Elina Mieskolainen frilansar som musiker i kyrkliga sammanhang i bland annat Borgå, Lovisa och Pernå.

Musik är glädje och tröst

Borgå.

– Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

20.8.2020 kl. 12:49

Vad är ditt huvudinstrument? Och hur kommer det sig att du spelar i kyrkliga sammanhang?

– Jag spelar endast violin, säger frilansmusiker Elina Mieskolainen.

– Klassiska musiker börjar vanligtvis med att vara med i en oratorieorkester och liknande, vilket jag också gjorde. Jag startade min kyrkomusikerkarriär på allvar i Pernå kyrka på 1990-talet då någon hade hört talas om mig. Jag flyttade till Pernå 1989. Efter det har jag fått en fin kontakt med kantorer och präster i Pernå, Lovisa och Borgå kyrkor.

– Samarbetet har sin grund i det att kantorer är villiga att bjuda på en intressant repertoar, som också tilltalar mig, inte bara barock utan också modernare verk. Församlingar har inte anlitat mig enbart för mässor utan också för att hålla konserter – och under åren har de varit otaliga.

Hur fungerar det i praktiken att vara frilansmusiker i församlingssammanhang?

– För att bjuda på konserter måste jag själv vara aktiv, och det är jag förstås, hur skulle annars någon veta vad det finns att få? Men med mindre tillställningar funkar det så att någon ringer till mig och frågar om jag är ledig.

Känns tillvaron trygg eller utmanande?

– Församlingsarbetet är bara en liten del av min verksamhet, även som musiker . Utöver det är jag också pilates-, yoga-, gymnastik- och danslärare samt konsthantverkare – så kyrkomusiken tar jag som en härlig och välkommen krydda i mitt vardagliga jobb!

Minns du något uppdrag speciellt bra?

– Julen är alltid härlig, i synnerhet i Pernå kyrka och speciellt tidiga julmorgnar.

– I januari i år fick jag också vara med i ”Valtiottomien kansojen musiikkia” i Lovisa kyrka. Det var en konsert med musik från länder som inte är stater, såsom Palestina och Katalonien. Konserten var dramatisk med fin ljusscenografi och mycket publik. Nu efteråt med pandemiutmaningar känns den konserten på något sätt förebådande. Coronan var då bara en aning men efteråt tänker man att det är på något sätt apokalyptiskt när vi är tvugna att stänga gränserna och man blir ganska hjälplös. Vad är gräser för något när man strider mot ett virus? Vad är gränser överhuvud taget?

Vad är din favoritgenre?

– Klassiskt, för evigt! Den genren innehåller allt. Och om jag ska nämna kompositörer så är det Bach, och sedan Mozart.

– Jag gillar också jazz mycket, från 1950- och 60-talet. Men jazz spelar jag inte själv tyvärr.

Vad gör musiken för oss?

– Oj oj … Allt! Den ger glädje, tröst, styrka. Jag kan inte föreställa mig församlingen utan musik. Och jag är otroligt glad över att jag själv kan bidra.

Hur ser hösten ut för dig?

– Man är ganska försiktig just nu och vi har bestämt att låta två stora konsertprojekt vara tills läget är lite klarare. Jag har mycket mindre att göra under hösten men det ger mera utrymme att öva och utveckla andra saker.

Ulrika Hansson

Kolumn. ”Hur kan mina fingrar vara så kloka? Hur kan de veta vad jag har i handen fast jag inte tittar?” 9.6.2021 kl. 15:05

Solf. Först tänkte hon ”inte kan jag jobba med musik”, sedan insåg hon att det var det hon gjort mest. Heidi Lång är van att spela i kyrkan. Nu får hon första gången pröva på alla delar i kantorsjobbet. 9.6.2021 kl. 15:05

BORGÅ. Att stiga in i domkyrkan en timme en sommarkväll och ta del av ett varierat musikutbud är en uppskattad tradition. 9.6.2021 kl. 10:05

Kolumn. Jag sitter och förbereder ett pass kring klimathotet som jag ska hålla för konfirmanderna i sommar. Jag googlar runt och möter rubriken ”Klimatångest allt vanligare bland unga”. Det går inte att undvika frågan – den är alltför närvarande i ungdomars liv idag. Men jag har svårt att veta hur jag ska närma mig den. Hur talar man om den globala uppvärmningen med en generation som allt mer börjar tro att allt hopp är ute? 10.6.2021 kl. 06:30

jakobstad. Sommarteolog och sommarkantor. Man kan ju tro att de kommer att jobba mycket tillsammans. Men Anna-Pia Svarvar och Emilia Tikkala vet än så länge bara om en gemensam gudstjänst. 10.6.2021 kl. 07:00

jakobstad. Som hjälpledare får man nya vänner, både bland konfirmanderna och bland de övriga ledarna. Och så får man ha kul. 10.6.2021 kl. 06:01

mariehamn. En privatperson kan göra små förändringar, en församling kan göra stora. Jessica Bergström och Lisbet Nordlund jobbar med att uppdatera församlingens miljödiplom. 28.5.2021 kl. 09:59

Kolumn. Coronan kom ändå med en del oförutsedda positiva bieffekter, skriver My Ström. 28.5.2021 kl. 09:56

pargas. När Ann-Maj Lauréns dotter dog blev hon arg på Gud och slutade gå i kyrkan. Men intresset fanns kvar, och med åren hittade hon sin plats i församlingen. 28.5.2021 kl. 08:53

PEDERSÖRE. Barnatron ger Karola Bodbacka trygghet medan hon genomgår sin tredje cytostatikabehandling. 27.5.2021 kl. 10:31

Kolumn. På församlingens webbsida kan du läsa att barnläger är kul och kompisskapande. Som barn är det kul och kompisskapande man tar med sig för stunden och sommaren. Som ledare på läger sätter jag personligen mera vikt vid den följande meningen på vår webbsida: där lär vi känna Jesus – kraften. 27.5.2021 kl. 10:25

PEDERSÖRE. Sandra Häggblom har vuxit upp med läger. Fortfarande hör lägren till hennes program varje sommar. 27.5.2021 kl. 10:17

Kolumn. Kyrkans dörrar kan inte stängas för någon. I dessa tider är det speciellt viktigt att hålla dörrarna öppna. 26.5.2021 kl. 16:15

NÄRPES. Han har tjugo års erfarenhet av hjärtövervakning och EKG. Den andliga vägen har präglats av starka personliga upplevelser. 26.5.2021 kl. 16:05

NÄRPES. Vardagsnära tankar kombinerade med fina foton. Det hittar man på Kristinestads svenska församlings Instagramsida. Oftast är uppdateringarna gjorda av Siv Bergman. 26.5.2021 kl. 15:36