Evighetsenergi
Den här tiden på året påminns jag osökt om Hans Ruins smådystra inledningstext i boken Rummet med de fyra fönstren:
Sommaren har en vecka, som liknar ingen annan. Det är veckan kring mitten av juli. Då svänger sig sommaren kring sin axel. Då ändrar sig på några dagar allt. Före den ser vi ut längs en rad av dagar, som utan slut tyckes skjuta sig in bakom varandra, i ett oändligt långt perspektiv. Efter den har vi bara en liten frist av dagar kvar. Det är en vecka, som tar ifrån oss mer än någon annan förmår ge.
Så är det. Och allt tydligare träder denna bild fram för en åldrande kropp. Efter årets alla höstregn och sega, gråvita oxveckor väcks nån gång i februari-mars en förhoppning om att än en gång få uppleva blomknoppning och mössöron, långa soldallrande kvällar, värme och vänskap, liv och lust. Kanske är det en orealistisk längtan tillbaka till tidlösa, vattenglittrande pastorala vyer, bilder som levda år skonsamt befriat från skuggor, smuts och slagg.
Men knappt har jag hunnit vänja mig vid vårens blomstrande rabatter, fotograferat häggen och skräddarsytt tonkappor åt syrenen, så faller äppelkarten på terrassen i en strid ström före de ens börjat skifta i rosa och rött. Allt det ljusgröna och pastellfärgade har omärkt övergått i mörkare toner, marken ligger torr och trist. Men framförallt är det ljuset som skiftar; en perspektivförskjutning i tid har ägt rum.
Men annorlunda är inte livet självt. Där ändrar sig också allt på några år. Ännu i går kunde livet tyckas ligga framför oss. Och idag förefaller det mesta passerat. De obegränsade löftena om kommande år faller av som tomma blomhängen som aldrig satt frukt.
I dag den 10 juli firar vi Global Energy Independence Day. Om det är något jag är i behov av så är det förnybar energi, moraliskt mod och framtidsvisioner. I själva verket behöver jag helt nya paneler på mitt lilla bönehus och en ivrigt snurrande tankemölla som kunde aktivera denna sega själ. Mitt i högsommaren, när livet svänger sig kring sin axel, behöver mitt elpiano fortfarande ström och mitt kamerabatteri måste dagligen laddas. Men var i hela världen ska jag få styrka och sisu att söka ord och forma meningar?
Gud viskar: SKRIV, och du får ork och spänst, SKAPA, och du får kraft och tåga …
Det kallar jag den julisvängda evighetsenergins logik.
