Glimtar av hopp i mörkret

Ani Iivanainen 12.09.2025

Vi diakoniarbetare ser hur det psykiska illamåendet har ökat till följd av regeringens besparingar – besparingar som slår hårdast mot dem som redan har det sämre ställt. Samtidigt ser vi hur olika hjälptjänster inom den förebyggande psykiatriska vården har minskat. Det är en kombination som inte är hållbar.

Självdestruktivitet är något vi diakoniarbetare
möter hos personer vi träffar under våra arbetsår – antingen direkt eller indirekt.

Självdestruktivitet är något vi diakoniarbetare möter hos personer vi träffar under våra arbetsår – antingen direkt eller indirekt. Då gäller det att lägga undan allt annat och koncentrera sig helt på det som personen har på hjärtat. Något så tungt eller svårt att det kan kännas som att det inte finns någon orsak att leva längre.

Det viktigaste är att lyssna – och att visa att det inte finns något som man inte kan tala om hos oss.

Vad kan en diakoniarbetare göra i en sådan situation? Jo – lyssna, lyssna och lyssna. Och därefter berätta att personen inte är ensam i det som hen går igenom. Vi kan berätta om möjligheten till själavårdssamtal, om det är något personen upplever som ett möjligt stöd, och att det finns mångsidig hjälp vi tillsammans kan ta kontakt med. Men det viktigaste är att lyssna – och att visa att det inte finns något som man inte kan tala om hos oss. Att det finns hopp, och att vi kan lita på hoppet tillsammans.

Det räcker inte att bara fråga hur någon mår, om man inte stannar upp och verkligen lyssnar.

Ofta sägs det att det räcker att fråga hur det står till. Att en sådan fråga kan bryta en självdestruktiv tankecirkel. Det är en bra början – men det räcker inte att bara fråga hur någon mår, om man inte stannar upp och verkligen lyssnar. Om man inte är närvarande och vågar möta mörkret tillsammans. Och ibland räcker faktiskt ingenting till. Även om man har gjort allt som står i ens makt för att ge stöd. Då kan du ändå vara säker på att den du försökt hjälpa har vetat att hen är viktig – och att du har gjort det du kunnat.

Forskning visar att det inte ökar risken för självmord att fråga rakt ut om suicidala tankar. Tvärtom. I stället för att bara fråga hur det är, kan man säga att man är orolig för hur den andra mår – och fråga direkt om hen har tankar på att ta sitt liv.

Alla kan göra något
– men det största ansvaret ligger hos samhällets strukturer och i bristen på förebyggande tjänster.

Det som däremot med säkerhet påverkar negativt, är när det ständigt skärs ner på former av psykosocialt och förebyggande stöd. Det försämrar människors mående, utan tvekan. Ingen enskild närstående, ingen församling och ingen förening kan bära hela ansvaret för att förebygga suicidalitet. Alla kan göra något – men det största ansvaret ligger hos samhällets strukturer och i bristen på förebyggande tjänster. Beslutsfattare har möjlighet att välja: att värna om människoliv genom att ge resurser – eller att dra ner. Det handlar om vilken värdegrund som finns bakom besluten. Det är något vi diakoniarbetare lyfter i vårt påverkansarbete.

Till dig som har självdestruktiva tankar vill jag säga: Ge inte upp hoppet. Det finns stöd – och vi diakoniarbetare finns här för dig.

Och till dig som är närstående, som förlorat någon nära: Det är inte ditt fel. Det finns både professionellt och medmänskligt stöd också för dig.

Vare sig du själv kämpar eller är nära någon som gör det
– bli inte ensam.

Vare sig du själv kämpar eller är nära någon som gör det – bli inte ensam. Ring. Skriv. Kom och träffa oss. Vi frågar hur det står till – och sen lyssnar vi. Och vi finns kvar.

Diakon Ani Iivanainen, Esbo svenska församling.

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

VIGNING. På trettondagen vigdes fyra nya medarbetade till tjänst i Borgå domkyrka. 7.1.2026 kl. 10:39

PERSOLIGT. När biskop Raimo Goyarrola var sexton år insjuknade hans mamma i cancer. Då lärde han sig att glömma sitt eget lidande och koncentrera sig på den som lider. – Det var min första utbildning i att bli biskop i Finland. 2.1.2026 kl. 10:00

musik. Glada skratt hörs i kyrkan i Korsholm. Barnkören har avslutat sin övning och kvällens höjdpunkt har börjat – kurragömma i kyrkan. 1.1.2026 kl. 19:00

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Arbetsmiljön sägs vara dålig. Verksamhets­ledaren är arbetsskyddsanmäld för sitt ledar­skap. Men kyrkorna har också dragit sig ur och låtit det hända. 30.1.2026 kl. 17:06

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

Kolumn. Jag firade jul i min hemby i Österbotten. Jag gick förbi min gamla skola, som är utdömd och ska rivas. Jag tittade in genom de igendammade rutorna, in i mitt gamla klassrum. 29.1.2026 kl. 20:19

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28