– Laag de häim! Mamm diin ji dyöd.

Lokalt.

Hon var tio år och vandrade skrattande hem från skolan tillsammans med två andra flickor när de mötte hälsosystern på cykel.

4.5.2020 kl. 14:53

– Laag de häim! Mamm diin ji dyöd.

Det hemska, det otänkbara, det som inte fick hända hade hänt. Mamma låg stel på ett vitt lakan i köket. Tioåringen satte sig vid den öppna spisen med en bebis i famnen. Hon såg sin mamma, sin pappa och sina sex yngre syskon. Hon såg, men såg ändå inget. Grannar kom och gick. Det var gråt och förtvivlan. Någon tog babyn ur hennes famn. Den dagen tog barndomen slut.

Tioåringen lärde sig sopa huset, baka bröd och tvätta kläder i bäcken. Fastrarna hjälpte henne till en början.

Så kom julen och pappa bad henne och hennes bror att ta kälken och gå till byn för att be bönderna om något att äta. Förödmjukelsen var stor och skammen brände i hennes kinder när skolkamraternas ansikten skymtade bakom gardinerna.

Om det inte funnits söndagsskola på den tiden, vad hade då gett henne hopp. När söndagarna kom fylldes en liten stuga på backen med barn som satt och lyssnade då Skarphaga-Agust spelade fiol och sjöng ” … om en kort liten tid vi får mötas på himmelens strand.” Tioåringen försökte föreställa sig hur hon mötte mamma på stranden, men det blev allt svårare att se mammans ansikte klart.

Flickan, som inte fått vara barn så länge, växte upp. Hon arbetade för bönder och för herrskap. Hon mötte min pappa. I hennes ögon var han rik; han ägde ju en häst, några kor, några får och ett par höns. De gifte sig.

Tioåringen är nu 101 år och jag ringer henne ofta. Jag får inte komma på besök till servicehemmet, men jag kan se mamma framför mig där hon sitter i sin rullstol och virkar i glada färger. Hon frågar hur vi har det. Hon berättar hur de senaste pannlapparna hon gjort ser ut och säger att jag får ta så många lappar jag vill, när jag kommer och hälsar på nästa gång. Hon önskar att jag ger pannlapparna till mina invandrarvänner och tillägger:

”… För jag vet hur det är att ha det svårt.”

Siv Bergman

malax. Maarit Filppula är tandläkaren som gillar spänning i livet. Hon har jobbat som frivillig i Argentina – och sin motorcykel älskar hon. 9.6.2022 kl. 12:21

vanda. Ända fram till 1970-talet hade Helsinge–Vanda ett nät av diakoniföreningar runt om i socknen. I dag finns bara Västra Vanda-föreningen kvar. 9.6.2022 kl. 10:35

BORGÅ. Det är dags för sommaren med musik i Borgå domkyrka igen. Bland hundratalstusen turister som rör sig i den idylliska Gamla stan droppar många in tillsammans med ortsbor och församlingsmedlemmar till orgelkvarter och konserter. 9.6.2022 kl. 10:26

NÄRPES. Närpes församling lyssnade in familjernas behov. Resultatet blev en juniorklubb för sommarlovslediga barn och en heldagsdagklubb som startar i höst. 30.5.2022 kl. 11:10

diakoni. ”Så snett kan det aldrig gå att du inte kan komma och tala med oss”, säger diakoniarbetaren Henrika Lemberg i Borgå. 20.5.2022 kl. 12:52

Kolumn. En marsdag när snön vräkte ner stod den där – lådan med 101 blomlökar. Man ska inte vara rädd att utmana sig själv lite, säger Annika Westergård. 30.5.2022 kl. 11:03

Kristinestad. En dramatisk novembernatt år 1969 brann Sideby gamla kyrka ner till grunden. Den nya kyrkan restes på samma plats och firar 50 år i år. 30.5.2022 kl. 10:58

KRIGET I UKRAINA. Bland dem som flyr kriget är en del de mer utsatta än andra. Vandaförsamlingarna gjorde tidigt ett beslut om vem de främst skulle ta hand om. 20.5.2022 kl. 12:38

Kolumn. "Skönt att susa fram i värmen", skriver Gunvor Haddas från Borgå i sin kolumn. 16.5.2022 kl. 13:57

FÖRSAMLINGSVALET. Låt inte studier och andra framtidsplaner hindra dig från att ställa upp i församlingsvalet, säger Nicolina Grönroos. 16.5.2022 kl. 13:11

mission. Ann-Britt Olenius-Steffansson leder en av de flitiga missionskretsarna i Sibbo. 16.5.2022 kl. 13:42

diakoni. I år firar Mariehamns församling diakonijubileum bland annat genom en historik och en utställning. – Vi är den sista utposten, så att ingen hamnar ut i mörkret. 12.5.2022 kl. 11:49

Kolumn. På väggen i mitt arbetsrum hänger en tavla med den minnesvers jag fick då jag vigdes till diakonissa, skriver Lisbet Nordlund. 12.5.2022 kl. 11:46

VÄSTÅBOLAND. – Jag drömmer om en kyrka som är så öppen att man bara kan gå in där och vila i den stämning som finns, säger Saara Roto, kandidat i kyrkoherdevalet i Väståboland. 12.5.2022 kl. 11:42

Åbo. Inka och Göran Fried gifte sig för femton år sedan. Vart femte år har de haft förmånen att få sitt äktenskap välsignat. – Det är en trygghet, säger de. 26.4.2022 kl. 16:10