Recensioner

BOK: Att hoppas på ett annat system. En antologi om kristen tro och anarkism.

Patrik Hagman
Av de sekulära politiska ideologier som har sina rötter i upplysningen är anarkismen den mest missförstådda, men också den som står kristendomen närmast. Skillnaden mellan att ha Jesus som kung och att inte ha någon kung alls är betydligt mindre än skillnaden mellan att erkänna Kristi herravälde och att underkasta sig staten, partiet, marknaden eller individens fria vilja.

Ändå är det inte lätt att reda ut hur kristendomen förhåller sig till denna tro på att människorna kan klara sig utan härskare om de bara får chansen. Det här blir tydligt i denna antologi, inte minst i en tendens att hålla begreppet anarkism på ett visst avstånd. Bara ett par av texterna går in i explicit diskussion med anarkistiskt tänkande.

Däremot binds texterna samman av två andra saker: Dels ett allvarligt engagemang för en kristen tro som gör skillnad. Det som rycker en med är entusiasmen i flera av texterna: ”Titta, vad vi har funnit, att följa Jesus förändrar allt!”
Det andra är en delad erfarenhet av att staten svikit. Kopplingen till anarkismen verkar födas här: i en aktivism (mot utvisandet av flyktingar, mot vapenindustri, för rimligare behandling av djur, för jämlikhet mellan kön o.s.v.) som möts, inte av respekt för rätten till att uttrycka sin åsikt och arbeta för den, utan av oförstående och ointresserade poliser som föser ihop och kör bort (och fotograferar).

Den här negativa syn på staten känns säkert främmande för många nordbor, vana att tänka sig staten som den som tar hand om oss. Och kanske det här också finns en berättigad fråga: Även om anarkismen har goda svar på de traditionella frågorna om hur samhället skulle kunna fungera utan polis och militär, är det mera oklart hur det skulle bli med universitet och sjukhus. Också dessa är, åtminstone hos oss, ”staten”. Att bryta upp tanken på en enhetlig stat som har alla dessa uppgifter och i stället fokusera på vilka av statens ansikten man vill motarbeta och vilka man vill förändra verkar vara en viktig uppgift.

Texterna har alltså fötts ur en aktivism som engagerar både kristna människor och människor utan kristen tro. Och det är också när man som läsare bjuds in i dessa sammanhang, på gatan, utanför flyktingförläggningen eller i vardagskommunitetens månadsmöte, som man starkast dras med i dem.

Skillnaderna mellan texterna pekar på viktiga frågor. Till exempel ser Elin Lundell kyrkan som problematisk utgående från feministiska och postkoloniala perspektiv. Johanna Hadin, däremot, lyfter lika självklart fram en feministisk identitet men ser ändå kyrkan som en möjlighet att leva ut ”förkultur”, en fiffig ordskapelse där ”för” inte bara är motsatsen till ”mot” utan också bär med sig försmak och förväntan.

Och den tanke som slår mig när jag läser är att den överlappning som skribenterna försöker fånga in spelar väldigt olika roll i ett kristet och ett sekulärt motstånd. Anarkisten tvingas, av en statsmakt och av sociala strukturer som mera kontrollerar än möjliggör, till att vara ett tecken som visar världen på att något annat kunde vara möjligt.

För kyrkan är målet just att vara ett sådant tecken.

Författare: Anton Lundqvist, Tomas Lundström (red.)
Förlag: Argument 2013


Kyrkomötet. Kyrkomötet bjöd på öppnare förutsättningar för vigsel, steg mot mer jämställd terminologi och gav tummen upp för elektroniska möten. 7.11.2020 kl. 12:32

konflikt. Kaplansvalet i Väståbolands svenska församling har lett till slitningar i församlingen. Konflikten har nu också lett till spänningar mellan kyrkoherden och biskopen. 6.11.2020 kl. 11:44

Kyrkomötet. Kyrkomötet beslöt att principerna för hur statistik samlas in i kyrkan ska ses över. Kyrkan samlar idag in omfattande statistik om sin verksamhet. 5.11.2020 kl. 19:14

uteblivna kollektintäkter. Kyrkomötet godkände sammanlagt en miljon euro i understöd till kyrkliga organisationer på grund av uteblivna kollektintäkter under coronapandemin. 5.11.2020 kl. 19:07

forskning. Kyrkans färska fyraårsberättelse: Mindre troende – mera sökande i de yngre generationerna. 5.11.2020 kl. 14:33

kampanj. Kampanjbudskapet ”Här bor kärleken” kombineras med Touko Hujanens dokumentärfotografier av Esbo och Esbobornas vardag. 3.11.2020 kl. 14:22

Saknad. – Jag fick en märklig känsla i kroppen, det var som om Ole ville mig något, säger Åsa Dalkarl-Gustavsson. De var äkta makar och kolleger, och de hade många planer för framtiden. 30.10.2020 kl. 13:20

Coronapandemin. THL:s Mika Salminen tror inte på coronaskuld: vem som helst kan smittas, och ingen ska ha dåligt samvete över det. Vad munskydden gäller tror han på grupptryck i stället för tvång. 29.10.2020 kl. 17:16

nykarleby. Vad behöver unga idag, och hur ska församlingen nå dem? I Nykarleby församlings styrgrupp för ungdomsarbetet får unga själva vara med och påverka. 29.10.2020 kl. 16:59

Webben. Simon Lampenius vet en hel del om hur man får trafik till sin webbplats. Vilka missar gör vi? Och vad kännetecknar en lyckad statusuppdatering? 29.10.2020 kl. 15:14

skiva. Att göra egna versioner av sånger som älskats i över hundra år fordrar respekt och varsamhet. Med skivan vill de göra sitt för att sångerna och Lina Sandells historia ska leva vidare. 29.10.2020 kl. 16:31

församlingsföreståndare. Efter tio år i en synlig roll som Folktingssekreterare blev Markus Österlund församlingsföreståndare i Andreaskyrkan. Beslutet var ett resultat av många års längtan. 29.10.2020 kl. 09:13

Lärkkulla. – Jag har varit Lärkkulla trogen i princip under hela mitt arbetsliv och kan med fog säga att jag känner Lärkkulla och dess verksamhet väl, säger Juhani Jäntti. 29.10.2020 kl. 08:44

dans. Dans är inget kristna i historien hållit på med – eller? Laura Hellsten grävde och hittade både spår av dans i den medeltida kyrkan och forskare som förnekade dess existens. 28.10.2020 kl. 16:01

Väståboland. Anna-Greta Sandell sköter gravarna på Nötö och är begravningsentreprenör i Pargas. Jobbet har gjort att hon ser annorlunda på döden, men allra mest på livet. 28.10.2020 kl. 13:51

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00