Har samhället glömt de äldre?

Ani Iivanainen 14.03.2025

Inte glömmer du mig väl? Visst kommer du på nytt på besök? Ringer du mig ännu? Dessa frågor hör jag rätt så ofta när jag träffar äldre på hembesök. Då vrider det i mitt själ och hjärtat slår lite tyngre.

Jag glömmer dig inte.

Jag kommer på nytt.

Jag ringer ännu.

Regeringens nedskärningar syns på fälten inte bara i form av brist på ekonomiskt stöd utan även i minskade kontakter inom social- och hälsovården. De äldre drabbas hårt av detta. De är ju ofta även annars ensamma och besök av vårdare kan vara de enda människokontakter de har i sin vardag.

De äldres närstående bor kanske långt borta eller de håller inte kontakt på grund av olika orsaker. Antalet hemvårdens besök är mindre än tidigare. Tiden som en hemvårdare har att använda för ett besök har hela tiden minskat när antalet människor de besöker per dag har ökat. De försöker sitt bästa, men resurser räcker inte till.

En person som är över 80 år berättade att hen hade tidigare stött sig. Då hade hen ringt till servicenumret och berättat att hen skulle behöva hjälp när hen hade svårt att gå i trapporna och det inte fanns hiss i huset. Hen fick ett samtal från seniortjänster flera månader efter hen tagit kontakt.

En annan hade väntat över ett år för att få terapi för att kunna gå igenom de traumatiska händelserna som hänt i hens liv. Tredje hade inte fått tillräckligt många gånger i månaden taxiservice, trots att hen hade låg inkomster och inte kunde röra sig utanför hemmet utan skjuts. Allt socialt och uppmuntrande i hens liv föll bort och hen blev deprimerad. Då fick hen mediciner men inte taxiskjuts. Det som hen skulle ha behövt var sociala kretsar.

Dessa historier hör jag regelbundet. De äldre har varit i kontakt men inte fått hjälp. De har känt att samhället tänker att de är för gamla för att få service. Då tänker de att det är bättre att de inte skulle belasta systemet.

Alla dessa tre och många tiotusentals andra har vi diakoniarbetare överallt i Finland hjälpt.

Vi glömmer inte.

Vi kommer på ett nytt besök.

Vi ringer igen.

När värdesätter beslutsfattare våra äldre på samma sätt? Så att de äldre känner att samhället inte har glömt dem.

Alla borde ha rätt till ålderdomen där en kan känna sig sedd, hörd och värdefull.

Ani Iivanainen, diakon i Esbo svenska församling

ryssland. – Jag är rädd för min kyrkas säkerhet och ärligt talat är jag trött på att vara rädd för min egen säkerhet. Jag kan inte säga att jag inte är rädd för Putin – han skrämmer ju hela världen. 1.3.2022 kl. 12:06

krig. – I svåra situationer, när man inte kan se någon framtid, knäpper man sina händer och suckar uppåt även om man inte skulle vara så troende, säger kyrkoherde Kim Rantala, som varit präst inom de fredsbevarande styrkorna i Libanon och Bosnien. 1.3.2022 kl. 08:51

Ukraina. Rabbe Tiainen och Anders Hedman är initiativtagare till en två veckor lång ljusdemonstration framför den ryska ambassaden i Helsingfors. – Ett väsentligt motiv är att vi vill uttrycka sorg över det som sker. 28.2.2022 kl. 19:36

Ukraina. Vid Nylands brigad talar man om Ukrainakriget som alla andra i samhället. När det krisar har militärpastor Markus Weckström en klar grundinställning inför sina "församlingsbor" vid brigaden: ta en sak och en dag i sänder. 25.2.2022 kl. 19:00

ungdomar. Oro och frågor ska bemötas öppet och ärligt, säger ungdomsarbetsledare Mats Fontell. Ungdomar uttryckte stor medkänsla med de krigsdrabbade, under en ungdomssamling i Borgå. 25.2.2022 kl. 11:39

Ukraina. När Ukrainakriget bröt ut igår samlades biskoparna snabbt och fattade beslut om att kyrkorna i hela landet samma kväll skulle öppna dörrarna för bön för fred. 25.2.2022 kl. 10:40

Ukraina. De första bilderna från Ukrainas näststörsta stad Charkiv som Getty Images och AFP kablat ut visar en stad under attack. I sitt hem i Vasa sitter Maria Skog och oroar sig för sina föräldrars säkerhet. Det är fyrtio kilometer till den ryska gränsen från hennes hemstad. 24.2.2022 kl. 16:35

Ukraina. Tanja Pintjuk är radiopratare på den fristående radiokanalen Radio M i Kiev. På torsdag morgon började en annorlunda tid i Ukraina. Hennes hemland är i krig. 24.2.2022 kl. 13:39

BÖN. Den lutherska kyrkans biskopar kom i morse överens om att uppmana alla kyrkoherdar att ikväll öppna sina kyrkor för bön för fred med anledning av kriget i Ukraina. 24.2.2022 kl. 09:41

JÄMSTÄLLDHET. – Våra föreningsmedlemmar har lika stor rätt att vistas överallt som andra människor, säger Muluken Cederborg som jobbar som koordinator för DUV Mellersta Nyland. Föreningen fyller 50 år i år. 1.3.2022 kl. 11:00

mission. Dennis Svenfelt, tidigare församlingspastor i Pedersöre, är under våren frivilligarbetare inom Slef och undervisar på en bibelskola i Asella, Etiopien. 15.2.2022 kl. 15:18

vrede. Som 27-åring vågade Tabita Nordberg äntligen möta sin sorg. Hon har brottats med Gud – och vreden förde dem närmare än någonsin förr. 16.2.2022 kl. 08:00

KARRIÄRBYTE. Efter åtta år som kantor bytte Niclas Nylund ut att körövningarna mot körningarna. Nu har han kört buss i snart femton år. 17.2.2022 kl. 12:00

mariehamn. – Det var som ett flygplan hela orgeln, konstaterade Kaj-Gustav Sandholm när han som barn bestämde sig för sitt drömyrke. 15.2.2022 kl. 10:36

UNGDOMSTID. Ta det lugnt, det ordnar sig! Så säger Björn Vikström till sitt tjugoåriga jag. 17.2.2022 kl. 10:21

Jubileum. Kvinnliga teologer rf har firat sitt 90-årsjubileum. – Föreningen behövs absolut fortfarande, säger styrelsemedlem Eva Ahl-Waris. 9.10.2024 kl. 13:30

sociala medier. Teologen och forskaren Jyri Komulainen är en av få finländska teologer som aktivt är kvar på den allt busigare plattformen X. Polarisering är ett av teman i kyrkans fyraårsberättelse han har varit med om att skriva. 12.11.2024 kl. 19:00

MISSIONSFÄLTET. Ända sedan hon var barn har Natalie Björkstrand haft en kallelse till missionsfältet. I sommar stärktes kallelsen under ett besök till missionsfältet i Kenya. 9.10.2024 kl. 11:42

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22