Recensioner

Tynande själslivets motgift

Joanna Nylund

Dikter ska helst vara som gourmetmat: små utsökta, omsorgsfullt komponerade munsbitar att äta med andakt och alla sinnen på helspänn.

Kurt Högnäs (f. 1931) har dukat upp en delikat liten bankett i sin senaste samling dikter och prosadikter, hans första sedan Runebergsprisnominerade De bronsblå solarna (2011).

Precis som många andra i sin generation skriver Högnäs eteriskt men tillgängligt. Diktverket blir varken ett krångligt pussel eller en uppvisning i verbal akrobatik, som så ofta i modern poesi, utan ett bildspel som bjuder på lagom mycket motstånd innan det låter sig öppnas. Högnäs besjälar naturen och tingen och vandrar bland dem som en tolk. Ibland lakoniskt betraktande, ibland avfyrande ett slag som träffar läsaren rakt i mellangärdet: ”Döda fåglar/fullbordade i olja,/tavlor som ingen/ropat in.” På ett sätt som bara skickliga poeter kan lämnar Högnäs ofta en slags öronbedövande tystnad efter sig, och mycket riktigt säger han också ”Jag tror/inte på meningar,/men på tystnaderna efteråt/i vimlet/där av vålnader/på sanningarnas huvudskalleplats”.

Årstiderna, kusten, vinden, sanden, isen, dimman, rymden och naturens eviga cirkelrörelse bildar själva ramen för Högnäs iakttagelser. Han skriver sinnligt, känsligt och klarsynt. Naturens lugna varaktighet i kontrast till tidens – och därigenom också människans – obevekliga framåtrörelse bildar ett spännande kraftfält. (”På stranden mittemot har träden kommit i svävning. Det är den tid då de rör sig drömmande genom dagens timmar och husen mellan stammarna väntar på att ljuset tänds i kronorna.”)

Någonstans mitt i finns också jaget, lika outgrundligt och fascinerande flyktigt: ”Stundtals försvinner jag ur sikte/och blir ett eko någonstans för länge sedan” och ”En gång fanns jag inte, det känns fortfarande fullt möjligt.” Här finns aningar om åldrandet, som Högnäs nuddar vid med finurlighet (”Minnet/må vara ett ruckel/men glömskan/är dess olaga rivning”) och ord om döden, vackra och sköra som glas: ”I natt/när ditt andetag mot örat dog/efter att ha varat/från vår tids begynnelse/sköts jag upp i bana/kring mitt liv.”

Det känns ibland som om livet numera är så mycket hukande över smarttelefoner och så lite finsmakande för själen. Vi behöver poeterna mer än någonsin, till att läsa världen för oss och berätta vad de ser. Hjälpa oss att stanna upp och se, större och mera. Refug är en upphöjning i vägbanan men i själva verket en synonym till tillflyktsort. Och i bokform ett utmärkt motgift till vårt kollektivt tynande själsliv.

Refug – Dikter och prosadikter
Författare: Kurt Högnäs
Förlag: Schildts & Söderströms



Borgå stift. Kyrkoherde Stina Lindgård har återtagit sin ansökan till notarietjänsten i Borgå stift. 22.8.2017 kl. 12:38

Knivdåd. För Åbo svenska församling började dramatiken några minuter efter klockan fyra på fredagen då en förälder som hämtade sitt barn från församlingens eftermiddagsklubb Amelia berättade för ledarna att något hänt på torget, alldeles i närheten av församlingens hus Aurelia. 21.8.2017 kl. 16:47

Helsingfors. Efter en längre paus återupptar Svenska Lutherska Evangeliföreningen (SLEF) firandet av svenskspråkiga gudstjänster i Helsingfors. 21.8.2017 kl. 12:47

Åbo. "I Åbo förstörde våldet fredagskvällens frid. Gatorna är tysta. Åbo domkyrkas klocka slår så som varje dag och varje timme." 18.8.2017 kl. 20:47

bolivia. För över tjugo år sedan bestämde sig Siw Broman för att lämna Finland för att arbeta med barn i Sydamerika. 17.8.2017 kl. 16:03

Cablemetoden. – Vi borde satsa mer på gemenskap, det är den som verkligen ger oss något. Mera grupper, lägre tröskel, en öppnare församling. 17.8.2017 kl. 00:00

Helsingfors. Teemu Laajasalo, kyrkoherde i Berghälls finska församling, efterträder biskop Irja Askola i november. 16.8.2017 kl. 15:35

profilen. En av de saker dagens samhälle påstår är att vi har allting i vår egen hand.– Till en början kan det låta generöst, men i förlängningen gör det människan oerhört ensam, säger fembarnspappan, författaren och biskopen Martin Modéus 16.8.2017 kl. 16:16

profilen. Han kallar sig en troende tvivlare. Svein Inge Olsen har alltid sagt att om Gud finns så måste han vara oföränderlig i en föränderlig tid. Att Gud nu verkar förändra sig hela tiden förvirrar. Trots det har han behållit sin tro. 14.8.2017 kl. 10:40

Bok. Kjell Westös nya bok Den svavelgula himlen är en berättelse om att minnas sitt liv och bära med sig en historia. 10.8.2017 kl. 07:25

ärkebiskop. Finlands evangelisk-lutherska kyrka får en ny ärkebiskop nästa sommar. 9.8.2017 kl. 13:39

välsignelse. Att börja skolan är ett stort steg i varje barns liv. Också i år kan barnen i Helsingfors delta i en välsignelse inför skolstarten. 8.8.2017 kl. 11:40

profilen. Hennes egen tonårstid var mörker och depression. – När jag möter tonåringar i dag försöker jag få dem att förstå att de inte kommer att vara i mörkret för evigt, att det finns en väg ut. 2.8.2017 kl. 08:28

språk. För fromt för ett kulturcampus och så konstigt att det kallats ”landet annorlunda”. Andreas Häger, docent i religionssociologi, skriver om den makt ett ord kan ha över ett landskap. I det här fallet Österbotten. 3.8.2017 kl. 07:16

Purmo församling. Finländarnas församlingsaktivitet har kartlagts för första halvan av 2017. 31.7.2017 kl. 14:01

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18

pris. Gustav Björkstrand har skrivit tolv böcker "efter sin senaste pensionering". Han fick Tollanderska priset för sin nya bok om psalmförfattare, men också för hela sitt livsverk. 15.2.2023 kl. 10:02

OVAN I KYRKAN. Efter gudstjänstens inledning följer oftast syndabekännelsen. För en del känns den som ett slag i ansiktet. Varför ska man säga att man är syndig om man inte alls känner sig så? 26.1.2023 kl. 00:00