Segelbåten

Catherine Granlund 04.08.2025

De återstående semesterdagarna börjar vara räknade och det är varje sensommar lika svårt att slita mig från havet: vakna invid det och somna intill.

Vi bor i en liten fiskestuga som farfar i tiderna köpte. Här bodde en fiskare och hans fru som var bibliotekarie i byn. De hade några får som betade på strandängen. De hade en stor trädgård på baksidan – som såldes för att min farmor inte tyckte om att odla och sköta en stor trädgård. Innan bron ut kom seglade farfar och pappa hit från Helsingfors. Pappa seglade ända tills han en höstkväll kom ut till ön och hittade sin segelbåt av trä i spillror. Han brukade fixa, polera och sköta båten som en skatt och var duktig på sjön. Sedan den kvällen seglade han inte. Jag fick aldrig se honom segla. Han lärde aldrig min syster och mig att segla. Det var först egentligen efter hans död som jag fick höra om det här. En version jag hört är att bojen inte hållit och segelbåten hade slitit loss och slagits sönder. En annan att segelbåten hade varit uppdragen på land men att vattnet stigit så mycket att den lösgjort sig och kastats av och an mot stenarna i den starka vinden. Minnena hos de kvarlevande rör på sig. Jag tror att det var bojen – för så har jag föreställt mig det.

Jag funderar ibland på den kvällen då pappa kom ut. Jag har förstått att han var ensam. Gick han längs med stranden och plockade träbitar som en gång varit hans älskade segelbåt Bambina? Vad tänkte han? Grät han? Varför berättade han aldrig det här? Gjorde det för ont?

Jag växte upp med en svartvit bild av segelbåten i mitt sommarsovrum. Genom väggar och fönsterrutor hördes vågorna.

Minnen som förändras, drömmar som går i kras, rum hos en mänska som ingen besökt. En del upprepar händelserna gång på gång, andra gömmer dem i sitt innersta, så djupt in så de nästan själva glömmer. Men de finns där inom oss, de tar sig olika uttryck i vårt beteende. Vi förstår inte alltid varför en mänska reagerar på vissa saker så starkt, varför någon bär agg, har fobier, känner ångest. Vi känner inte ens oss själva helt och fullt.

Men det finns en som känner, en som vet: Jesus. Ända sedan vi var embryon i livmodern har Guds ögon vilat på oss. Han förstår oss. Han är all trösts Gud. Han säger: Kom till mig. Kom till Fadersfamnen. Jesus har lovat gå med oss alla dagar till tidens slut, ända in i evigheten, om vi vill. I Bibeln står det om träd som ger läkedom, mänskor som får tröst. Alla helas inte på jorden och livet kan gå mycket hårt fram med en mänska. Men Gud har läkedom, en framtid och ett hopp. Redan idag får vi ta Guds hand.

BORGÅ STIFT. Borgå stift har fyra nya präster och en ny diakon. Vi ställde några frågor till dem. 19.1.2022 kl. 13:02

BORGÅ STIFT. På trettondagen vigdes fyra nya präster och en ny diakon i Borgå domkyrka. 11.1.2022 kl. 09:04

ungdomens kyrkodagar. Ungdomens Kyrkodagar (UK) som skulle ordnas i januari 2022 kommer på grund av rådande coronarestriktioner att flyttas fram och hålls istället 21-24 april på Lärkkulla i Raseborg. 10.1.2022 kl. 13:33

Profil. Patrica Strömbäck är ny tf kyrkoherde i Solf. – Solfborna tycker om och värnar om sin församling, tror jag. 5.1.2022 kl. 14:13

diakoni. Runebergs dikt om bonden Paavo och president Kyösti Kallios bön under vinterkriget formulerar den teologi som Leif Galls förespråkar. 4.1.2022 kl. 11:14

FÖRLUST. Mitt under coronapandemin dog Lotta Keskinens syster. – När inser man att någon inte kommer tillbaka? Har jag insett det än? 2.1.2022 kl. 09:14

FÄNGELSEPRÄST. Hanna Backman har gjort resan från en frikyrka i Österbotten via journalistik i Helsingfors och kriminologstudier i England till jobbet som fängelsepräst i Stockholm. Hon har hittat sitt kall. – Det var som att något ploppade ner från huvudet till hjärtat – det här vill jag göra. 31.12.2021 kl. 15:40

NYANSTÄLLNING. Från den 1 februari 2022 förstärker Kyrkpressen den redaktionella bemanningen då Jan-Erik Andelin ansluter till tidningen. Jan-Erik Andelin kommer närmast från KSF Media där han jobbat sedan 2004, bland annat som chefredaktör på Borgåbladet, på Hufvudstadsbladets ledaravdelning samt som tidningens korrespondent i Stockholm. 28.12.2021 kl. 19:34

UTNÄMNING. Barbro Eriksson och Siv Jern har utnämnts till prostar. 16.12.2021 kl. 12:31

SJUKHUSPRÄST. Jessica Högnabba-Akin är ny sjukhuspräst på Kvinnokliniken i Helsingfors. Hennes egna erfarenheter av sjukhus har lärt henne att inte komma med klichésvar vid svåra frågor. 15.12.2021 kl. 15:59

anpassning. Tina Westerlunds jultraditioner har förändrats många gånger om, det har också hennes liv. Sjukdomar, att bli rullstolsbunden och att flytta från ett kärt hem har krävt stor anpassningsförmåga. – Jag hoppas mina barn har sett att det går att komma igenom svårigheter. 15.12.2021 kl. 10:32

Personligt. För knappt två år var Lillemor Asplund-Haapasaari på botten av sitt liv. Då sa hennes pastor: "Gud har förlåtit dig – men det är du själv som inte har förlåtit dig". 14.12.2021 kl. 15:00

film. I höst kom den – filmatiseringen av Kjell Westös bok Den svavelgula himlen. Regissören Claes Olsson berättar hur det kom sig att just han fick det ärofyllda uppdraget att göra romanen till film. 9.12.2021 kl. 08:54

jul. Ärkebiskop emeritus John Vikström minns både barndomens härliga jular och en julandakt i Kakolafängelset, då några fångar planerat att ta ärkebiskopen som gisslan. 9.12.2021 kl. 08:35

teater. Musikalen Next to Normal på Svenska teatern klär i ord och musik den sorg och de förluster många känt att pandemin inneburit för dem. Musikalen handlar om bipolär sjukdom och om medberoende. – Mannens sorg är totalförnekelse, han pratar inte om sorgen alls, säger skådespeladen Alexander Lycke. 8.12.2021 kl. 08:07

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00