Bakom murar bortom murar spirar ändå hopp

Catherine Granlund 20.11.2023

Hundra berättelser ur ett belarusiskt fängelse. Det är advokaten Maksim Znak som smugglar ut sina små historier som om de flög ”som målade av Marc Chagall över fängelsemurar, gränser, språk” (citat: Walzhyna Mort) Och jag undrar med boken (Zekamerone) slutläst i min hand å ena sidan hur de där papperen kom ut och kunde tryckas å andra sidan hur han mår i fängelset efter att boken gavs ut? Har han fått sitta i isoleringscell, fått sitt tioåriga politiska straff förlängt, något annat?

Var hämtar dessa människor, som kämpar för det rätta mot en diktatorisk och korrumperad regim, sin styrka, sitt andhål? Själv skulle jag vittras sönder och falla in i ett oändligt mörker om jag inte hade min Frälsare Jesus som fångar upp mig i fallet, låter mig ligga i hans händer tills jag vilat ut, gråtit ut, samlat ny kraft mot ondska och orättvisa – och ändå lider jag inte av förföljelse, sitter inte i fängelse. Jag bara läser tidningar, möter sargade människor via mitt diakonala jobb, ser tevenyheter, läser böcker och kan vara inrullad i en varm pläd, knäppa på tekokaren när jag vill, ta en varm eller kall dusch beroende på årstid, baka en äppelpaj.

Kanske Jesu händer ändå finns där bland människor som kämpar för rättvisa, som blir arresterade bara för att de har andra tankar om en tillvaro, stängs in för att de reser sig mot lögn och mutor, läggs i bojor för att de vill tro på en bättre värld. Han fanns ju i mitt liv också innan jag själv blev medveten om det.

Jesus sträcker ut sina händer, fångar upp oss, inväntar vår tid.

Solen har sin gång, havet brusar upp och lägger sig till vila, natten är lång, men det finns tecken, osynliga vägskyltar som visar vägen, som hjälper oss till räddningens hamn. På kajerna lyser många små lyktor, också de vinkar om att inte ge upp, att låta ljuset lysa i mörkret för då kan det inte vara enbart mörkt.

livet. Linda Haglund hade tänkt gifta sig tidigt, få en stor familj och bygga ett stort hus i Finland. – Livet för oss på oväntade vägar, säger hon. 11.11.2021 kl. 17:10

LIVSGLÄDJE. Stig-Göran Björkman älskar sitt jobb och sina kolleger. Han är kär i Minna sedan 30 år. Och naturen är ytterligare en kärlek. Han lever också med en cancerdiagnos. Men vi måste tänka på annat än att döden står och lurar på oss, säger han. 11.11.2021 kl. 11:45

laestadianism. De laestadianska bönehusföreningarna diskuterar som bäst tre framtidsmodeller av vilka två innebär att rörelsen bildar en egen kyrka. 11.11.2021 kl. 06:00

CORONAPASS. Att kräva ett coronapass av konsertbesökare i kyrkan är inte uteslutet. Men utgångspunkten är att gudstjänster och förrättningar är öppna för alla. 10.11.2021 kl. 15:45

Nekrolog. Ungdomsarbetsledare Kjell Lönnqvist saknas av familj, vänner, kolleger och ungdomar. Han gick bort i mitten av september. Kyrkoherderde Camilla Ekholm i Sibbo svenska församling har skrivit en nekrolog. 9.11.2021 kl. 13:48

Mest läst

    litteratur. Då Rosanna Fellman var barn såg hon jämnåriga laestadianer få skit för sin tro. Samtidigt bad hon Gud om att inte längre behöva bli mobbad. I dag är hon motvilligt troende och aktuell med en ny bok. 3.4.2024 kl. 10:59

    profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

    sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

    PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

    BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00