Januari har länge varit den månad på året jag tyckt sämst om. Under advents- och jultiden känns mörkret och vintertröttheten mycket lättare att klara av och det är helt okej att krypa ner i soffan och äta choklad. I januari är det fortfarande mörkt, ledigheten är slut och dessutom prackar medierna på en krav på att skärpa sig och börja om som en bättre människa.
Jag har redan för flera år sedan tagit beslutet att helt enkelt inte bry mig om att starta några livsomvälvande projekt i januari. Mitt knep för att ta mig igenom de mörkaste månaderna på året är att, istället för att vända mig inåt och koncentrera mig på mig själv,rikta mig utåt mot andra människor. Studieåren och diverse flyttar mellan städer har lärt mig att det som bär mig och som verkligen har någon betydelse i mitt liv är vännerna, familjen och de sociala sammanhangen.
Visst är det viktigt att leva hälsosamt och att göra vettiga val i sin vardag och jag vill inte alls förminska dem som känner att det nya året ger motivation till livsstilsförändringar. Däremot tycker jag inte att de ska ha sin utgångspunkt i en press utifrån om att inte räcka eller duga. Navelskåderi och ytliga förändringar leder enligt min egen erfarenhet inte till ett lyckligare liv, hur frisk och vältränad min kropp än varit.
Något som däremot har lett till ett lyckligare liv för mig (och för många andra, vågar jag påstå) är att koncentrera mig mindre på mig själv och mer på andra människor. Jag vill alltså uppmuntra dig som läser detta att i januari låta bli dieterna och istället umgås med de människor som är viktiga för dig. Att flytta fokus från sig själv till sammanhang som är större än en själv leder till en lycka som varar längre än en månad av dieter och underkurer.
Susanna Holmström studerar nordiska språk i Helsingfors.
Hennes favoritplats i stan är grönområden och stränder.
