Hilja Risku och Isabel Hanna har gått i samma klass och sjungit i kör tillsammans sedan ettan.

Två låtskrivare med körvana tävlar i tv-final

musik.

För Isabel Hanna och Hilja Risku blir det här en spännande höst. De börjar högstadiet – och de ska sjunga sin egenskrivna låt i tv-sändning.

19.8.2020 kl. 09:21

Trettonåriga Isabel Hanna och Hilja Risku har känt varandra mer än halva livet och gått i samma klass sedan ettan. I oktober står de på scen i finalen i låtskrivartävlingen MGP.

– Hilja ville väldigt gärna göra en låt, så hon frågade mig om jag skulle vilja göra en med henne, berättar Isabel Hanna.

– Isabel hade aldrig hört om MGP förr, så jag fick sitta och förklara en stund vad det är, säger Hilja Risku.

Låten de skrev fick titeln ”Ett stort steg” och handlar om det nya som låg framför dem när de skulle börja högstadiet.

– Det började med några ljudinspelningar på min telefon, berättar Hilja om deras skrivprocess.

Sedan började de teckna ner ord och teman som de ville ha med och så växte texten och musiken fram.

Det här är duons låtskrivardebut, men sång och musik är något de hållit på med i många år. De tar sånglektioner och har sjungit i Solfs församlings barnkör sedan de började skolan. Med kören Shiny Singers har de uppträtt bland annat i kyrkan och de deltog som kvartett och solosångare i församlingens strömmade morsdagsgudstjänst i våras.


Fick träna på scennärvaron

Erfarenheten av att sjunga inför publik tror Hilja och Isabel att de har nytta av i MGP. I maj fick de nyheten om att de var bland de tio utvalda finalister som kommer att tävla i den tv-sända finalen.

De var lite omtumlande när Märta från Yle ringde upp med beskedet; de hade blivit lurade att det var Hiljas moster de skulle ha ett videosamtal med.

– Så jag trodde typ hela samtalet att Märta var Hiljas moster, berättar Isabel.

– För hon har aldrig träffat min moster, tillägger Hilja.

– Så jag satt där och tänkte: Men vänta, hur vet hennes moster att vi har kommit med till MGP?

Det tog en stund för det att sjunka in. Nu känns det inte längre så läskigt att de ska stå på scenen.

– Vi har hunnit öva flera gånger, säger Isabel.

I början av augusti åkte de till Lärkkulla och fick träffa de andra artisterna och dansarna för första gången. På lägret fick artisterna jobba med bland andra tv-teamet, coacher och koreograf för att bygga upp sin scenshow.

– Vi tränade ganska mycket på hur man ska vara på scenen, att man tittar upp på publiken och tar ögonkontakt, berättar Hilja.

Det är annorlunda att stå på en scen framför mycket människor eller att spela in musik i en studio, jämfört med när de sjungit i kören. I kyrkan är det sällan lika många människor som tittar på.

– Man blir inte så nervös, för man känner också typ alla där, säger Isabel.

Hilja håller med.

– Och det är så mycket akustik i kyrkan, tillägger hon.

Hur ska ni fira om ni vinner?

– Då ska vi ha ett stort party, ler Isabel.

– Vi ska säkert ha en fest, när det här med coronan lägger sig förstås, säger Hilja.

Men de har också planerat att fira en vinst genom att utmana sig själva och möta sina rädslor: Hilja ska utmana sin höjdrädsla på en bergochdalbana och Isabel har lovat att röra vid en spindel.

Att ställa upp i MGP är något de definitivt kan rekommendera: att få åka på läger, träffa nya vänner och uppträda med sin egenskrivna låt är roliga och värdefulla erfarenheter.

– Börja på med det som känns lättast, tipsar Hilja. Om du känner att texten är lättast så kan du börja samla ihop idéer på olika ställen, också i vardagslivet.

Att Hilja och Isabel kommer att fortsätta sjunga är klart, men om de kommer att satsa på musik som något mer än en hobby vet de inte ännu.

– Jag tycker jättemycket om teater, så jag skulle vilja bli skådespelare, säger Isabel.

– Jag tror jag skulle vilja jobba med något där man får vara social – kanske på Yle, säger Hilja.

Emelie Wikblad

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59

sibbo. Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker. 2.9.2021 kl. 11:56