"De som kommer är glada till kaféet, och vi kan förgylla deras dag"

pargas.

VÄSTÅBOLAND. Kaféet förgyller dagen i Pargas. – Jag får en jätteboost av energi av att ordna vårt kafé.

17.3.2020 kl. 08:30

Det började egentligen med en Cable-kurs, som hade som mål att samla frivilliga i Borgå stift och hjälpa dem hitta sina styrkor och intressen. I Pargas deltog ett tiotal personer, och de fick en idé: Även om du kanske har pengar så kostar det en hel del att gå ut och dricka en kopp kaffe – och har du inte pengar är det omöjligt.

– Så vi tänkte: Vad kan vi göra? berättar Monica Hedström-Järvinen, en av de frivilliga som sedan ett par år varit med och arrangerat församlingens gemenskapskafé ”Tillsammans – Yhdessä”.

Till en början var kaféet ett samarbete med stadens socialsektor och de båda församlingarna i Pargas. Men i höst flyttade det till församlingshemmet i Pargas, och hålls i församlingarnas regi. Det har betytt att utrymmet är större och gästerna fler.

– För var vi tio–femton, nu är vi mellan tjugo och trettiofem personer. När gästerna kommer står bordet dukat och de som kommer tycker det är trevligt att själva få plocka det de vill ha på sina smörgåsar.

Tänk om allt skulle kastas!

Den mat som serveras kommer från tre av ortens mataffärer, som ger av sitt matsvinn. De som kommer till kaféet får kaffe, smörgås och oftast också kaffebröd, och dessutom får de plocka med sig varor hem.

– Samarbetet med affärerna har fungerat jättebra. När jag ser på allt som står framme tänker jag: Tänk om allt det här skulle kastas i soporna! När vi har ett bord fullt med bröd och grönsaker och mjölkprodukter, och ett kylskåp fullt med varor.

Gästerna är alla slags människor, ungefär hälften talar finska och andra hälften svenska. Kaféet är inte riktat till någon speciell grupp.

Vad har det betytt för dig själv att vara med och organisera kaféet?

– För mig betyder det väldigt mycket. Klart att det tar energi också, när matvarorna ska hämtas från affärerna, allt ska plockas fram och sedan delas ut. Och man måste vara lite sträng ibland så det räcker åt alla. Men jag får en jätteboost av energi. Jess! Vi kan hjälpa, de som kommer är glada och nöjda, vi förgyller den dagen och kanske dagen därpå. När de som kommer får mat och bröd i kassen klarar de sig åtminstone den veckan till slut. Det ger en också positiv känsla av att vi på vårt sätt minskar på matsvinnet.

När de startade hade de några motton.

– Vi sa: Det här ska inte ta slut efter en termin, det ska vara låg tröskel och alla ska bli sedda. Det är många som behöver det.

Kaféet har inget andligt program, men pastorskansliet ligger precis intill och ofta är det någon präst som sticker sig in för att prata med folk.

– Alltid är det någon som då och då rycker en anställd i ärmen och står och pratar. Jag tror att det är mycket lättare att närma sig prästen på kaféet än att gå till pastorskansliet, säger Monica Hedström-Järvinen.

Text: Sofia Torvalds

Kolumn. "Om, tänker jag, men vet att det handlar om nu." 14.1.2021 kl. 15:55

Väståboland. Vad gör vi i praktikten om vi säger att vi tänker på de utsatta? Det är en fråga Henrica Lindholm gärna diskuterar. Hennes hjärta brinner för diakonin. 14.1.2021 kl. 15:49

jomala. Ofta satsar vi på den fysiska hälsan. Men Tabita Nordberg vet mycket om inre hälsa, och om tolv steg för att må bättre. – Det kräver mod att gå kursen Livsstegen, säger hon. 14.1.2021 kl. 15:38

Lokalt. Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför. 31.12.2020 kl. 15:29

vanor. Nya vanor behöver övas för att sätta sig i hjärnan. De här tipsen gör det lättare att komma igång. 29.12.2020 kl. 17:21

Kolumn. "Jag tror mig förstå hur det kändes för folk som avvisade Maria och Josef från sina härbärgen." 17.12.2020 kl. 08:29

korsholm. När man pratar om julen i Senegal lär man sig egentligen mer om det finländska julfirandet än om det senegalesiska, tycker Anna-Lena Särs. 17.12.2020 kl. 09:46

Kolumn. Det verkliga Betlehem doftar kryddor och rökelse, inträngt med alla fyrtiotusen invånare på en enda liten bergsrygg bland kullar med olivträd. Hus på hus, som skokartonger travade mitt i ett landskap av kullar och dalar, där vägar och förtorkade ängar samsas om utrymmet. 17.12.2020 kl. 09:41

Solf. Vad har en barnkör, tre velomobiler och ett hotell gemensamt? Svar: De spelar alla en roll i Solf församlings filmversion av julevangeliet. 17.12.2020 kl. 09:35

Åbo. Nästa år firar Åbo svenska församling hundra år. – Vi är en församling som präglas av gemenskap, helighet, glädje och öppenhet, säger kyrkoherde Mia Bäck. 17.12.2020 kl. 08:59

Kolumn. "Sårbarhet är något vi människor har gemensamt." 17.12.2020 kl. 08:51

Väståboland. Kyrkokören har tagit paus och det blir en distansjul i Väståboland i år. Men grunduppgiften kvarstår. – Det är att föra fram glädjens budskap: tro, hopp och kärlek, säger kantor Hanna Lehtonen. 17.12.2020 kl. 08:43

Borgå. Hur skapar man delaktighet och värme under en virtuell gudstjänst eller sångstund? – Vi behöver tänka på tilltalet, säger Andreas Lundgren. 17.12.2020 kl. 08:37

sibbo. Johnny Aspelin är den som ser till att gudstjänsterna i Sibbo når ut via skärmarna. – Ljud- och bildkvaliteten är det viktigaste, säger han. 17.12.2020 kl. 08:24

korsnäs. Helena Sten kom på idén göra filtar åt barnen som föddes på flyktingförläggningen i Korsnäs. Och sedan har hon bara fortsatt. 11.12.2020 kl. 14:48