Ett talko i tankearbete

Mia Anderssén-Löf 05.07.2025

Vinden inifrån stan för med sig med en doft jag inte känner igen och jag andas in den. Semesterns första djupa andetag.

En vän berättade att hon brukar baka havreflarn på sin första semesterdag. Hon gör det för att markera att nu har hon semester och tid för göra i sig onödiga men trevliga saker.

”Vad vill du göra med din semester?” frågade min älskade när jag kom hem från domkapitlet i eftermiddags och slängde mig i en solstol. ”Jag vill skriva,” svarade jag.

Jag älskar att skriva. Eller snarare är det tankar och tankeutbyte som jag älskar. Jag älskar utmaningen att försöka få ord på det obestämda. Jag älskar att se det som var en vag känsla, en halvtänkt tanke, få form och bli tydlig i ett samtal.

Och kanske är det en tolkning som kräver lite viljestyrka, men jag tänker att en skriven text är ett samtal – om än lite styvt och otympligt, eftersom jag inte kan höra vad du tänker.

Appropå tankar, håller jag på att läsa Filosofia raakana: johdatus kyyniseen realismiin av Timo Airaksinen. Han skriver att det är omöjligt att förstå en annan människa. Våra inre världar kommer aldrig att mötas. Det är miljontals ljusår från en värld till en annan. Avståndet från dig till mig kräver mer än en livstid att överbrygga.

Orden vi använder har olika nyansskillnader hos olika människor, också mellan oss som pratar samma språk. Våra erfarheter och kontexter påverkar hur vi använder och förstår ord. Därför kommer vi aldrig att prata samma språk, även om vi pratar samma språk. Därför förblir var och en av oss som en ensam galax i universum. Ett lost case, menar Airaksinen.

Men kanske är jag inte tillräckligt cynisk för Airaksinen, för jag ser inspirerande utmaningar. Ju mer man pratar med någon, desto bättre blir man på att läsa den andra. Man noterar ordval, känner igen tonlägen och dynamik. Minspel och kroppspråk.

En utmaning är alltså att ge varandra ännu mer tid, lyssna ännu noggrannare. Man kan också göra sig själv mer läsbar genom att vara tydlig och modig.

Men det är kanske inte den största utmaningen.

Att veta vad det är man vill berätta – att känna sig själv och sin inre värld – är kanske en ännu större utmaning. Att stå stilla så länge att man hinner förstå vad det är man ser kräver numera ett medvetet beslut, en rutin – kanske t.o.m. en livsstilsförändring.

Tidsandan är en stark underström. Det är lätt att låta sig föras av den.

Och det tror jag är en av orsakerna till att populistisk politik får understöd också i en värld som borde vara upplyst, medveten och självledande. Om man inte leder sig själv, om man inte tar sig tid att tänka, blir man sårbar för enkla lösningar. Förenklade lösningar.

Tänker vi efter, vet vi bättre.

Vi vet bättre än att Finlands flyktingpolitik är orsaken till välfärdssamhällets kollaps.

Vi vet bättre än att incels är en slaggprodukt av jämställdhetsarbetet, med självmordsstatisk och könsrelaterade våldsdåd som följd.

Vi vet att en sval sommar inte betyder att den globala uppvärmningen är ett påhitt. Vi vet att det inte är hållbart att tänka att finländska koldioxidutsläpp inte är något att bry sig om eftersom vi är en så liten del av världen.

Vi vet att det bara var i filmer på 90- och 00-talet som allt slutade lyckligt eftersom USA alltid räddar världen.

Vi vet bättre än att tro att så länge en stat är en demokrati, är allt som det ska. Idag vet vi att en demokrati är bra eller dålig, allt i relation till hur informerade val de röstberättigade gör – och under förutsättning att demonkratins integritet försvaras, i varje ny tid.

Vi vet bättre än att bekänna marknadsekonomin som världens enda okränkbara kraft och villkor.

Vi vet bättre än att tro att matbuden på elscootrar är självständiga företagare som har förutsättningar att själva se till sina arbetsvillkor och sitt socialskydd.

Vi vet bättre än att tänka att Guds beskydd inte räcker till för den som hittar ro i något annat än bekanta uttryck för andlighet, och vi vet bättre än att tro att människan kan prestera sin egen frälsning och få frid av sin egen kraft.

Vi vet bättre än att tro att några bärande röster och institutioner i kyrkan bestämmer vem och vad Gud välsignar.

Jag tror på människans förmåga att lyssna, tänka och växa. Jag tror att Gud hjälper sin värld och sin mänsklighet. Därför tror jag också att världen kan bli mer rättvis och hållbar. Livet, i all sin skörhet, kan vara skönt och vackert.

Men inte utan medvetenhet och vilja.

Världen behöver ett talko i tankearbete.

FÖRLUST. För fem år sedan förlorade Anders och Iris Värnström sin son. Det var en tid präglad av chock, sorg och oro över att något förblev osagt. Men också av att tvingas öppna sitt vuxna barns post. – Jag kände bara att det inte var min sak att göra. Ändå behövde jag göra det, säger Anders. 5.9.2024 kl. 16:45

KYRKHELG NORD. I år har Kyrkhelg Nord väckt känslor i alla läger, både inom och utanför kyrkan. – Jag är tudelad inför utvecklingen, säger Per Stenberg, kyrkoherde i Karleby svenska församling. 4.9.2024 kl. 10:56

UNGDOMSFRÅGOR. Christer Romberg är ny sakkunnig i ungdomsfrågor, men på fältet är han redan gammal i gemet. 2.9.2024 kl. 17:01

BÖCKER. Christa Mickelsson och Sofia Torvalds är kolleger på Kyrkpressen, men också goda vänner. De är båda bokaktuella i höst. I sina nya böcker avhandlar de hur man reser sig efter ett fall, respektive hur man egentligen ska tas med livssorgen. 1.9.2024 kl. 19:06

fotboll. Borgå stifts lag Ankdammen United var det mest jämställda laget i kyrkans turnering Gloria Patri – men tyvärr räckte det inte ända fram. – Vi kämpade hårt men det var tungt, konstaterar lagledaren Kristian Willis och lagkaptenen Lukas Brenner efter en svettig dag i Vierumäki. 30.8.2024 kl. 17:36

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33

SÖNDAGEN. Vi människor söker mening, vi söker förklaringar och logiska resonemang för att kunna förklara världen. Vi vill kunna förklara det vi ställs inför, särskilt då olycka drabbar oss. Varför sker det här? Varför sker det här mig? 18.8.2024 kl. 09:00

diakoni. Några diakoniarbetare runtom i Borgå stift kommer blogga på Andetagbloggen varje fredag med en text som tangerar diakoni på något sätt. 16.8.2024 kl. 19:09

LIVSBERÄTTELSE. Han trodde att han var immun mot den sektliknande församlingens manipulation. – Jag trodde att jag kunde hålla mitt huvud kallt. Ändå drogs jag in i församlingen på grund av min tro och mina sårbarheter, säger David Sandström. 14.8.2024 kl. 08:00

NEDSKÄRNING. Jag ser det principiella problemet, men kyrkans inkomster kommer ändå att vara märkbart större än tidigare, säger undervisnings- och kyrkominister Anders Adlercreutz om regeringens nedskärningar i finansieringen av kyrkans samhällsuppdrag. 14.8.2024 kl. 08:50

kyrkomusik. Eric-Olof Söderström, 67, lämnar i vinter kantorsjobbet i Borgå med en lång karriär inom musiken bakom sig. All framgång är inte bara begåvning, råder han i dag sitt unga jag. 14.8.2024 kl. 14:00

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

Personligt. Under en livskris sökte sig journalisten Mikael Sjövall till kyrkan. Han gick en Alphakurs, en grundkurs i kristen tro. Och allt förändrades. Nu bor tecken och mirakel runt hörnet. 14.5.2025 kl. 09:29

klosterliv. I norra Italien finns en plats där mycket kretsar kring Bibeln, men där man inte alls bråkar om hur den ska tolkas. Syster Sylvie berättar om livet i ett ekumeniskt kloster, om att upptäcka sådant man inte vill veta om sig själv, och om att inse fakta: Hur mycket eller lite du än tror måste du vara människa hela vägen. 15.5.2025 kl. 00:00

musik. Från Knivsta, Uppsala, till Helsingfors. Lucas Stålhammar studerar kyrkomusik vid Sibelius-Akademin och vill hjälpa andra att möta Gud genom musiken. 13.5.2025 kl. 19:00

kyrkomusik. I Niels Burgmanns projekt för att rädda kyrkomusiken får nu också barn pröva på stora kyrkorgeln. 13.5.2025 kl. 00:00