Bloggarkiv

Jani Edström
Jani Edström
Jag som gör bloggkalendern har levt drygt 50 år, är gift för andra gången, har fem barn och jobbar i Helsingfors. Hela mitt liv har jag bott i Finland. Dessutom har jag har fått resa en del och träffat människor mycket intressantare än mig själv. Jag betraktar mig som en sorts ekumenisk springpojke som rycker in där det behövs. Kallar mig också jazzpastorn och ser livet som en rad improvisationer kring ett givet tema.

Lucka 8. "...uti hundrade år"

08.12.2012 00:01

Nyligen hälsade jag på Agnes. Hon fyllde hundra, ett-noll-noll, 100 år. Agnes har upplevt övergången från det analoga till det digitala nu då livet består av ettor och nollor. När Agnes föddes hade bara de rika råd med radio. Idag surfar Agnes med fjärrkontrollen på den digitala platt-tv:n.

Hon kunde lika gärna kliva ut genom fönstret och bli en romanfigur. Så mycket har hon upplevt. När familjen var bosatt i Finland blev hennes man som var tysk inkallad i den tyska militären. Agnes och barnen åkte med till Tyskland. I krigets slutskede när Röda armén kom flydde Agnes och barnen till en lantgård. Agnes och hennes man tappade kontakten men de fick kontakt igen via Röda korset. Genom Guds försorg. Ödet skulle någon säga. Händelsen blev avgörande för Agnes och hennes man. De hade på var sitt håll lovat Gud, som de knappt trodde på, att om de fick mötas igen skulle de bekänna sig som kristna.

Händelsen blev avgörande för Agnes livstolkning. Att be och förtrösta på Guds omsorg har präglat hennes liv sedan dess. Också efter att maken dog och livet förändrades. Det får mig att tänka att tron inte är något lättvindigt. Den är Guds gåva, ett beslut, ett dagligt val. Tron är ett livslångt växande i tillit och förtröstan.

I dagens ofta respektlösa religionsdebatt skulle någon kanske fråga Agnes: Hur vet du att det var Gud som gjorde att du och din man hittade varandra igen? Att det inte bara var Röda korset som gjorde det? Jag tror Agnes bara skulle se den andre djupt i ögonen och le sitt pillimariska leende och säga: "Spelar det någon roll? Gud kan använda vem som helst."
Det är hon själv ett bevis för.

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

Personligt. – Jag tvivlar ibland på både Gud och på konsten. Däremot tror jag starkt på att vi ska dela våra frågor och tvivel med varandra, säger Marika Westerling. 25.3.2025 kl. 17:10

METODISTKYRKAN. Nya biskopen Knut Refsdal valdes att leda Metodistkyrkan i norra Europa – fast han sedan i fjol jobbar i en luthersk församling i Norge.. 4.4.2025 kl. 10:45

SAKNAD OCH SORG. När Johanna Evensons pappa plötsligt gick bort i en stroke förlorade hon en av de viktigaste personerna i sitt liv, den ständiga lyssnaren, den trygga basen, familjens nav. – Jag har tänkt sörja honom hela livet. Det kommer inte en dag då jag inte sörjer honom. 3.4.2025 kl. 10:00

Personligt. Migrationsforskaren Tobias Pötzsch växte upp i Östtyskland och Kanada, och har nu bott över halva livet i Finland. Han har upplevt rasism och orättvisor, men också skönhet, lycka och jämlikhet. 1.4.2025 kl. 15:45

NY I USA. Heidi Storbacka med familj blev erbjudna, via den firma hennes man jobbar på, att flytta till USA under en begränsad period. – Jag älskar äventyr, så vi tackade ja direkt. Jag började söka jobb redan förra året – att bli hemmafru var inte aktuellt. 1.4.2025 kl. 13:28