Diakoniarbetarna i Korsholm Från vänster: Nina Andrén, Leif Galls, Hanna-Maria Hakala, Sandra Mörk och Gun-Lis Landgärds.

Diakonin kavlar upp ärmarna i en annorlunda vardag

korsholm.

Diakoniarbetarnas telefoner är i flitig användning. Nya behov uppstår, samtidigt som viruset begränsar de vanliga arbetsformerna. Många vill dra sitt strå till stacken och ställer upp för sina grannar.

22.4.2020 kl. 15:29

Mycket är annorlunda, men mycket fungerar också ungefär som förut, konstaterar Leif Galls om diakoniarbetarnas vardag under coronakrisen.

– Det jag märkte snabbt var att det blev större tryck på barnfamiljerna, säger han.

När barnen är hemma går det åt mer mat. Fler barnfamiljer tar nu kontakt med diakonin, behoven är större än vanligt.

I Replot och Kvevlax har mathjälpen fortsatt utan avbrott under coronakrisen.

– Och mat har vi nog fått, idag sitter jag här med flera lådor bröd, säger Nina Andrén.

I Smedsby och Solf stängde matutdelningen de första veckorna, men har nu öppnat igen.

– Det var tur att vi fick igång mathjälpen igen, den behövs verkligen, säger Gun-Lis Landgärds.

På olika sätt har matutdelningarna fått anpassa sig till rådande begränsningar: med färdigpackade matkassar, färre människor på en gång, genom att flytta utdelning utomhus. Inga av de frivilliga som är över 70 år får delta.

Men på mindre orter där alla känner alla kan tröskeln att komma till en matutdelning vara hög. Hanna-Maria Hakala berättar att de i Korsholm försöker sprida budet att de gärna tar emot kassar med torrvaror att dela ut.

Telefonerna går varma

– Vi finns här. Folk kan ringa om de vill prata av sig en stund, om de bara har behov av att få lite variation i vardagen. Man behöver inte ha något problem för att ringa, säger Hanna-Maria Hakala.

Diakonimottagningen är stängd, men diakonerna tar emot enligt tidsbeställning. Allt man vänder sig med till diakonin hålls inom fyra väggar.

Diakonerna i Korsholm håller regelbunden telefonkontakt med sina klienter. Till de grupper som brukar samlas har de skickat brev med lite pyssel och knep och knåp. Födelsedagsuppvaktningar ersätts med brev och telefonsamtal.

Även hos Gun-Lis Landgärds i Solf går telefonen varm. Hon ringer mycket till äldre församlingsbor, och till dem som brukar delta i församlingens grupper.

– Och jag uppmanar dem att ringa andra som brukar vara med i grupperna.

Hon får också samtal från människor som mår psykiskt dåligt och behöver någon att prata med.

Nina Andrén berättar att hon försökt ordna med telefonvänner åt människor som hon vet är ensamma. I Kvevlax startades tillsammans med Röda korset en grupp för att förena dem som vill hjälpa till med dem som behöver hjälp. Via den har människor erbjudit dig att sköta apoteks- eller butiksärenden. Ännu har efterfrågan inte varit så stor.

– Jag tror det finns beredskap för mera än vad vi behövt hittills, säger Nina Andrén.

– Ute på landet fungerar nog den här grannhjälpen, säger Gun-Lis Landgärds. Det är många som vaknar till och gärna vill hjälpa och dra ett strå till stacken.

I Replot bildades ganska snabbt en frivilliggrupp när människor bjöd in sina vänner till en Facebook-grupp och frågade sig: Vad behöver vi göra nu?

När några gubbar i församlingen ville bidra med något konstaterade Leif Galls att församlingen gärna skulle ha ett lager diakonived för eventuella strömavbrott.

– Sagt och gjort, vi har nu haft vedtalko. Det gör ingenting att vi är tio-femton gubbar i skogen med inte två, utan femtio meters, avstånd. Jag lovade att jag bjuder på kaffe sen när vi får vara på samma ställe.

Digital församling når inte alla

I en liten församling är alla delaktiga i arbetet som görs: även diakoniarbetaren får lära sig om videogudstjänster. Leif Galls berättar att han också följt med vad andras strömmade gudstjänster.

– Det har varit helt härliga grejer. Ibland har prästen varit upp och ner och ibland har man inte hört något och en präst såg man bara näsborrarna på.

Men när församlingens verksamhet flyttar ut till webben och sociala medier går många äldre, de som annars går i gudstjänsterna och kommer på samlingar, miste om den, konstaterar Nina Andrén.

– Det är en stor grupp som inte har tillgång, inte bara äldre utan också de mindre bemedlade, säger Gun-Lis Landgärds. De som annars är utanför blir ju ännu mer utanför nu.

En viktig uppgift är att ingjuta hopp i människor som känner sig ensamma och utelämnade. Medan familjerna också kan hitta de positiva sidorna med mer tillsammanstid, drabbas de som är ensamma ännu mer.

– Alla människor behöver få möta en annan människas blick varje dag. Så det kan hända att vi klarar coronaviruset, men jag tror vi kommer att få se mera av psykiskt lidande, säger Gun-Lis.

Det värsta framför?

Det är många som nu har eller kommer att få ansträngd ekonomi, konstaterar Sandra Mörk. Om det kommer till den punkten att pengarna inte räcker till att betala alla räkningar i tid hoppas hon att människor orkar ta tag i det, trots den påfrestande situationen.

Ta det lugnt men ta tag i det genast, är hennes råd. Ring och förhandla om förfallodagen, för att undvika påminnelseavgifter och räntor.

– Om det känns svårt: sök hjälp för att få stöd i att lösa den ekonomiska situationen så fort som möjligt. De flesta ber om hjälp först när skulderna blivit stora.

Diakonin och skuldrådgivningen med flera kan hjälpa.

– Jag tror också att vi inte har sett slutet på det här, säger Nina Andrén.

Det är först när det gått en tid som uteblivna löner kommer att börja kännas av ordentligt.

Även om viruset så småningom ger med sig tror Gun-Lis Landgärds att diakonin har många månader med mycket arbete framför sig.

– Vi får nog kavla upp ärmarna, dra på oss ullsockorna och vara beredda på att jobba hårt de kommande månaderna.

Livet tar inte paus på grund av corona och de vanliga utmaningarna finns kvar.

– De vanliga problemen kvarstår ju, de som vi jobbar med inom diakonin hela tiden, säger Gun-Lis. Vi kan ju inte lägga dem åt sidan och bara prata corona. Det har gjort att vi måste arbeta på ett annat sätt, men grundproblemen kvarstår ju. Våra klienter behöver få den hjälp vi kan ge på något vis i alla fall.



Kontakta diakonin i Korsholms församlingar

Funderar du på hur du kan bidra till diakonins arbete – med din tid, en matkasse, eller något annat? Kontakta diakoniarbetarna i din församling! De finns också där om du behöver du stöd eller bara vill prata med någon.

Korsholm: Hanna-Maria Hakala 044 322 6707, Sandra Mörk 044 356 0530

Kvevlax: Nina Andrén 0440 462 312

Replot: Leif Galls 044 352 0156

Solf: Gun-Lis Landgärds 050 541 4740

Matkassar delas ut:

Torsdagar klockan 14 vid Smedsby församlingsgård.

Torsdagar klockan 17.30–18 på Stundarsvägen 1 i Solf.

Tisdagar i drängstugan i Kvevlax, med tidsbokning. Kontakta Nina Andrén på tfn 0440462312.

Emelie Wikblad

Replot. – Välkommen med i alla grupper! Vi har inte överfullt någonstans, säger kantor Michael Wargh om musicerandet i Replots församling. 30.9.2021 kl. 00:00

pargas. Sonja Tobiasson är med i en förening som jobbar för att integrera invandrare. – Jag har lärt mig att ta långsamma steg framåt och vara lyhörd. 16.9.2021 kl. 14:25

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05