Vad behöver du fasta dig mot?
Så var det dags igen. Jag som aldrig riktigt kom igång med adventsveckornas lilla fasta är nästan lika överrumplad nu. Inte för att jag inte skulle ha tänkt på saken, mera för att jag har fastnat i tänkandet och planerandet.
Någon tyckte en gång att det är så konstlat att ta sig en andlig fasteperiod vid någon viss tid, som om det skulle göra en till en bättre människa. Det sades smått arrogant och frustrerat oförstående, men tänk om det är just så – att jag kan bli en lite bättre människa av att fasta, av att sätta fokus på mera kärna än yta. Att i en bred mening bli en ”bättre människa” kan väl vara allt från att jag blir snällare mot mig själv och mot andra till att jag frigör tid och plats i mitt liv för sådant både jag själv och andra mår bra av.
När jag stötte på tanken om att i positiva tecken fasta sig mot någonting gott och efterlängtat, snarare än att med blodsmak i munnen fasta sig bort från något oönskat, var det en verklig ögonöppnare. Att det inte är det stränga(?) fastandet i sig som är grejen. Att det inte är en tävling med varken mig själv eller andra, eller ens nånting som måste vara mätbart och möjligt att kruxa av på en lista. Kanske en fasteperiod till och med kan sikta mot ett tillstånd, en vag känsla av hopp och förundran inför ett efterlängtat men ännu lite oklart mål.
Det utrymme i hem, tid eller själ som frigörs under fastan kan få nya funktioner, nya mål. Om jag spelar mindre mobilspel kan jag leka mera med barnen eller läs den där andaktsboken som väntar i hyllan. Om jag rensar i mitt klädskåp kan någon annan ha nytta av det jag inte behöver, samtidigt som jag får färre plagg att ta hand om och ha plats för. Om jag äter hälsosamt mår jag bättre och orkar ta tag i alla de där projekten jag har puttrande i huvudet.
Vad vill du ha mera tid eller mera plats för? Kanske du just under fastans veckor kan hitta ro eller mod ta några steg mot det?
