby. Men nu har vi också kvotflyktingfamiljerna som behöver integreras, berättar Melina Saari, som är koordinator för Språkcaféet.

Språkcaféet ordnas av Nykarleby flyktingvänner i samarbete med Nykarleby församling. Andra samarbetspartner är Kredu, Lions-älvorna i Nykarleby, Röda korset och Nykarleby stad – men också alldeles vanliga flyktingvänner deltar i verksamheten.

– Det finns faktiskt ett behov av de här träffarna. I andra kommuner får de som kommer ofta vänfamiljer, men vårt språkcafé fungerar lite som en stor vänfamilj, säger Melina Saari.

Coronaepidemin gjorde våren utmanande, men Språkcaféet ordnade träffar också på sommaren – många av familjerna hade tråkigt och längtade efter program. I höst träffas man varje torsdag klockan 18–20 oftast i församlingshemmet, där det finns ett bra lek-
rum för barnen och ungdomsutrymmen med möjlighet att spela biljard och andra spel.

– Den första timmen brukar vi ha program, och den andra är fikapaus och samtal. I början kom också papporna med – nuförtiden brukar de skjutsa mammor och barn och så har de kanske ett eget café hemma hos någon i stället.

Språket är, som Melina Saari säger, ”en salig blandning”.
– När vi träffas känns det att språket inte är så viktigt. De flesta vill lära sig svenska och man kommer långt med kroppsspråk.

Varför är Språkcaféet viktigt?
– Det är viktigt att det finns en plats där man kan fråga hur saker fungerar i vårt samhälle. Men det är också viktigt att ha trevligt tillsammans. Det är inte så många som öppnar sina dörrar för invandrare, och de vill gärna få vänner. För dem som har småbarn hemma är det också viktigt att komma hemifrån och få en andningspaus.

Minst fyra finländska frivilliga måste vara på plats vid varje Språkcafé-träff – barnen har mycket energi och hjälpande händer behövs.

Vad har det gett dig själv att vara involverad i Språkcaféet?
– Jag har själv bott utomlands i perioder och vet att det kan vara ganska jobbigt att hitta sammanhang i ett främmande land – det har gjort att jag känt att jag vill vara involverad i arbetet med invandrare.

– Visst kan man ibland efter en lång arbetsdag känna att man hellre skulle ligga hemma på soffan än bege sig till caféet. Det kan vara lite kaos ibland, och små missförstånd. Men sen kommer man dit, och barnen kramar om en efteråt och säger: Vi ses nästa vecka, Melina! Då känner jag alltid att det var värt det.

Hon hoppas att alla ska känna att tröskeln är låg att komma med som frivillig.
– Dörren är öppen och det är bara att titta in en torsdag och känna efter. Man måste inte komma varje gång – man kommer inte för att man måste, utan för att det är roligt!

Sofia Torvalds

petalax. Stefan Granqvists yrkeskarriär har haft fokus på produktionsekonomi och ledarskap. In i den kyrkliga förvaltningen kom han av en slump. 9.6.2021 kl. 18:54

Solf. Han växte upp på en bondgård i Irak. Nu rattar han traktor och gräsklippare i Solfs församling och förbereder sig för att börja yrkesstudier till hösten. 10.6.2021 kl. 08:45

Kolumn. ”Hur kan mina fingrar vara så kloka? Hur kan de veta vad jag har i handen fast jag inte tittar?” 9.6.2021 kl. 15:05

Solf. Först tänkte hon ”inte kan jag jobba med musik”, sedan insåg hon att det var det hon gjort mest. Heidi Lång är van att spela i kyrkan. Nu får hon första gången pröva på alla delar i kantorsjobbet. 9.6.2021 kl. 15:05

BORGÅ. Att stiga in i domkyrkan en timme en sommarkväll och ta del av ett varierat musikutbud är en uppskattad tradition. 9.6.2021 kl. 10:05

Kolumn. Jag sitter och förbereder ett pass kring klimathotet som jag ska hålla för konfirmanderna i sommar. Jag googlar runt och möter rubriken ”Klimatångest allt vanligare bland unga”. Det går inte att undvika frågan – den är alltför närvarande i ungdomars liv idag. Men jag har svårt att veta hur jag ska närma mig den. Hur talar man om den globala uppvärmningen med en generation som allt mer börjar tro att allt hopp är ute? 10.6.2021 kl. 06:30

jakobstad. Sommarteolog och sommarkantor. Man kan ju tro att de kommer att jobba mycket tillsammans. Men Anna-Pia Svarvar och Emilia Tikkala vet än så länge bara om en gemensam gudstjänst. 10.6.2021 kl. 07:00

jakobstad. Som hjälpledare får man nya vänner, både bland konfirmanderna och bland de övriga ledarna. Och så får man ha kul. 10.6.2021 kl. 06:01

mariehamn. En privatperson kan göra små förändringar, en församling kan göra stora. Jessica Bergström och Lisbet Nordlund jobbar med att uppdatera församlingens miljödiplom. 28.5.2021 kl. 09:59

Kolumn. Coronan kom ändå med en del oförutsedda positiva bieffekter, skriver My Ström. 28.5.2021 kl. 09:56

pargas. När Ann-Maj Lauréns dotter dog blev hon arg på Gud och slutade gå i kyrkan. Men intresset fanns kvar, och med åren hittade hon sin plats i församlingen. 28.5.2021 kl. 08:53

PEDERSÖRE. Barnatron ger Karola Bodbacka trygghet medan hon genomgår sin tredje cytostatikabehandling. 27.5.2021 kl. 10:31

Kolumn. På församlingens webbsida kan du läsa att barnläger är kul och kompisskapande. Som barn är det kul och kompisskapande man tar med sig för stunden och sommaren. Som ledare på läger sätter jag personligen mera vikt vid den följande meningen på vår webbsida: där lär vi känna Jesus – kraften. 27.5.2021 kl. 10:25

PEDERSÖRE. Sandra Häggblom har vuxit upp med läger. Fortfarande hör lägren till hennes program varje sommar. 27.5.2021 kl. 10:17

Kolumn. Kyrkans dörrar kan inte stängas för någon. I dessa tider är det speciellt viktigt att hålla dörrarna öppna. 26.5.2021 kl. 16:15