Chans till vedergällning

Vad skulle du göra om du hade möjlighet att förgöra din värsta fiende, den som i självgodhet hänsynslöst plågat dig, under prygel och pina låtit dig utstå den grymmaste tortyr?

Frågan står Eric Lomax, (Colin Firth) inför då han trettio år efter andra världskriget får veta att hans plågoande kommit undan vid krigsslutet, är vid liv och kan letas upp.

Lomax och hans landsmän blir efter Singapores fall 1942 krigsfångar hos den japanska armén och tvingas under omänskliga förhållanden delta vid byggandet av Dödens järnväg, som den 415 kilometer långa järnvägen genom djungeln från Bankok i Siam till Rangoon i Burma kom att kallas. Missförhållandena dödar var fjärde krigsfånge men Lomax överlever. Krigets trauman lyckas han däremot inte glömma och när han som 50-åring förälskar sig i Patti (Nicole Kidman) flyter undertryckta bilder upp till ytan igen.

The Railway Man har en sann berättelse i ryggen. 1995 publicerades Eric Lomax självbiografiska bok om händelserna vid floden Kwai och hur han valde förlåtelse framom vedergällning, att benåda framom att utkräva hämnd och hur en livslång vänskap växte fram.

Kanske anser någon att den här texten borde spoilerförses, men nog ligger det inbyggt i hela filmens natur att det är en upplösning av just det här slaget som väntar. Filmen är i både sin råhet men också skönhet ett exempel på hur ondskans spiral kan brytas och hur frihet finns i förlåtelse framom hämnd. Föreställningen om den alltigenom onda männsikan nyanseras också då ogärningsmannens perspektiv lyfts med: Nagase (Hiroyuki Sanada) har i åratal sökt soning för sina brott och mötet med Lomax blir ett reningsbad också för hans av minnen plågade varelse.

Regi: Jonathan Teplitzky
Manus: Frank Cottrell Boyce, Andy Paterson