Kapellet stod i en gigantisk katedral

– Många tyckte nog det var ett karriärmässigt självmord. Men det var också en befrielse. Jag hade ett uppriktigt hjärta att tjäna Gud, men framgången fångade mig. Gud blev inte målet utan medlet. Evangeliet befriade mig från behovet av att vara framgångsrik.
Han säger att framgång har en förmåga att sätta ljuset på svagheterna. Ju större framgång desto bättre syns sprickan.
– Mitt i framgången blev bristerna smärtsamt uppenbara. Vi frågade oss hur länge det är hållbart att leva bara på entusiasm. Vi behöver ha en stabil och slitstark grund. Jag som hörde till de äldsta började fråga mig om jag snart är för gammal i den här församlingen.
Vi träffar Magnus Persson i november i samband med Kyrkans Ungdoms höstmöte i Solf där han är huvudtalare. Han är nu anställd som inspiratör av EFS, en lågkyrklig väckelserörelse inom Svenska kyrkan.
– Jag brinner för att påminna den svenska lutherska kyrkan att förvalta sitt fantastiska arv. Man behöver inte hitta på något nytt utan frimodigt ösa ur sina egna rika källor.
Det är en över tioårig kyrkohistorisk och teologisk upptäcktsresa som Magnus Persson gjort, delvis tillsammans med församlingen United, även kallad partykyrkan. De behövde en teologi som kan ge människor en tolkningsnyckel till att förstå sina egna liv.
– Det var en ensidig betoning på tillväxt utan fördjupning. Jag fick en väldig längtan efter de kyrkliga verktygen och traditionerna som kyrkan sysslat med hur länge som helst. Det handlade inte enbart om kritik mot det vi gjorde utan framför allt om en brist och saknad.
I ett tidigt skede fann han Martin Luther som han inte läst tidigare.
– Skam till sägandes, men jag hade varit predikant och pastor i 18 år innan jag upptäckte Luther. Då jag fick hans häfte Om en kristen människas frihet i min hand såg jag för första gången vad verkligt evangelium innebär. Det gav mig nyckeln och verktygen att tolka skevheten i mig själv. Det var en otrolig befrielse. Därifrån tog det bara fart. Det började brinna en form av luthersk sakramental väckelse inom neopentekostala United.
Luther formulerade något som gick rakt in i honom. Det stämde inte bara överens med skriften, det kastade också ljus över skriften på ett sätt som inte stod i konflikt hans egen erfarenhet.
– Helt plötsligt dök det upp en teolog som kyrkohistorien inte sett maken av sedan Augustinus. Luther var något av en 1500-talets Instagram-influencer som talade öppet om sin anfäktelse och, vad man idag skulle kalla, psykiska ohälsa.
Persson började längta efter en fördjupning och att finna rötterna.
– Jag hade en begränsad teologisk utbildning och tillhörde grenen där man betonade entreprenörskap, en karismatisk personlighet och kommunikationsförmåga. För mig var det en otrolig upptäckt att börja läsa kyrkohistoria.
– Det kändes som om jag levt hela mitt liv i ett litet kapell och trott att det var allt. Men så öppnar jag dörren och upptäcker att kapellet står i en gigantisk katedral, beskriver han.
Samtidigt upplevde han sig bestulen.
– Varför hade ingen någonsin berättat om det för mig?
Han uppskattar rymligheten i katedralen, Kristi kyrka, som också den svenska kyrkan i sin djupaste DNA är ett uttryck för.
– Jag är inte högkyrklig, lågkyrklig, frikyrklig eller folkkyrklig. Jag kallar mig helkyrklig. Jag vill förvalta och förena dessa olika strömningar.
I februari 2018 gjorde United ett kollektivt beslut med stor kvalificerad majoritet att gå med i EFS. Alla medlemmar följde ändå inte med.
– Det var en rätt så smärtsam och konfliktfylld resa.

Ni ansökte också om associativt medlemskap i pingst. Hur gick det med den saken?
– Tanken prövades men det blev inget av det. Och det har jag viss förståelse för. De skilde sig så pass mycket.
När folk frågar om han inte längre är pingstvän svarar han: jo, jag tar med mig det goda därifrån.
– Jag är väldigt tacksam för min bakgrund och allt jag fått från pingströrelsen. Det är väldigt dyrbart för mig.
I frikyrkan upplevde han ändå ett fokus på en teologi som är väldigt subjektiv. Också sakramenten blev subjektiva handlingar.
– Betoningen ligger inte på att Gud handlar med mig i dopet, utan snarare att jag handlar med Gud. Dopet handlar dock främst om Guds beslut. Det är inte vi som säger ja till Jesus utan Gud i Kristus som säger ja till oss. Det kan man bygga på långsiktigt. För mig som alltid varit upptagen av evangelisation och mission blev evangeliet ännu mera relevant när jag närmade mig Luther. Helt plötsligt svarade evangeliet mot mina egna djupaste dilemman.

Vad finns kvar av de pentekostala rötterna?
– En journalist som satt med på en mässa sade efteråt att han aldrig varit med om något liknande. Inledningen var högkyrklig liturgi, sedan kom lovsångsteamet och det lät som en pingstkyrka där folk lyfter händerna i tillbedjan. Predikan var lågkyrkligt luthersk och nattvardsfirandet sakramentalt med en pingstvärme. Det var förbön och folk som talade i tungor. Det är en mix.

Du talar om varsam karismatik. Vad är det?
– Karismatiken, helige Andes liv och värme har sin plats. Men alla krafter – inte bara karismatiken – som brukas kan också missbrukas. När karismatiken inte hanteras förståndigt, med ordning och liturgi, blir den som ström utan sladdar. Men sladdar utan ström som livslös liturgi är heller inte bra. Varför antingen eller? Man vill ju inte välja om man ska ha kran eller vatten i sin toalett. Man vill ju ha vatten i kranen. Så uppfattar jag frågan om man ska ha karismatik eller liturgi.

Uppfattas du och United som svikare av pingströrelsen idag?
– Den frågan måste man ställa dem. Vi har en situation i Sverige där Ulf Ekman, som är betydligt mer känd än jag, har blivit katolik. Så går jag som är hyfsat offentlig och blir luthersk präst. Vissa upplever det nog som onödiga spänningar, kanske som ett svek. Men det var länge sen vi hade en homogen frikyrka. Jag är inte den första pingstpastorn som blivit präst och jag tror inte jag är den sista.

I din bok Kristi kyrka – om kyrkans kännetecken kallar du dig rastlös rebell som hittat hem. Har du kommit hem eller är du på genomresa?
– Med hem avser jag inte främst ett specifikt kristet samfund utan att jag funnit ett hem i evangeliet om Kristus. Jag drömmer om helkyrklighet. I det lutherska har jag egentligen upptäckt det allmänkyrkliga. Luthers avsikt var inte starta en ny kyrka utan att reformera den katolska. Svenska kyrkan är en reformerad katolsk kyrka, det är samma kyrka som varit där hela tiden.

Behöver alla kyrkosamfund reformeras?
– Ja, jag skulle säga det. Enligt Luthers första tes av de 95 talar Jesus om människans dagliga behov av omvändelse när han säger: omvänd er. Som människa behöver jag daglig reformation från förfallet i mitt liv. Allt för många kyrkor sätter sitt hopp till innovation medan lösningen snarare är reformation. Varje kyrka måste ständigt återvända till sitt givna centrum i budskap och uppdrag, Kristi kors. Då kanske vi slipper omfattande reformationer som på 1500-talet.