Dofterna gör att vi inte bara minns, vi återupplever, skriver Johanna Boholm-Saarinen.

När varje andetag är rent liv

Kolumn.

Johanna Boholm-Saarinen är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar.

18.6.2020 kl. 13:42

Denna sommar cyklar jag mer än jag någonsin tidigare gjort. Dels har jag en ny cykel, dels en ny arbetsplats. Och arbetet är beläget på precis lagom cykelavstånd hemifrån – på endast femton minuter rör jag mig från punkt A till punkt B.

Dofterna jag hinner dra in under denna kvart är otaliga. Det doftar gräs, sommarblåst, hägg; ibland lite sjö om vinden ligger rätt. Björkarna doftar finfränt, barrträden mörkt, mustigt, allvarligt. Förbi begravningsplatsen cyklar jag längs en väg av stampad sand, och sanden doftar, dikesrenen doftar, där är hundlokor, deras dröjande, dova doft.

Vissa morgnar är luften fuktig av dimstråk och det känns som om jag får i mig komprimerad natur i nästan flytande form. Varje andetag är rent liv. Jag andas grönska och kraft, en näring som är så djupt välgörande att jag inte kan annat än känna lycka, oberoende av vilken min ursprungliga sinnesstämning var. Andra morgnar får dofterna mig att omedelbart kastas bakåt i tiden till vissa speciella händelser, och jag parkerar cykeln på jobbet med känslan av att ha lyckats nå något som sedan länge är förgånget. En hastig fläkt av liljekonvaljer – jag är tillbaka i kvällen före min brors student 1984, då faster Lotten kom från skogen med mängder av parfymdoftande liljekonvaljbuketter. Jag minns mina knästrumpor. Den exceptionella värmen. Att potatisen redan växte i landen. Jag inte bara minns; jag återupplever.

Jag är tacksam för att bo i ett land där ingen behöver söka sig långt bort från hemmet för att andas friskt. Jag är tacksam för att sommaren är tillgänglig för oss alla, trots att mycket annat just nu är bortom begränsningar och möjligheter. Jag är tacksam för att det alltid, oberoende av vad som händer i livet, finns hundlokor och häggar, sandvägar och skogsdungar; jag är tacksam för att den dagliga cykelrutten är så mycket mer än bara en nödvändig förflyttning. Sommaren är en gåva. Tack, Gud, för en sådan användbar present – jag önskar mig inget mer.

Johanna Boholm-Saarinen är författare och medarbetare på begravningsbyrå.

Johanna Boholm-Saarinen

malax. Drömmen om den egna firman blev verklighet. Nu har de samlat erfarenhet av att tvätta kyrkfönster, mura skorsten – och flytta åt en människa de aldrig träffat. 5.8.2020 kl. 09:19

korsholm. Kom för att blir inspirerad av musiken, kom för samvaron, kom för andaktsstunden. På randen mellan sommar och vardag bjuder söndagskvällarna på musik i Korsholms kyrka. 5.8.2020 kl. 09:04

korsholm. När det är sommar kan en präst sitta på tre stolar, men i höst hoppas Korsholms svenska församling kunna välja vem som ska ta över kyrkoherdestolen. 5.8.2020 kl. 09:00

Kolumn. I bilradion sjunger Bee Gees ”How deep is your love” och jag kommer att tänka på några rader från en annan liten sång, ”så hög, jag kan ej nå över den, så djup jag kan ej nå under den ...” 5.8.2020 kl. 08:30

Väståboland. Vi har inte så många borgar och slott i Finland – men kyrkor har vi. Guiden Magnus Sundman ser Finlands historia passera i skärgårdens kyrkor. 18.6.2020 kl. 13:36

vanda. Församlingen har kontaktat personer över 70 år för att kolla om de behöver hjälp i coronatider. – De flesta har tackat, en del har blivit verkligt arga. 17.6.2020 kl. 15:05

Kolumn. "Livet är bäverfärgat teddytyg med neongröna spikes" 17.6.2020 kl. 14:57

Borgå. Inte ens coronaviruset kan hindra ungdomar från att bli konfirmander. I Borgå kombinerar man en undervisningsvecka med kortare läger. 17.6.2020 kl. 14:47

Pensionär. Han är fjärde generationens församlingstjänare i Munsala. Nu går Ulf Sundstén i pension från jobbet som kaplan i kapellförsamlingen. 17.6.2020 kl. 01:00

Kristinestad. Ett tiotal arbetare krävdes för den första och kanske största utmaningen i konserveringsprocessen: att få ner altartavlorna från väggen i Kristinestads kyrka. 17.6.2020 kl. 09:19

livsberättelse. Hon började sitt arbetsliv som missionär, fortsatte som rektor för medborgarinstitutet, och slöt cirkeln som diakon. Åren i Kongo och broderns sjukdom är två saker Ebba Carling kan se präglat hennes liv. 17.6.2020 kl. 09:04

Kolumn. "Det var fantastiskt tyckte jag, att det som hade varit obrukbart och dött hade kunnat förvandlas till ett så fint ställe." 17.6.2020 kl. 09:04

kvevlax. – När jag gick uppför kyrkgången tänkte jag: tack gode Gud för att det åter får öppnas kyrkdörrar och folk får samlas. 17.6.2020 kl. 08:33

kvevlax. De fick upptäcka vad en låg tröskel kan göra. I Kvevlax församling är planen att fortsätta strömma gudstjänster också när kyrkan öppnat för gudstjänstbesökare. 17.6.2020 kl. 08:31

Kolumn. Hur blir det när den sommar vi sett fram emot blir annorlunda än vi tänkt? En hel del av livet är att se fram emot, men en hel del är också att vara närvarande här och nu. 17.6.2020 kl. 08:31

Mest läst