”Jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus”

Lokalt.

Jag satt med en liten grupp ungdomar och funderade på året som gått och året som ligger framför.

31.12.2020 kl. 15:29

Året som gått hade för dem präglats av mer stress än vanligt, det hade känts jobbigt och osäkert med olika restriktioner som avlöst varandra. Men trots allt hade de stor förståelse för att restriktionerna behövdes.

”Jag förstår inte vad som är speciellt med ett nytt år”, sa en av dem. ”De är ju samma dagar som kommer och går oberoende om det är nyårsafton eller nyårsdag. Året har 365 dagar och så rullar det på dag för dag och år för år.”

”Ja”, sa jag, ”men jag tycker det är skönt att ibland få avsluta och börja med något nytt. Att helt konkret få lämna något bakom sig och vända blickarna framåt kan vara befriande.”

Vi vuxna kan se i backspegeln och känna att livet bär trots allt, men ungdomarna som blickar framåt kan lätt förlora hoppet och framtidstron, speciellt om de lämnas ensamma med sina frågor och funderingar. Jag fascineras alltid av hur stor kunskap de har om olika saker genom ett ständigt nyhetsflöde på nätet. Men jag ser också hur de måste sortera och förhålla sig till all den här kunskapen.

Därför vill jag utmana alla vuxna att det här året ta sig tid att lyssna på barnen och de unga, hjälpa dem att sortera sina tankar och ingjuta framtidstro i dem.

”Jag sitter i mörker, men Herren är mitt ljus”, skriver profeten Mika. Ett mörker som man också kan uppleva nu när framtiden är i gungning och omständigheterna runtomkring en är sådana att det inte finns något säkert att hålla fast vid. ”Jag sitter i mörker…” Men, tillägger Mika: ”Herren är mitt ljus.” Och det ger honom kraft att säga: ”Jag reser mig igen.” Kanske vi just nu inför det nya året behöver änglar som viskar i vårt öra: ”Var inte rädd för mörkret. Herren är ditt ljus och du skall resa dig igen!”

Jeanette Ribacka-Berg är ungdomsarbetsledare i Kristinestads svenska församling.