"De som kommer är glada till kaféet, och vi kan förgylla deras dag"

pargas.

VÄSTÅBOLAND. Kaféet förgyller dagen i Pargas. – Jag får en jätteboost av energi av att ordna vårt kafé.

17.3.2020 kl. 08:30

Det började egentligen med en Cable-kurs, som hade som mål att samla frivilliga i Borgå stift och hjälpa dem hitta sina styrkor och intressen. I Pargas deltog ett tiotal personer, och de fick en idé: Även om du kanske har pengar så kostar det en hel del att gå ut och dricka en kopp kaffe – och har du inte pengar är det omöjligt.

– Så vi tänkte: Vad kan vi göra? berättar Monica Hedström-Järvinen, en av de frivilliga som sedan ett par år varit med och arrangerat församlingens gemenskapskafé ”Tillsammans – Yhdessä”.

Till en början var kaféet ett samarbete med stadens socialsektor och de båda församlingarna i Pargas. Men i höst flyttade det till församlingshemmet i Pargas, och hålls i församlingarnas regi. Det har betytt att utrymmet är större och gästerna fler.

– För var vi tio–femton, nu är vi mellan tjugo och trettiofem personer. När gästerna kommer står bordet dukat och de som kommer tycker det är trevligt att själva få plocka det de vill ha på sina smörgåsar.

Tänk om allt skulle kastas!

Den mat som serveras kommer från tre av ortens mataffärer, som ger av sitt matsvinn. De som kommer till kaféet får kaffe, smörgås och oftast också kaffebröd, och dessutom får de plocka med sig varor hem.

– Samarbetet med affärerna har fungerat jättebra. När jag ser på allt som står framme tänker jag: Tänk om allt det här skulle kastas i soporna! När vi har ett bord fullt med bröd och grönsaker och mjölkprodukter, och ett kylskåp fullt med varor.

Gästerna är alla slags människor, ungefär hälften talar finska och andra hälften svenska. Kaféet är inte riktat till någon speciell grupp.

Vad har det betytt för dig själv att vara med och organisera kaféet?

– För mig betyder det väldigt mycket. Klart att det tar energi också, när matvarorna ska hämtas från affärerna, allt ska plockas fram och sedan delas ut. Och man måste vara lite sträng ibland så det räcker åt alla. Men jag får en jätteboost av energi. Jess! Vi kan hjälpa, de som kommer är glada och nöjda, vi förgyller den dagen och kanske dagen därpå. När de som kommer får mat och bröd i kassen klarar de sig åtminstone den veckan till slut. Det ger en också positiv känsla av att vi på vårt sätt minskar på matsvinnet.

När de startade hade de några motton.

– Vi sa: Det här ska inte ta slut efter en termin, det ska vara låg tröskel och alla ska bli sedda. Det är många som behöver det.

Kaféet har inget andligt program, men pastorskansliet ligger precis intill och ofta är det någon präst som sticker sig in för att prata med folk.

– Alltid är det någon som då och då rycker en anställd i ärmen och står och pratar. Jag tror att det är mycket lättare att närma sig prästen på kaféet än att gå till pastorskansliet, säger Monica Hedström-Järvinen.

Text: Sofia Torvalds

Kolumn. Frågan berör oss alla, men det finns inget allmängiltigt svar på den, eftersom svaret beror på i vilken livssituation man befinner sig, skriver Lars-Runar Knuts. 16.9.2021 kl. 14:22

Åbo. Benjamin Häggblom är ny präst i Åbo svenska församling. Han har inte ångrat
yrkesvalet en dag. – Min iver och längtan har bara vuxit. 16.9.2021 kl. 14:20

Kolumn. Vi inbjuds att komma till Jesus med våra bördor – men gäller det också för den som bara har obetydliga bekymmer? 16.9.2021 kl. 11:52

Kristinestad. 700 dagar på 7 år. Så lång tid visar tullstämplarna att Karl-Gustav Söderlund vistades i Baltikum på 1990-talet. Han körde ner en stor mängd hjälpsändningar från Kristinestadstrakten till sjukhus och barnhem framför allt i Litauen. 16.9.2021 kl. 11:43

NÄRPES. ”Utbilda dig till kantor!” Det är ett tips som Sam Lindén ofta har gett dem med musikintresse. ”Där har du utlopp för allt och kan utforma ditt arbete rätt fritt.” 16.9.2021 kl. 11:27

korsholm. Ossi Pursiainen minns när stora barnkullar, byoriginal och gårdfarihandlare befolkade området kring Korsholms kyrka. Under fortsättningskriget vaktade hans far ryska krigsfångar. 15.9.2021 kl. 17:08

Kolumn. "Sorgen är en väg att gå tillsammans med den som dött." 15.9.2021 kl. 17:04

korsholm. Susanne Broända är konstnär. När hon insjuknade i ME blev hon tvungen att anpassa sig till nya villkor. 15.9.2021 kl. 17:00

sibbo. Församlingen har alltid varit en trygghetsfaktor för Tua Pasanen från Sibbo. Bland minnesvärda ögonblick i kyrkan är ett extra starkt: hennes dotter som vandrar ensam med ett ljus i en helmörk kyrka. 15.9.2021 kl. 16:55

Kolumn. "Den här flytten har definitivt varit energikrävande på många plan, mest ändå på det emotionella." 15.9.2021 kl. 16:49

vanda. Ilse Stenius pratar gärna engelska, också med Oxforduttal om hon är på det humöret. Hon tog initiativet till en engelskspråkig bibelstudiegrupp i Vanda. 15.9.2021 kl. 15:56

BORGÅ. Lotte Stolt ville hjälpa familjer som kämpar ekonomiskt, så hon tog saken i egna händer. Det resulterade i 156 presentkort till lokala restauranger. 15.9.2021 kl. 15:25

BORGÅ. – Efter en brand är skogen kusligt tyst, inget hörs förutom någon gren som knäcks. Linus Stråhlman var med i släckningsarbetet vid skogsbranden i Kalajoki. 2.9.2021 kl. 12:05

Kolumn. "Då konturerna av levande människor växer fram blir åsikterna färre och mindre tvärsäkra." 2.9.2021 kl. 11:59

sibbo. Camilla Ekholm som är kyrkoherde i Sibbo har valt att se hoppfullt på hösten. Och pandemin har lärt henne några mycket viktiga saker. 2.9.2021 kl. 11:56