Shalom betyder både frid och fred – det får vi ge varandra
Medan jag skriver är flaggan mittemot mitt fönster på halvstång för att fredsmakaren Martti Ahtisaari just har dött. I vårt land behandlades han inte alltid väl – men ute i världen förstod man att uppskatta hans välvilja och kompetens.
Jag stannar upp. Stillsam, berörande musik hörs från området kring Kampen i Helsingfors centrum, i mörkret. Jag har just tänt ett ljus tillsammans med en iransk vän mittemot Israels ambassad. Det är tomt och tyst på Georgsgatan. Kanske hade jag väntat mig fler människor. Någon kom, någon gick. Jag tar några steg över Brunnsgatan, försöker hitta den som spelar sin stilla musik, (Är det Ave Maria?), ser ingen när jag lutar mig över räcket strax intill Kampens kapell, men den stilla musiken flyter fram, stiger uppåt, smeker lufthavet.
Önska Jerusalem frid. Be om välgång för Jerusalem.
Jag hade med mig två små israeliska flaggor av papper – ifall det skulle ha varit en demonstration för Israel på plats. Då hade jag viftat med mina flaggor.
Nu vilar ögonen på det blå korset på Finlands flagga. Jag lyfter blicken, jag längtar, jag hoppas på Fredsfursten Kristus Jesus som dog, för att människan helt enkelt inte kan skapa hållbar fred. Varken med sina släktingar, grannar, arbetskamrater eller nationer emellan.
Hoppet finns i Honom som uppstod och som bar vår synd i sin kropp och sträcker ut sin hand till oss. Väntar i sin kärlek på vårt gensvar. På hela världens gensvar.
Önska Jerusalem frid, det palestinska folket frid, välsigna, förbanna inte. Och Jesus säger: förlåt dem, de vet inte vad de gör: barnen, de vuxna, de vilseledda, de hatande, de rädda.
Kom till mig, säger Jesus, och jag ska ge dig frid. Shalom betyder både frid och fred. Det får vi ge varandra.
