En chaufför påverkar stämningen i hela bussen, bland annat därför tycker Rune Packalen att det är viktigt att kunna bjuda på sig själv.

Han blev en lyssnare

sibbo.

Rune Packalen kallas för församlingens tredje diakon. Som busschaufför har han fört många förtroliga samtal. En stor tragedi har färgat hans eget liv, och gjort honom till en lyssnare.

4.6.2020 kl. 14:11

Rune Packalen har varit chaufför för allt från skolbarn och skriftskolungdomar till pensionärer och teaterbesökare. Han har också flitigt anlitats för församlingens utfärder. Att han ibland kallas församlingens tredje diakon blir han förvånad över.

– Jag känner mig hedrad att få en sådan titel, säger han och skrattar.

– Diakonerna gör ett värdefullt arbete.

Transportbolaget fyller 30 år i år, och bussar har han och hans fru ägt i femton år.

– Så många människor man träffat genom åren via jobbet, det är helt otroligt!

Det kan vara speciella situationer som uppstår under en utfärd, speciellt när äldre är med.

– De kanske inte orkar besöka alla museer och blir kvar i bussen, och då har det ofta uppstått samtal där jag fått lyssna till olika livsöden, såsom sjukdomar och allt möjligt. Det finns många samtal jag kommer ihåg och som känts värdefulla, och där jag kanske till och med varit till någon hjälp.

Hurdan är en god lyssnare?

– Det är någon som lyssnar på riktigt, är närvarande helt enkelt. Och så kanske man försöker sätta sig in i personens situation, och eventuellt har några goda råd. Det gäller att inte bara lyssna en liten stund och sedan föra fram sina egna problem.

En chaufför påverkar hela stämningen i bussen, kan han konstatera.

– Det är viktigt att bjuda på sig själv. Humorn måste alltid vara med.


Den största tragedin

Rune Packalen har drabbats av det värsta en förälder kan råka ut för. Familjen miste sin tonårsdotter i en trafikolycka.

– Det är ganska precis nio år sedan vår dotter dog. Det är så stora saker … En stor sorg och också en stor besvikelse på många sätt. Det är mycket man måste kravla sig upp ur.

– Det blev som ett järnvägsspår, det ena spåret brister och det andra fortsätter. Livet fortsätter, vi har en äldre dotter också. Det är grymt och tudelat på något sätt. Livet tar slut men livet går ändå vidare.

– Man kan inte lägga sig ner och dö, utan det är vissa saker som bara måste gå vidare.

Sorgen har förändrats genom åren.

– Sorgen finns alltid där, men man kan kanske bättre leva med den nu. Men årsdagar är tunga. Den 20 maj stryker vi över med svart i kalendern. Och på farsdag, morsdag, födelsedagar och jul är det alltid värre.

Han är tacksam över församlingens agerande efter olyckan.

– Där kom församlingen in ganska starkt. De tog kontakt och hälsade på och sa: nu bokar vi en tid så du får komma och prata. Det är viktigt när man är i chock och inte klarar av att göra saker själv. Så jag uppmanar församlingar att ta kontakt. Säg inte: Kom in och diskutera om du behöver, för man får det inte gjort helt enkelt.

Rune Packalen har frikyrklig bakgrund, men har under sitt vuxna liv varit aktiv i den evangelisk-lutherska kyrkan, och sitter nu sin andra period i församlingsrådet i Sibbo.

– Jag flaggar för ekumenik och anser att man måste ha respekt för varandras församlingstillhörighet. Det är bra att vi tränar här på jorden när vi ska vara tillsammans i evighet.

Ulrika Hansson

jakobstad. Församlingsfaddrarna är församlingens utsträckta hand till de allra yngsta medlemmarna. Flera som vill axla den rollen behövs. 14.4.2021 kl. 10:08

Kolumn. Den senaste tiden tror jag att många av oss har tänkt på hur det riktigt ska bli med pandemin som härjar i vår värld och med de restriktioner vi har. Så är det i alla fall för mig. I skrivande stund ter sig nog åtminstone närframtiden synnerligen oviss. 14.4.2021 kl. 10:01

Borgå. För någon är dopet tradition, något som hör till. Någon annan minns den fina relation de haft till sin egen fadder. 14.4.2021 kl. 08:45

Kolumn. "Även ett digitalt möte får en annan dimension när vi på riktigt stannar upp och ger av vår egen tid", skriver Elefteria Apostolidou. 14.4.2021 kl. 08:30

vanda. – Det känns som att vi unga har lämnats mer som en sidotanke, säger Oscar Taht. 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Ebba-Stina Beukelman ville jobba i församling. Att det skulle vara som barnledare hade hon inte föreställt sig. 14.4.2021 kl. 08:30

Kolumn. Många var i början tveksamma till de nya streamade lösningarna, de kunde väl inte ersätta en traditionell gudstjänst? 14.4.2021 kl. 08:30

Solf. Våren för med sig stora förändringar i Solfs församling. Att många som jobbat i församlingen går vidare till annat innebär utmaningar, men församlingsrådet ser också möjligheter. 14.4.2021 kl. 08:30

Kristinestad. Vad är öramössor och ”mörksondagan”? Annina Ylikoski berättar om folkdräkter och om hur påskens traditioner vuxit fram. 31.3.2021 kl. 14:01

Kolumn. Jag har levt med psykisk ohälsa nästan hela mitt liv. Idag kan jag säga att jag mår bra, men tyvärr är det många som inte gör det. 31.3.2021 kl. 13:51

NÄRPES . – Det har varit tacksamt att jobba i ett team som fått saker och ting att hända, säger Olav Sjögård. 31.3.2021 kl. 13:41

Kolumn. En gång är ingen gång – två gånger är en vana, skriver Jessica Bergström, som är kaplan i Mariehamns församling. 31.3.2021 kl. 11:12

mariehamn. Vill man påverka måste man ställa upp och gå med, säger Julia Birney. Hon är första kvinnan som axlar posten som ordförande för kyrkofullmäktige i Mariehamn. 31.3.2021 kl. 11:09

Väståboland. När en samfällighet ska ta hand om tio kyrkor är det alltid någon av dem som måste fixas. Nu är det kyrkorna i Iniö och Korpo som står i tur. 31.3.2021 kl. 11:03

Kolumn. För ungefär ett år sedan var jag på resande fot, i en öken. Jag tittar på bilderna av den brunröda sanden som sipprar mellan mina fingrar. Jag kan nästan känna sanden i sandalerna. Het. 31.3.2021 kl. 10:17