Inbjudan och fest
När man jobbar i en församling och har olika grupper är majmånad en tid för utfärder och fest. Det är tack och det är avsked och lyckönskningar. Det är kaffe och tårta och blommor. Festen är bron över till sommar och annorlunda möten. En del åker till landstället, andra på resa. Några märker att kroppen inte riktigt orkar mer med alltför långa resmål eller alltför utdragna vistelser på stugan, kanske med utedass, vatten som ska bäras in, knotiga stigar. Själen vill men kroppen säger emot. Det blir kan hända kortare utfärder och längre stunder i en park eller på verandan i stället. Det är inte heller dåligt. Allt har sin tid. Årstiderna har sin tid, ungdomen sin. Utlandsresor har sin tid och lugna stunder på balkongen sin. Fest har sin tid och vardag sin. Att skratta har sin tid, att gråta sin. Att längta har sin tid att längta bortom har sin.
Att längta bortom. Att känna att en helt annan fest väntar som Herren förbereder. En bröllopsfest då Guds församling möter sin brudgum, Jesus Kristus. En dag har vi slitit och gråtit färdigt, älskat och arbetat, tjänat och burit ansvar och får tillslut gå in i en helt annan sabbatsvila eller aktivitet med en uppståndelsekropp. Vi får kliva in i en syndfri värld, ett ställe där Guds rike omfattar allt och inget ont ryms. Vi är inbjudna till den festen och vi har en egen plats som väntar. Men vi kan inte veta om vi kallas som unga eller gamla, mitt i livets utmaningar eller efter en utdragen väntan. Efter arbete kommer vila. Efter vardag kommer fest. Efter skugga kommer sol. Efter död kommer liv. Jesus säger att han är vägen, sanningen och livet, att han är A och O, början och slutet. Jesus har lovat oss evigt liv och ny kropp bara vi vågar tro på Honom och låta vårt hjärta ledas av hans inbjudan och röst. När avskedet här kommer finns ett välkomstmöte någon annanstans. Vi kallar det paradis eller himmel. Vi kallar det Guds rike. Vi har fått en inbjudan. Känn ingen oro, tro på mig, säger Jesus, bron till Gud.
