Hilja Risku och Isabel Hanna har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

Två låtskrivare med körvana tävlar i tv-final

musik.

För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning.

19.8.2020 kl. 09:21

Trettonåriga Isabel Hanna och Hilja Risku har känt varandra mer än halva livet och gått i samma klass sedan ettan. I oktober står de på scen i finalen i låtskrivartävlingen MGP.

– Hilja ville väldigt gärna göra en låt, så hon frågade mig om jag skulle vilja göra en med henne, berättar Isabel Hanna.

– Isabel hade aldrig hört om MGP förr, så jag fick sitta och förklara en stund vad det är, säger Hilja Risku.

Låten de skrev fick titeln ”Ett stort steg” och handlar om det nya som låg framför dem när de skulle börja högstadiet.

– Det började med några ljudinspelningar på min telefon, berättar Hilja om deras skrivprocess.

Sedan började de teckna ner ord och teman som de ville ha med och så växte texten och musiken fram.

Det här är duons låtskrivardebut, men sång och musik är något de hållit på med i många år. De tar sånglektioner och har sjungit i Solfs församlings barnkör sedan de började skolan. Med kören Shiny Singers har de uppträtt bland annat i kyrkan och de deltog som kvartett och solosångare i församlingens strömmade morsdagsgudstjänst i våras.


Fick träna på scennärvaron

Erfarenheten av att sjunga inför publik tror Hilja och Isabel att de har nytta av i MGP. I maj fick de nyheten om att de var bland de tio utvalda finalister som kommer att tävla i den tv-sända finalen.

De var lite omtumlande när Märta från Yle ringde upp med beskedet; de hade blivit lurade att det var Hiljas moster de skulle ha ett videosamtal med.

– Så jag trodde typ hela samtalet att Märta var Hiljas moster, berättar Isabel.

– För hon har aldrig träffat min moster, tillägger Hilja.

– Så jag satt där och tänkte: Men vänta, hur vet hennes moster att vi har kommit med till MGP?

Det tog en stund för det att sjunka in. Nu känns det inte längre så läskigt att de ska stå på scenen.

– Vi har hunnit öva flera gånger, säger Isabel.

I början av augusti åkte de till Lärkkulla och fick träffa de andra artisterna och dansarna för första gången. På lägret fick artisterna jobba med bland andra tv-teamet, coacher och koreograf för att bygga upp sin scenshow.

– Vi tränade ganska mycket på hur man ska vara på scenen, att man tittar upp på publiken och tar ögonkontakt, berättar Hilja.

Det är annorlunda att stå på en scen framför mycket människor eller att spela in musik i en studio, jämfört med när de sjungit i kören. I kyrkan är det sällan lika många människor som tittar på.

– Man blir inte så nervös, för man känner också typ alla där, säger Isabel.

Hilja håller med.

– Och det är så mycket akustik i kyrkan, tillägger hon.

Hur ska ni fira om ni vinner?

– Då ska vi ha ett stort party, ler Isabel.

– Vi ska säkert ha en fest, när det här med coronan lägger sig förstås, säger Hilja.

Men de har också planerat att fira en vinst genom att utmana sig själva och möta sina rädslor: Hilja ska utmana sin höjdrädsla på en bergochdalbana och Isabel har lovat att röra vid en spindel.

Att ställa upp i MGP är något de definitivt kan rekommendera: att få åka på läger, träffa nya vänner och uppträda med sin egenskrivna låt är roliga och värdefulla erfarenheter.

– Börja på med det som känns lättast, tipsar Hilja. Om du känner att texten är lättast så kan du börja samla ihop idéer på olika ställen, också i vardagslivet.

Att Hilja och Isabel kommer att fortsätta sjunga är klart, men om de kommer att satsa på musik som något mer än en hobby vet de inte ännu.

– Jag tycker jättemycket om teater, så jag skulle vilja bli skådespelare, säger Isabel.

– Jag tror jag skulle vilja jobba med något där man får vara social – kanske på Yle, säger Hilja.

Emelie Wikblad

jakobstad. Församlingsfaddrarna är församlingens utsträckta hand till de allra yngsta medlemmarna. Flera som vill axla den rollen behövs. 14.4.2021 kl. 10:08

Kolumn. Den senaste tiden tror jag att många av oss har tänkt på hur det riktigt ska bli med pandemin som härjar i vår värld och med de restriktioner vi har. Så är det i alla fall för mig. I skrivande stund ter sig nog åtminstone närframtiden synnerligen oviss. 14.4.2021 kl. 10:01

Borgå. För någon är dopet tradition, något som hör till. Någon annan minns den fina relation de haft till sin egen fadder. 14.4.2021 kl. 08:45

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

vanda. – Det känns som att vi unga har lämnats mer som en sidotanke, säger Oscar Taht. 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Ebba-Stina Beukelman ville jobba i församling. Att det skulle vara som barnledare hade hon inte föreställt sig. 14.4.2021 kl. 08:30

Kolumn. Många var i början tveksamma till de nya streamade lösningarna, de kunde väl inte ersätta en traditionell gudstjänst? 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Våren för med sig stora förändringar i Solfs församling. Att många som jobbat i församlingen går vidare till annat innebär utmaningar, men församlingsrådet ser också möjligheter. 14.4.2021 kl. 08:30

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Kolumn. Jag har levt med psykisk ohälsa nästan hela mitt liv. Idag kan jag säga att jag mår bra, men tyvärr är det många som inte gör det. 31.3.2021 kl. 13:51

NÄRPES . – Det har varit tacksamt att jobba i ett team som fått saker och ting att hända, säger Olav Sjögård. 31.3.2021 kl. 13:41

Kolumn. En gång är ingen gång – två gånger är en vana, skriver Jessica Bergström, som är kaplan i Mariehamns församling. 31.3.2021 kl. 11:12

mariehamn. Vill man påverka måste man ställa upp och gå med, säger Julia Birney. Hon är första kvinnan som axlar posten som ordförande för kyrkofullmäktige i Mariehamn. 31.3.2021 kl. 11:09

Väståboland. När en samfällighet ska ta hand om tio kyrkor är det alltid någon av dem som måste fixas. Nu är det kyrkorna i Iniö och Korpo som står i tur. 31.3.2021 kl. 11:03

Kolumn. För ungefär ett år sedan var jag på resande fot, i en öken. Jag tittar på bilderna av den brunröda sanden som sipprar mellan mina fingrar. Jag kan nästan känna sanden i sandalerna. Het. 31.3.2021 kl. 10:17