Att komma ut som kristen

Anna Edgren 07.09.2023

Det händer att någon jag träffar undrar hur jag, ”som är så vanlig”, är församlingsaktiv. Varierande formuleringar eller minspel visar då en förvåning över att jag sedan ett antal år någorlunda ofta går i högmässan, att jag engagerar mig på olika sätt i församlingsverksamhet och att jag så där i allmänhet vill göra nånting mera av min kyrkotillhörighet än att bara passivt betala kyrkoskatt.

Beroende på sammanhang kan det för andra vara ovanare att prata om tron än att t.ex. prata om min regnbågsfamilj. Det är som att mina ”kristna böjelser” ibland väcker överraskande stor förvåning och höjer ögonbrynen hos förvånansvärt många. Också för mig själv kan det kännas intimt och blottande att utanför kristna sammanhang prata om min tro.

Det kan kittla till i magen av att s.a.s. komma ut som kristen. Jag försöker ta vara på stunden, hitta vardagliga ord för att prata om min och andras vardagstro. Ibland blir jag nästan besvärad, för att sedan snabbt bli störd på mig själv. Ska det nu vara så svårt?! Jag är ju bara en vanlig typ som pratar om nånting som är viktigt för mig.

Och tänk att det faktiskt är så – att också jag som är så vanlig har något att hämta i kristendomen. Inga specialkunskaper eller superförmågor behövs, inga meriter, inga inträdesprov. Jag kan och får ta emot all den sprudlande glädje, den kraftgivande hjälp och de stränga tankar som den kristna tron bjuder på helt som jag är. Jag som inte kan Bibeln in och ut, jag som inte gör allt rätt, jag som inte är perfekt, också jag är välkommen i den gemenskap som Jesus talar om och erbjuder.

Det stör mig inte ens att jag inte förstår allt inom den kristna tron. Jag låter mina ben och tankar bära mig till högmässan och och annan verksamhet ändå; tacksam och lycklig för trosgemenskapen som ger mig så mycket att tänka på, luta mig mot, stångas med och inspireras av.

PÅSK. Påsken kan ses som en kulmination av känslor. Men egentligen kunde man säga att det är påsk året om när man ser till hela känslospektret av misslyckanden, lidande, felsteg, förlåtelse och att livet fortsätter, konstaterar Patrica Strömbäck. 5.4.2023 kl. 18:00

GLÄDJE. Ester Laurell har en medfödd inneboende livsglädje. Den har hon fått i sitt barndomshem och i sina tonårs första kristna gemenskap. Sedan följde en 40 års paus då livet fyllde på med annat; erfarenhet, upplevelser, sorger, som i dag ger hennes glädje djup. 9.4.2023 kl. 17:00

PEDERSÖRE. Kyrkoherden i Petrus församling i Helsingfors, Daniel Björk, söker motsvarande tjänst i Pedersöre. Han är den första som söker tjänsten, vars ansökningstid går ut den 19 april. 7.4.2023 kl. 17:15

sorg. Sorgen drabbar oss alla, förr eller senare. För den som kämpar sig igenom den kan långfredagen komma som en lättnad. KP talade med Katarina Gäddnäs dagen efter att hon jordfäst sin pappa. Hon tycker om långfredagens gudstjänst för att den är avskalad och hjärtskärande. Som våra liv, ibland. 7.4.2023 kl. 10:00

KOLUM. Kanske du vågar gå in i en kyrka, sätta dig längst bak och se på altaret som är draperat i svart. Kanske du kan sörja dina osynliga sorger. Kanske du kan sörja krossade drömmar, skilsmässor, missfall, husdjur och att ingen älskade dig så mycket som du behövde. 7.4.2023 kl. 10:53

betraktat. Kanske kan vi, på samma sätt som den lame mannens vänner, bära fram oss själva och varandra inför Gud? 6.10.2024 kl. 14:06

POLARISERING. Att tycka om människor som delar våra värderingar är naturligt, och det kan vara riktigt bra för samhället! Men om vi börjar tycka allt mer illa om ”de andra”, de som inte är, eller tycker, som oss. Då polariseras vi. Forskarnas råd för att inte bli så svartvit: umgås med någon som inte tycker som du. Ni behöver inte omvända varandra. 4.10.2024 kl. 20:22

Personligt. När Tove Uvemo Söderbäck var tonåring hade hon inte tid att bli konfirmerad. När hon senare i livet tog tag i saken förändrade det hennes livsbana. Nu studerar hon för att bli diakon. 3.10.2024 kl. 13:53

kallelse. När Fanny Sjölind var föräldraledig för tre år sedan insåg hon vad hennes kallelse var: Att kombinera tron och sången. – Och att följa Guds vilja i det vardagliga och att använda de gåvor jag fått. 2.10.2024 kl. 19:28

PANIKÅNGEST. Han vet precis när det började. Han var 23 år och det var några dagar efter att han och hustrun Maria gift sig. De skulle äta middag vid en restaurang vid Replotbron. 1.10.2024 kl. 21:36