De stora ljuden och mer lågmälda

Det här är tiden på året då fåglarna tar över och fyller lyssnaren med outsäglig glädje från tidig morgon, när knappt någon vettig mänska vaknat – till sena kvällspromenader då det är svårt att lämna vitsippshav mellan trädstammar och melodier som uttrycks så innerligt så innerligt och gå in mellan fyra väggar. Att vistas vid havet, det är om möjligt än mer andäktigt: alla rop från avlägsna kobbar, skrän av måsfåglar, tutande, trumpetande av svanar och inget av det är ännu motorbåtar som snart ska fylla havs- och luftytor och tysta ner det liv som just nu fröjdas och har herravälde över skärgård och sjö.

Kanske har fågelintresset med åldern att göra? Kanhända även känsligheten för avsågade avgasrör, motorsågar, vattenskotrar, höga basdunk från passerande bilar? Kontrasterna blir så stora då jag ser Guds skapelse och det mänskan får till stånd på denna jord. Och säkert påverkas jag av massmedia och min egen fantasi. Jag ser bilder i mitt huvud av fiskar som flyr förskräckta när skotrarna drar över skärgården, de vet inte vart de ska ta vägen, fiskarna. Jag sörjer när en vindil drar med sin stora hand över Sverigebåtsborden på utedäck och kastar alla pappmuggar och plastflaskor i havet. Jag spänner mig för skuggflottan som drar förbi vårt sommarställe och minns insändare jag skrev på 70-talet till Hbl som 14-åring om oljeolyckor och sköra granitklippor på Onas och andra skärgårdsöar.

Hur vårdar man en jord? Hur lyssnar man in Guds vilja i livsvalen om man redan glömt Gud eller lagt honom åt sidan som en förgången tid? Har de stora ljuden av ekonomi och välfärd trängt undan den lågmälda stämman av ansvar och varsamhet, av ömhet och gemenskap? Gud är ju ändå här i sin oändlighet och ser sin skapelse oberoende av om vi vill det eller inte. Hans röst hörs i vårens lyckliga fågelutrop och kvitter, i trädens sus, i havets storm, i regnet mot fönsterrutan. Hans ord och röst ljuder genom bibelns sidor och det står att hans ord inte ska förgås om än världen gör det. Hans ord är evigt och det är vi som ska läsa det och förvalta det och ge det vidare till alla som inte vet eller känner till.