Pia Marttila
jobbar på Brotts-
offerjouren i Helsingfors. Kontoret finns 
i Böle.
Pia Marttila jobbar på Brotts- offerjouren i Helsingfors. Kontoret finns i Böle.

Ett fall är ett för mycket

människohandel. Det går inte att peka ut något typiskt offer för människohandel i Finland. En del av dem som Pia Marttila hjälper klarar inte av att gå till affären på egen hand, andra lever rätt normala liv. 23.2.2017 kl. 16:00

Fördom 1: Offer för människohandel ser ut på ett visst sätt.

– Personer som är utsatta för människohandel kan se ut på många olika sätt. De är i olika åldrar. Det många associerar till när de hör ordet människohandel är unga kvinnor som tvingats till prostitution. Men av våra klienter är lite över hälften män som tvingats till arbete, många av dem i restauranger.

Det säger Pia Marttila, samordnare för stödinsatser vid Brottsofferjouren. Hon har jobbat på organisationen i två år och har bland annat utbildning, påverkansarbete och klientarbete på sitt bord.

Fördom 2: Situationen är alltid värst i huvudstadsregionen.

– En del tänker sig att det bara är i Helsingforstrakten som människor utsätts för människohandel. Men under åren har vi till exempel sett många fall i Vasatrakten. Det kan i och för sig också bero på att de är bra på att upptäcka fall där. Vår organisation har trettio kontor runtom i Finland.

Pia Marttila jobbar med människohandelsoffer i Finland, har tidigare jobbat med samma sak i bland annat Thailand och Argentina.

Det finns ett statligt hjälpsystem för offer för människohandel, till vilket Brottsofferjouren, där Marttila jobbar, är ett komplement.

– De som kommer till oss kan ha hittat hit själva eller hört om oss via någon bekant. Ibland kommer de via andra organisationer eller till exempel via församlingar som tar kontakt. Polisen kan också styra vissa fall till oss. Ibland vill personen i fråga inte vara i kontakt med myndigheterna, kanske på grund av rädsla att bli utvisad ur landet. Då kan det kännas bättre att söka sig till en organisation.

Hjälpen räcker inte till

Liksom det inte finns något typiskt offer för människohandel i Finland finns det ingen typisk arbetsdag för Pia Marttila.

– Jag reser mycket inom landet, men en stor del av tiden är jag också i direktkontakt med våra klienter.

Klienternas behov ser väldigt olika ut.

– En del är utlänningar som bott i Finland länge, men som varit helt isolerade på grund av att de jobbat 17 timmar om dagen och inte haft tid för något annat. En del av dem kan varken finska eller engelska och kan behöva hjälp med att gå till affären eller med att öppna ett bankkonto.

Andra klarar sig i vardagen och behöver närmast hjälp och stöd i brottsprocesser och någon som följer med på rättegångar.

– En tredje grupp kan vara finländare eller människor från något annat land som psykiskt mår väldigt dåligt. I de fallen jobbar vi tillsammans med socialen för att tillsammans försöka se hur vi kan hjälpa.

Pia Marttila berättar att det är många pusselbitar som ska falla på plats för att ett offer för människohandel ska komma på fötter igen.

– Det som överraskat mig är hur pass ofta det händer att en klient inte får den hjälp som hen skulle behöva. Det beror inte på att personerna i hjälpsystemet inte sköter sitt jobb. De gör vad de kan med de medel de har.

Ett exempel: Även om alla anser att det handlar om ett människorättsfall kan det hända att polisen inte har tillräckligt med bevis.

– Då kan de inte föra saken vidare som människohandel, vilket betyder att personen i fråga inte kan få statlig hjälp längre. Så finns det också klienter som inte får stanna i Finland. Dem vet vi inte hur det går för.

Pia Marttila önskar ofta att hon kunde göra mer för sina klienter. Hon försöker ändå att inte ta in deras motgångar på ett personligt plan.

– Om man är en människa som gör ett personligt problem av andras problem, då kan man nog inte jobba med det jag gör. Mitt jobb är att vara stark när någon annan inte är det. Annars kan jag inte hjälpa dem.

Läs hela intervjun med Pia Marttila i Kyrkpressen 8/2017.

Christa Mickelsson
Kyrkpressen och Fontana Media har haft sina utrymmen på sjunde våningen på Sandvikskajen 13 i Helsingfors.

Flytt. Kirkkopalvelut sålde huset – det innebär flytt för Kyrkpressen och Fontana Media senast i januari 2020. 13.8.2019 kl. 11:57
Karolin Wargh tycker det känns mäktigt att spela orgel.

Utmärkelse. Karolin Wargh, kantor i Solfs församling, är årets kantor. – Det känns helt otroligt och väldigt roligt. Jag hoppas att jag genom den här utmärkelsen kan föra fram hur viktigt det är med orgelpedagogik, säger hon. 8.8.2019 kl. 16:23
Trots att gruppen samlas i kyrkhemmet i Malax är det en öppen grupp där alla slags synsätt och åskådningar ryms med. Till exempel är en av medlemmarna präst medan en annan nyligen har skrivit ut sig ur kyrkan. Från vänster till höger syns Joakim Snickars, Mats Bergvik, Hillevi Lasén och Kristian Norrback.

på djupet. Var tredje vecka träffas en diskussionsgrupp som behandlar teologi, filosofi och psykolog i Malax. Gruppen kallar sig Amici in spiritu och fungerar som en motkraft till samtidens ofta ytliga och aggressiva diskussionsklimat. 29.7.2019 kl. 10:00
– Det är fortfarande min grundtanke att förvandla orden till gärningar, att det inte bara ska se bra ut på ytan.

gemenskap. Hanna Mithiku vill att kyrkan ska leva som den lär och att förkunnelsen om alla människors lika värde ska synas i församlingsarbetet. Det har fått henne att ställa upp som förtroendevald, och i dag är hon ordförande för gemensamma kyrkofullmäktige i Helsingfors. 25.7.2019 kl. 08:30
–  Skuld och skam är frågor som kommer upp hela tiden. Inför livets största vändpunkter formas frågorna i våra innersta djup, säger Barbro Eriksson.

sjukhuspräst. I det kyliga, kliniska kaos som sjukhus och sjukdom kan innebära finns det personer som bygger altaren och andas empati. 25.7.2019 kl. 08:30
Kyrkan möter människor i livets höjdpunkter och dalar. Ofta är mötet gott, men ibland blir det en besvikelse.

förrättningssamtal. ”Nästan terapeutiskt” och ”rutinmässigt” är ord människor använder för att beskriva samtalet med prästen inför sin bröllopsdag, sitt barns dop eller en anhörigs jordfästning. De flesta har positiva erfarenheter, men hos några har mötet lämnat en besk eftersmak. 24.7.2019 kl. 10:57
Maria Åkerblom gjorde redan som ung sensation som sömnpredikant. Oravais teaters version av Under liten himmel inleds med den första dramatiska predikan från sjuksängen.

teater. På Kyroboas möter vi en predikant som är osympatisk redan från början. Under liten himmel är en obehaglig berättelse om maktmissbruk och svårigheten att säga ifrån. 11.7.2019 kl. 14:55

ledarskap. Teemu Laajasalo leder ett brokigt stift där församlingarna trots sina skillnader ställer samma fråga: Hur kan vi tala om evangeliet så att det blir relevant för människor i dag? 11.7.2019 kl. 00:01
Emina Arnautovic
jobbar som Sfp:s kontaktchef i Österbotten. Hon pendlar till jobbet i Vasa från hemmet 
i Närpes.

livsberättelse. En natt under Bosnienkriget drevs Emina Arnautovic genom en svår frontlinje. Granaterna regnade ner runt henne och dottern hon bar i sin famn. – Då tänkte jag att om jag överlever måste jag göra något av mitt liv. 11.7.2019 kl. 12:00
"Musik är inte matematik", säger Nina Åström. Musiken är mer än summan av sina delar.

musik. ”Jag är ju bara från Kokkola”, kan Nina Åström tänka när hon rör sig bland musikvärldens stora eller spelar i ett fängelse. Efter trettio år i branschen och ett femtontal skivor ger hon ut sitt första album på svenska. 28.6.2019 kl. 15:34
Slutet nått

Kyrka. Under hösten har samtliga stift i landet arbetat med att förnya sina webbplatser. I december lanserades också Borgå stifts nya webbplats. 9.1.2019 kl. 09:00

Bidrag. Manusförfattare och regissör Klaus Härös film Livet efter döden får Kyrkans mediestiftelses största produktionsstöd, 20 000 euro, hösten 2018. 19.12.2018 kl. 12:00

missionsorganisation. Vid sitt möte senaste vecka beslöt biskopsmötet att inte rekommendera för kyrkomötet att Suomen Lähetyslentäjät ry (MAF Finland) godkänns som kyrkans missionsorganisation. 12.12.2018 kl. 08:00