Varför längta tillbaka till en annan värld? - Ytterligare ett inlägg om ”traditionella fruar”

Det har antagligen skrivits mer om fenomenet ”trad wives” i den finländska pressen än vad det mer marginella fenomenet kanske skulle förtjäna om man tänker på läget i Finland. Varför skriver jag då ännu mer om saken? För att ämnet provocerar mig och jag vill diskutera hur människor tänker. För att jag tror unga kvinnor inte alltid förstår vikten av vad andra kvinnor gjort genom historien för jämställdheten. Influencers i USA som gör reklam för sin livvstil där de ägnar sina liv åt att skapa ett behagligt hem åt sin man kommer knappast ändå att föra finländska kvinnor tillbaka till 1950-talet. Som många påpekat är dessa influencers mer sällan på riktigt beroende av sin mans pengar, då de har sin karriär som influencer och kanske får pengar av diverse rörelser som gärna skulle se en tillbakagång till mer ”traditionella värden”.

I trad wives-boomen på nätet finns det också kopplingar till högerextremistiska rörelser som använder fenomenet för att framstå som mer normala. Deras ideologi framhäver kvinnans roll som mor till många vita barn, där kvinnan likt icke-vita är underställda den vita mannen. Här är inte steget långt till kvinnofientlighet. Det här är endast en observation, men efter att jag sett på några trad wives-videor för att försöka förstå vad detta handlar om, ploppade det upp direkt sexistiska videon och mem i mitt flöde. Sådant jag inte alls sett förut i min bubbla.

Jag är ingen historiker, men de hemmafruar som porträtteras i olika serier och böcker i västvärlden är ändå ett marginellt fenomen bland medel- och överklassen i USA och Europa om vi tänker på hela världen. Efter kriget ville männen ha ”sina jobb tillbaka” och hos de rikare fanns det tydligen möjlighet att klara sig på en lön. För att vara krass – kvinnor som varmt talar om den traditionella frurollen kanske borde ta och besöka t ex Tanzania eller Nepal för att ta del av den hard-core traditionella hustrurollen – att föda och uppfostra en massa barn, att jobba livet ur sig på fälten och sköta ett hushåll utan el.

Numera är det få i medelklassen som klarar sig på en lön, i alla fall måste man prioritera vad man konsumerar, vilket i sig förstås kan vara väldigt bra. Enligt forskarprofessor Anna Rotkirch är trenderna i samhället att allt fler unga inte vill ha barn och att vuxna upplever vi jobbar för mycket, vilket också försvårar parförhållandet. Jag kan helt och hållet förstå lockelsen i att jobba hemma och slippa ekorrhjulet, även utan glansbilden av syltkokande i nätta klänningar. Eller egentligen kanske lockelsen i att som kvinna slippa det ena jobbet. Fortsättningsvis är det kvinnan som gör det mesta av hushållsarbetet och barnskötseln, även om det har blivit mycket bättre i min generation.

En del kristna vill leva enligt bibelord om att mannen är familjens överhuvud liksom Kristus är församlingens överhuvud. Problemet är närmast att inte alla män beter sig som Jesus. Andra bibelställen talar om att underordna sig varandra. Här tänker jag att det som med så många andra frågor mycket handlar om vilka bibelställen man vill lyfta fram. Förutom bibelsynvinkeln i en del kristnas tolkning, finns det inget som pekar på att mannen skulle vara bättre på att fatta beslut eller ha hand om ekonomin. Skillnader mellan individer är större än skillnader mellan könen. Då har jag funderat en del på vad sekulära människor har för orsak till att vilja ha traditionella könsroller eller vilja att mannen bestämmer det mesta i ett förhållande? Att det alltid har varit så och alltid ska förbli så? Att ingen vill ge ifrån sig makt och pengar om man inte måste?

För mig känns det som att de smala traditionella könsrollerna lätt kan bli ganska tunga för båda. Det finns en risk att mannen måste jobba mycket hårt för inkomsten och hustrun som jobbar hemma kan lätt känna sig ganska ensam. Klart att alla ska leva sitt liv enligt det som är rätt för dem. Att vara en ”home-maker” utan att ha barn att sköta i dagens samhälle med elektriska apparater tycker jag ändå är ett slöseri med kvinnoresurser. Vem som sköter barnen hemma och hur länge tänker jag nog är varje familjs beslut. Det finns ändå forskning på att föräldrar som båda tar hand om barnen när de är små lättare förstår varandras vardag och får en bättre relation till barnet. Olika sysslor i hemmet delas väl bäst enligt vad parterna är bra på, inte enligt kön.

Det är viktigt att ha ett yrke, ett sätt att förtjäna sitt levebröd på oberoende av könsroller. Alla kvinnor borde ha egna pengar att förfoga över, ifall det skulle uppkomma behov av att leva ensam (tex efter skilsmässa eller makens död) eller för pensionärsliv. Om man hårddrar att kvinnan ska underordna sig mannen och inte ha ett yrkesliv skulle det vara omöjligt att ha ett nordiskt välfärdssamhälle. Det finns en tydlig koppling mellan demokratiska, rika länder och jämlikhet mellan könen. Individer får ju ordna sina liv som de vill, men på samhällsnivå måste vi låta bli att sila mygg men svälja kameler. (Jag måste googla uttrycket för att se till att jag använde det rätt – tänk vad bra internet ändå också kan vara!)