”Ge en man en fisk och han blir mätt för en dag. Lär honom att fiska och han blir mätt hela livet”
För att kunna hjälpa behöver jag kunskap. Jag behöver veta varför den människa som söker hjälp är i sin nuvarande livssituation. Jag grundar mitt gensvar på ett behov men jag hjälper också på längre sikt. Om en människa är hungrig känns det kanske långsökt att fråga efter uppgifter om inkomster och utgifter, om egendom, om barnbidragets ensamförsörjartillägg, om boendekostnader och bostadens storlek och läge, om bilkostnader? Naturligtvis försöker vi hjälpa i den akuta situationen men speciellt om situationen upprepas och det alltid tycks vara tomt i kylskåpet behöver vi tillsammans hitta en hållbarare lösning.
Jag brukar säga att den ekonomiska hjälp man kan få i församlingen är nåd, man kan inte låna och betala tillbaka, man måste lära sig att ta emot. Diakoniarbetaren är ändå inte Jesus, vi har en begränsad budget och måste följa regler och överrenskommelser. Vi försöker fördela det som finns rättvist. Jag försöker sudda ut den nöd som finns och ge människan som söker hjälp verktyg att undvika motsvarande situation pånytt och pånytt.
Kyrkans diakoniarbete är socialt förändringsarbete. Om vi inte försöker göra något åt orsakerna till hungern blir den bara större och den hjälpsökande blir i ett beroendeförhållande till oss. Det kan ju verka som något positivt, att många människor söker sig till diakonin och kyrkan. Men det får gärna vara så att de kommer för gemenskapen och budskapet i stället för att de är beroende av vår hjälpverksamhet.
