"Det är inte dig det är fel på!"
Jag tänker på en låt av Bo Kaspers orkester: ”Det är inte mig det är fel på” som handlar om någon som menar hens partner är problemet, som ”orkar med en sån som jag”. Att lägga problemen med överbelastning pga resursbrist, på enskilda individer är mer regel än undantag i dagens arbetsliv. Det är meningen att utmattning inom arbetslivet skall skötas med förmäns stöd och inom arbetsgemenskapen, och inte som det alltför ofta nu görs- som en break-down hos en kugge i maskineriet.
Det är helt galet. Visst finns det många av oss som har benägenhet för ångest, depression, utmattning. Många psykiskt tunga arbeten tar för mycket energi av de människorna. Samtidigt tänker jag nog att mänskor som är känsliga för andra människors problem och vill hjälpa, vill vårda är en ovärderlig resurs. Folk som inte är lika empatiska kanske inte heller har det här vårdintresset. Ingen människa är en maskin som orkar med hur mycket som helst. Det är inte meningen att någon skall orka sköta två personers arbete i åratal till exempel.
I samhället räknas ofta personer med utmattning på något sätt som ”svaga”. Hedvid Söderlund, hjärnforskare och professor i psykolog betonar i sin bok ” Den utbrända hjärnforskaren” att det egentligen ofta är sk ”starka” personer som presterar på hög nivå som blir utmattade och tar upp teorier om hur ojämdställhet i samhället orsakar att kvinnor oftare blir utmattade än män – eller i alla fall får den diagnosen oftare än män. I Sverige är utmattning en skild diagnos. I Finland godkänner inte FPA utmattning som en diagnos för någon längre sjukskrivning. I praktiken går både depressions- och utmattningssymtomen in i varandra och som kliniker är det inte alltid så lätt att skilja åt de här tillstånden.
