Elefteria Apostolidou är församlingspastor i Borgå svenska domkyrkoförsamling.

Han vet vad vi har mest behov av

hopp.

"Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss."

22.4.2020 kl. 12:23

Visste du att på våren går solen upp tre minuter tidigare varje dag? Det fina med de ljusa morgnarna är att det är så lätt att stiga upp ur sängen. Morgonkaffe på balkongen med värmande solstrålar och vacker fågelsång gör mig garanterat på gott humör.

För några år sedan fick jag ett postkort där det stod så här: ”Det bästa med våren är att den alltid kommer när man behöver den mest.” Detta påstående kan kännas självklart men det är också viktigt att bli påmind om det. Efter en lång, kall och mörk vinter är våren faktiskt allt vi behöver. Den gör gott för själen.

Våren 2020 har sett mer annorlunda ut än vad vi någonsin kunde föreställa oss. Coronaviruset som först verkade vara ett avlägset hot för oss finländare har vänt tillvaron upp och ner i hela världen. Under undantagstillståndet har jag hört flera kommentarer om hur lyckligt lottade vi egentligen är när vi drabbades av coronakrisen på våren i stället för den mörka årstiden. Jag håller helt och hållet med.

På våren är det inte bara djur som vaknar ur sin vintersömn utan hela naturen vaknar till liv. Det börjar grönska och flyttfåglarna återvänder. Grått och brunt blir ljusgrönt, lila, blått och gult. Naturens fantastiska detaljrikedom övertyger mig om att allt blir bra igen. Det är ingen slump att vi också firar påsk på våren – alla blommor som kikar fram ur jorden vittnar tillsammans med den tomma graven om att livet vinner.

Guds timing är någonting att lita på. Vår himmelske far vet vad vi har mest behov av. Just nu när morgondagen kan kännas ganska osäker i många avseenden så vill Gud rikta vår blick mot alla underbara vårtecken som ger oss hopp och framtidstro. Dessutom uppmanar oss författaren till Höga visan (2:11–13) att ta till vara den goda skapelsens gåvor:

”Vintern är över,
regntiden är förbi.
Marken täcks av blommor,
sångens tid är inne,
turturduvan hörs i vårt land.
Fikonträdet får kart,
vinstocken går i doftande blom.”
Elefteria Apostolidou

mission. Ann-Britt Olenius-Steffansson leder en av de flitiga missionskretsarna i Sibbo. 16.5.2022 kl. 13:42

diakoni. I år firar Mariehamns församling diakonijubileum bland annat genom en historik och en utställning. – Vi är den sista utposten, så att ingen hamnar ut i mörkret. 12.5.2022 kl. 11:49

Kolumn. På väggen i mitt arbetsrum hänger en tavla med den minnesvers jag fick då jag vigdes till diakonissa, skriver Lisbet Nordlund. 12.5.2022 kl. 11:46

VÄSTÅBOLAND. – Jag drömmer om en kyrka som är så öppen att man bara kan gå in där och vila i den stämning som finns, säger Saara Roto, kandidat i kyrkoherdevalet i Väståboland. 12.5.2022 kl. 11:42

Åbo. Inka och Göran Fried gifte sig för femton år sedan. Vart femte år har de haft förmånen att få sitt äktenskap välsignat. – Det är en trygghet, säger de. 26.4.2022 kl. 16:10

malax. I Malax har flitiga händer stickat sockor och vantar och samlat in pengar till missionen redan i 120 år. 2.5.2022 kl. 12:50

KORSNÄS. Rafael Kecklund hämtar ofta sina motiv ur naturen och ur Bibeln. I vår är hans träsniderier utställda i Korsnäs bibliotek. 28.4.2022 kl. 12:47

Kolumn. "Kan Gud på allvar mena att när han skapar en ny jord och nya himlar så finns inget hav mer?" 28.4.2022 kl. 11:27

kyrkoherdeval. – Jag tror att min styrka är att jag är intresserad av församlingen, säger tf. kyrkoherde Sara Grönqvist inför kyrkoherdevalet i juni. 26.4.2022 kl. 16:16

Kolumn. Som förälder till en levnadsglad tvååring är det mycket man ska lära barnet om vardagens och livets praktiska sysslor, skriver Anna Edgren. 26.4.2022 kl. 16:13

BORGÅ. – Fast läget med de ukrainska flyktingläget kliar i fingrarna, säger diakoniarbetaren Irina Lemberg som i maj lämnar jobbet för att bli pensionär. 26.4.2022 kl. 15:56

vanda. Håkan Sandell i Vanda är kyrkvärden som också har jobbat med världens stora rymdprojekt. 26.4.2022 kl. 15:34

Kristinestad. När flyktingvågen från Ukraina nådde Kristine­stad var församlingen beredd. Tidigare erfarenheter var till stöd. 13.4.2022 kl. 11:20

Kolumn. "När sången är över går jag till första bänkraden och sätter mig ner. Jag känner att hela min kropp är varm, avslappnad och rofylld." 30.3.2022 kl. 13:51

Kristinestad. Eva Westerlund började sin tjänst som diakonissa i Lappfjärd år 1954. En moped tog henne ut på uppdrag i byarna den första tiden. 30.3.2022 kl. 13:36