Bemötandets betydelse för den fortsatta vandringen på livets väg

Agneta Markkula 23.05.2025

Föreställ dig att det har hänt någonting riktigt jobbigt i ditt liv. Du är trött, ledsen och dessutom fungerar inte ditt busskort. Efter några misslyckade försök med busskortet mot avläsaren säger chauffören: ”Det är okej, gå och sätt dig, det är säkert något fel på avläsaren”.

Eller att du försöker få hjälp från välfärdsområdet som ensamstående förälder då orken håller på att ta slut. Den ena socialarbetaren säger att du behöver mera hjälp, ”vi skickar er vidare till följande nivå”, och den andra socialarbetaren tycker du borde klarar dig själv.

Du är en ungdom, kanske med invandrarbakgrund, som inte riktigt passar in. Eller vem vet, för ingen vill ta dig med för att ge dig en chans. Plötsligt träffar du människor som välkomnar dig med, du blir sedd och accepterad. Kanske du känner på dig att allting inte är så bra som det ser ut, men hej, du blir sedd. Din mamma vädjar till dig att hitta andra vänner, dessa är inte bra för dig. Men är det verkligen bättre att känna sig ensam och utanför?

Eller, du har varit i fel sällskap och försöker börja om. Du har funnit en plats där du känner dig trygg och märker att du blir accepterad som den du innerst inne är, den personen du inte vågar visa till vem som helst. Utanför den trygga platsen finns det ingen som vill se ditt rätta jag, utan du får hållas på avstånd för man vet ju aldrig vad du hittar på till näst.

Kan det vara så enkelt att om alla människor skulle bli bemötta med kärlek och förståelse, skulle det finnas färre som mår dåligt? Färre som gör andra människor illa och flera som skulle känna sig inkluderade i vårt samhälle? Flera som skulle orka bättre med alla utmaningar och helt enkelt må lite bättre?

Med dessa funderingar tänker jag inte att till exempel våldshandlingar är okej men bemötandets betydelse kan spela en stor roll i valet av den fortsatta vandringen på livets väg, om den fortsätter åt samma håll eller om man väljer eller får stöd i att välja en annan riktning.

Agneta Markkula jobbar som projektanställd diakon i Åbo svenska församling.

profilen. Markus Finnholm ser annorlunda på ett nytt år än han gjort tidigare i sitt liv. Efter en del motgångar har han fått sitt första riktiga jobb. 9.1.2023 kl. 08:29

KYRKRENOVERING. De fasta bänkarna i norra och västra korsarmarna åker ut, ett litet kök byggs längst bak, en trappa till läktaren tas bort och enplansgolv läggs i hela kyrkan. Det är några synliga förändringar då Sankta Birgitta kyrka i Nykarleby renoveras. 9.1.2023 kl. 12:11

OVAN I KYRKAN. Du ska på konfirmation. Det blir dags för nattvard. Du har inte tagit emot nattvard sedan du själv blev konfirmerad och vet inte hur man gör. Här följer en praktisk nattvards-ABC. 11.1.2023 kl. 00:00

PSYKISK OHÄLSA. Vad gör man när det värsta händer? Jennie Jakobsson förlorde sin elvaåriga dotter i självmord. Hon och hennes bror Daniel Jakobsson berättar om att bygga ett liv där man försöker göra något gott av det som bara är sorg och maktlöshet. 10.1.2023 kl. 08:00

BORGÅ STIFT 100 ÅR. Biskop emeritus Gustav Björkstrand skriver om hur det gick till när de finlandssvenska lutheranerna för hundra år sedan fick ett eget biskopssäte och en egen domkyrka i Borgå. 9.1.2023 kl. 16:44

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36

LIKABEHANDLINGSFRÅGOR. Sedan 2021 har Borgå stift haft två kontaktpersoner för jämställdhets- och likabehandlingsfrågor. Sini Aschan är en av dem. 1.10.2024 kl. 10:00