Förlaget M har med hjälp av redaktören Sirke Happonen grävt i arkiven och samlat ihop femton texter signerade Tove Jansson, texter som inte tidigare funnits tillgängliga i bokform. Resultatet är en vacker utgåva där texterna kombineras med en stor mängd illustrationer och med en analys av Sirke Happonen.
De flesta av novellerna i boken har tillkommit mellan åren 1934 och 1940 och miljöerna är tydligt inspirerade av den unga Tove Janssons resor till Paris, Tyskland och Capri. Här finns också en humoristisk novell om livet kring en båtbrygga i skärgården samt en verkligt fin essä om kärleken till en ö. Här finns också litterära godbitar för muminfantasten: En mycket vuxen novell om en hemul – som påminner påfallande mycket om en kulturman – och en beskrivning av modellen av Muminhuset, ursprungligen publicerad i tidningen Arkkitehti 1979. Tove Jansson skriver också om skrivandets hantverk och eventuella uppdrag i texterna Den lömska barnboksförfattaren och En gång i en park.
Det märks tydligt att en stor del av texterna och illustrationerna kommer från en ung Tove Jansson. Visst har en del av de tidiga novellerna en viss charm, men det renskalade och lättflytande språket (perfekt för högläsning) som präglar hennes senare texter lyser här helt med sin frånvaro. Illustrationerna har i de flesta fall parats ihop med de texter de ursprungligen gjordes för och följer alltså samma kronologi. Det här gör det uppenbart att det inte bara är Janssons litterära språk som blivit mer stringent med åren, utan även hennes bildspråk.
Det här är inte en bok att greppa om man vill bli bekant med Tove Janssons skönlitteratur för vuxna – i det fallet skulle jag snarare rekommendera exempelvis Sommarboken. Bulevarden är intressant för att den samlar ihop material som inte tidigare förekommit i bokform och gör det tillgängligt för de läsare som kan sin Tove Jansson och vill läsa allt överkomligt. Jag kan också tänka mig att den fungerar fint som bredvidläsning till Boel Westins eller Tuula Karjalainens biografier över Tove Jansson.
Som en kronologisk beskrivning av Janssons författarskap fungerar Bulevarden däremot mindre bra eftersom det finns stora hål i kronologin. Hoppet från 1940 till 1961 är stort och den häpnadsväckande skillnaden mellan texterna gör det tydligt att det var under dessa decennier som författarskapet utvecklades som mest. Därför blir Bulevarden oundvikligen ett komplement till övrig litteratur och konst av och om Tove Jansson, inte ett samlingsverk som står stadigt på egna ben.
