Saknad psalmbok

Kära kobbloggbok.

Idag är det måndag och som en viss serie-katt säger. Jag hatar måndagar. Fast ändå inte. Igår var det brödsöndagen. De kom ett antal till kyrkan. Jag är glad för det. Trots att det inte är några stora skaror som kommer så blir man glad över det lilla. Och Litanian. Vad jag tycker om att sjunga den. Den lyfter hela fastan. Nästan så att man skulle vilja ha två gudstjänster varje söndag, så att man också kunde använda Trishagion. Borde man recitera mera i gudstjänsten, eller skrämmer det bort folk? Jag väntar bara på Långfredagen och dess improperier. Nåja, men igår var det om det andliga och det världsliga brödet. Psalmvalet var enkelt kändes det som, om det var rätt eller fel vet jag inte. Åtminstone ville församlingen sjunga dem igen idag då vi träffades. Kanske ett bra betyg, eller väljer man då för svåra psalmer? Avslutade själviskt med "Ett Kristusbrev till världen". Hade ju gått och sjungit på den hela veckan. Kändes bra att få sjunga den tillsammans med andra. Kanske inte direkt en fastepsalm, men som sändning kanske den passar.

Nåja. Hata måndagar?

Steg upp efter en natt av konstiga drömmar. Kanslitid stod på programmet. Ekonomen kom förbi, så nu har jag träffat hela arbetslaget i församlingen. Trevligt att ha ett ansikte på alla, trots att jag kände till de flesta från förut. Hade passat in och funderat att kansliet skulle vara öppet mellan 9-12 ifall det var någon som ville komma förbi. Stängde som jag lovat klockan tolv och for till butiken. Den var stängd. På dörren stod en lapp att butiken var stängd på måndagar. Jaha. Och jag som hade kollat nätet innan jag bytte ö att butiken nog skulle vara öppen. Men men. (ingen kritik! Mitt fel som inte hade koll!) Hade lovat att föda konfirmanderna med mat, andlig och för magen. Planerat den första konfirmandlektionen dom hade med mig, och det inkluderade matlagning. Vad göra? Absolut tomt i alla förråd. Inte en smula. Nåja.
Pysseldamerna kom klockan ett som det var sagt. Med sig hade de flera sorters kakor. Jag erkände direkt mina problem för dem. Första gången vi sågs, tiggde jag mat. Och vi fick ett "brödunder". Hemma hos dem fanns det bröd och ost och skinka. Och bullar, sockerkaka och pepparkaka blev det kvar från deras fat. Konfirmanderna fick något att äta (och kanske också något andligt). TACK! Man blir så glad när det ordnar sig, trots att det inte finns någon öppen butik, vad jag vet.

Faten blev tomma. Men det var ett gott tecken, att det som samlats in kom till nytta i hungriga konfirmandmagar.

Och psalmboken ja. Röda fanns det inga av, ej heller gröna. Men av den blå! Blev att sjunga psalmer med grova ord idag. Svårt när man är ovan!

Ha en fortsatt bra arbetsvecka!