Det här gör jag för välmåendet just nu
Andningsövningar. Det började med att jag hittade Wim Hofs guidade andingsövningar på Youtube för en tid sedan. I torsdags laddade jag ner hans app och har sedan dess gjort en andningsövning varje morgon genast när jag vaknar, följt av att jag dricker morgonkaffet och:
Kallduschar. Jag duschar som vanligt men avslutar med 1,5 minuter i kallt vatten. Det lär ju ska ha en hel rad olika hälsofördelar som man kan googla på om man är intresserad. Jag har märkt att kombinationen andas + kalldusch gör mig piggare och varmare i kroppen. Dessutom är det ganska så empowering att redan tidigt på morgonen känna “shit, tänk att jag klarade av det här! Jag kan göra vad som helst!”.
Telefonpausar. När jag blev sjuk förra veckan kände jag hur stressad jag blev av alla meddelanden av människor jag egentligen borde suttit och jobbat med just då. Jag behöll därför telefonen på ljudlös nästan hela veckan och det gjorde mig så mycket lugnare. För mig var det viktigaste känslan av att jag fick bestämma när jag plockade fram telefonen. I stället för att den plingar till med jämna mellanrum och jag automatiskt – och många gånger mot min vilja – rycks bort från det jag håller på med just då. Jag behöver heller inte vara tillgänglig och nåbar under alla dygnets vakna timmar. Bara den insikten är befriande på nåt sätt.
Rensar. Hittills har jag rensat i mitt klädskåp och bland smink och andra produkter man lägger på kroppen (och nu behöver jag gå på loppis för jag har inga kläder kvar). Det är få saker som får mig att känna mig så ny och befriad som när jag gör mig av med saker jag inte längre behöver eller mår bra av. Less is more.
Läser. Och jag älskar det! Det känns så där som när jag var liten. Det enda jag ville då var att försvinna in i böckernas värld – jag kunde inte sluta läsa. När mamma kom och tittade till mig på kvällarna låtsades jag sova för att sedan fortsätta läsa några kapitel till. Riktigt så underbart blir det kanske aldrig att läsa igen. Jag tror det finns både för många distraktioner och för många måsten. Men jag är åtminstone i närheten – och det räcker.
