På barrikaderna för handikappades rättigheter

Människa. Ge upp? Begreppet finns inte i Gunilla Sjövalls vokabulär. Hela sitt liv har hon strävat framåt – om det sedan gällt studier eller handikappades rättigheter. – Någon måste ju gå först, varför inte jag? 22.2.2008 kl. 00:00

Ge upp? Begreppet finns inte i Gunilla Sjövalls vokabulär. Hela sitt liv har hon strävat framåt – om det sedan gällt studier eller handikappades rättigheter. – Någon måste ju gå först, varför inte jag?


Gunilla Sjövall är van att kämpa för sin sak. Handikappades rättigheter är ett tema hon jobbat för i hela sitt liv.

– Jag hade en underbar barndom. Mina föräldrar ville att jag skulle få samma upplevelser som andra barn. Kanske var det därför som åren i Invalidskolan i Brunakärr blev så jobbiga för henne. Skolan var en egen värld, där eleverna behandlades som patienter och vårdades.

– Det var alldeles hemskt. En gång hade vi maskerad och jag hade tagit mammas smink för att jag ville vara fin. Resultatet blev som du kan tänka dig. Personalen reagerade med att tvätta våra ansikten med tvål och nagelborste, minns hon. Och fast det inte var något egentligt fel på undervisningen fick hon nog på fem år. Efter det sökte hon in till läroverk och kom in på ett års prövotid.

– Det var mitt livs skola! Där lärde jag mig vad äkta jämlikhet är. Ingen retade mig och jag var med överallt. När kompisarna på rasten klättrade på berget invid skolan drog de mig med i min rullstol. Och när de fick kvarsittning satt också jag kvar, skrattar hon.

Fördomar stängde dörrar

Efter gymnasiet blev Gunilla den första personen med gravt talhandikapp som ville börja studera språk. Att hon fick back tolkar hon i dag som ett fall av ren och skär fördomsfullhet, en rädsla för något som var nytt och skrämmande.

– I dag skulle det inte längre gå igenom. Speciellt efter den nya grundlagen som förbjuder diskriminering. Till slut kom mamma Hagars professor i fonetik på en lösning. Gunilla ville studera engelska, men fick nej med hänvisning till sina talsvårigheter. Den här regeln gällde enligt universitetet främmande språk, men den kunde inte tillämpas på en persons modersmål. Så efter avklarat inträdesprov blev Gunilla antagen till studier i nordisk filologi och svensk litteratur. Och även om hon mötte motgångar fick hon också uppleva positiva förändringar.

– Hela institutionen för svensk litteratur flyttades till Porthania för min skull, för där var det lättare att röra sig med rullstol, berättar hon.

Från elektrisk dörr till lagförnyelse

För att bana väg för andra handikappade i studier och samhälle var hon år 1973 med om att grunda föreningen Kynnys ry - Tröskeln r.f., där hon senare jobbade som utbildningssekreterare i sjutton år. Föreningen började som en studentförening i den andra grundaren, Kalle Könkköläs, anda.

– Han brukade säga att världen inte förändras om vi inte förändrar den. Och på den tiden var vår värld Helsingfors universitet. Vårt första mål var att få en elektrisk dörr och invalidtoaletter till universitetets huvudbyggnad. Det var de synliga trösklarna som lätt kunde åtgärdas.

Värre var det med de osynliga trösklar som ännu i början av 1970-talet bland annat innebar att handikappade utbildades till sömmerskor och tv-installatörer även om deras händer inte fungerade. Men på sikt har Tröskeln r.f. haft stor inverkan.

 – Vi kunde påverka Finlands lagstiftning. När offentliga byggnader byggs eller renoveras måste man numera ta handikappade i beaktande.

– Kalle Könkkölä satt i riksdagen när lagen om service och stöd på grund av handikapp stiftades. Med sin egen verksamhet kunde han visa vad det betydde för en människa att ha en assistent.

Det viktigaste de gjorde på 1970- och 1980-talen var enligt Gunilla att visa att ett handikapp inte är ett hinder, utan en utmaning.

– Vi visade att det är omgivningen som gör oss handikappade, inte den skada vi råkar ha.

Som exempel nämner hon sina sex år som frilansredaktör med ett eget program på Rundradion.

– Jag var troligtvis den enda redaktören i världen som inte kunde använda sin egen röst i sina program. Men med hjälp av mina utomstående ”röster” var det inget problem.

Läs mera i Kp 8/2008.

Mira Strandberg



PRÄSTLIV. Att gå klädd i prästskjorta kan leda till en del riktigt otippade människomöten. Katarina Gäddnäs berättar här om oväntade frågor mellan butikshyllorna och en riktigt udda taxiresa. 22.2.2023 kl. 21:43

DEMONSTRATION. Ett ryskt par, en rysk-ukrainska och en finlandssvensk har demonstrerat vid ryska ambassaden varje söndag i snart ett år. – Mitt liv har blivit rikare, trots en tragedi och någonting som känns upprivande för oss alla, säger Rabbe Tianen. 22.2.2023 kl. 19:13

NÄRPES. När en ny folkrörelse tar över makten i en församling går det inte helt problemfritt. Det visar erfarenheten i Närpes, där en del anställda upplevt sig ifrågasatta av nya förtroendevalda. 22.2.2023 kl. 08:26

Ukraina. ”Jag har börjar läsa nyheterna. Är jag vuxen nu?” Den tolvåriga flickans fråga illustrerar hur barnen i Ukraina berövas sin barndom. 22.2.2023 kl. 07:41

KYRKANS EKONOMI. Kyrkan har ersatt fakturatrafiken och löneräkningen i församlingarna med servicecentralen Kipa. Det kostar nio miljoner euro om året. Otympligt, tycker kyrkoherde Hans Boije i Vörå. Han tycker att församlingarna ska få välja bort Kipa – om de vill. 21.2.2023 kl. 19:00

Ukraina. ”Lidandet är outhärdligt och antalet förlorade människoliv är stort. Ukrainarna behöver all hjälp och allt stöd de kan få.” 20.2.2023 kl. 18:59

SOMMARLÄGER. Kyrkans Ungdoms sommarläger ordnas i Nykarleby i år. Orsaken är att byggnaden som använts som festsal och logemente för småbarnsfamiljer i Pieksämäki har rivits. 16.2.2023 kl. 20:14

FÖRÄLDRAR. Cecilia Åminne fick som enda barnet till sina åldrande och sjuka föräldrar strida som en tiger för deras välmående. Men det höll på att kosta henne både hälsan och orken. Hur gör man om föräldrarna inte vill ha hemvård? Och hur kommer man till rätta med ilska, trötthet och samvetskval? 8.2.2023 kl. 14:00

DRÖMMAR. Varje natt kommer drömmarna till oss, märkliga och ocensurerade. Natt efter natt nytt manus, ny rollbesättning. – Ju mer vi tar in dem och förstår dem, desto mer minskar vår flykt från oss själva, säger drömgruppsledare Virva Nyback. 8.2.2023 kl. 15:35

riksdagsvalet. Kyrkpressen hör sig i en valenkät för om topptemana i riksdagsvalet i april. Överraskande få av de dagliga krisorden i medierna dyker upp i svaren från Lappträsk i öster till Jakobstad i norr. Många lyfter i stället upp den finländska skolan. 7.2.2023 kl. 09:56

ungdomens kyrkodagar. Jamika Sandbäck och hennes vänner har skickat in fem ärenden om ungdomar och unga vuxna i kyrkan till årets UK. 27.1.2023 kl. 16:05

kyrkoherdar. Har sina rötter i Matteus omfattande ungdomsarbete. Hon är enda sökande. 30.11.-0001 kl. 00:00

ungdomens kyrkodagar. En bönestund under konfirmandlägret var av avgörande betydelse för Jakob Nylund. – Det var som om hon bad för mig med Jesu röst, säger han. 27.1.2023 kl. 15:10

ekonomi. Ekonomigurun Sixten Korkman skrev en bok om allt det vi måste tro på om vi ska ha ett sunt ekonomiskt system. Utan Luther skulle vi inte vara där vi är i dag, skriver han. 25.1.2023 kl. 19:00

delaktighet. Elisabeth Hästbacka har doktorerat i socialpolitik på temat delaktighet i samhället för personer med funktionsvariationer. Numera jobbar hon med tillgänglighetsfrågor och har sett vad också kyrkan kunde jobba på. Hon har en hälsning till alla förtroendevalda. 25.1.2023 kl. 15:21

kyrkkaffe. Stämningen på kyrkkaffet är inte alltid hundra procent avslappnad – men det gör ingenting. Vid kaffebordet lär vi oss också att möta människor som inte är som vi eller tycker som vi, skriver Edit Koskinen. 28.8.2024 kl. 16:43

festival. Att retreatgården Snoan fortfarande finns, behövs och verkar, det ska firas den 13–15 september. – Vi ser fram emot en fest med glädje, en fest för vad som varit och för vad Snoan har betytt, säger Kalle Sällström. 28.8.2024 kl. 16:17

SPLITTRING. För tjugo år sedan grundade Robin Nyman och Matti Aspvik en gudstjänstgemenskap i Jakobstads svenska församling. Sedan lämnade de församlingen, och många följde med in i den nya gemenskapen. Idag ser de att de gjorde mycket genuint och fint – men de ser också uppror, besvikelse och att de fastnade vid perifera saker. 26.8.2024 kl. 15:36

konflikt. Puls Helsingfors och Christoffer Perret svarar på frågorna kring gemenskapen som lämnat Petrus församling i fråga-svar-form på Puls Helsingfors webbsida. ”Vi fick klara besked”, säger de – men kyrkoherde Pia Kummel-Myrskog menar att diskussionen knappt hann börja. 25.8.2024 kl. 11:57

SPLITTRING. En stor del av de lekmän som varit aktiva i Puls-gemenskapen i Petrus församling i Helsingfors lämnar Petrus och bygger något nytt. De hade sin första samling i SLEY:s utrymmen i Helsingfors igår, söndag. 19.8.2024 kl. 14:33