Recensioner

Sorgligt och gripande, smäktande vackert

Film
Amour
Regi: Michael Haneke.

Michael Hanekes Amour, Kärlek, har på festivalfronten gått från klarhet till klarhet och inför Oscar-galan på veckoslutet hör filmen till de stora favoriterna.
I det här fallet är det bara att hålla med. Amour är en makalös film, lika vardaglig som existentiell, lika illusionslös som varm och lyhörd.
Handlingen i filmen kretsar som bekant kring döden, den obönhörliga, men det som man tar med sig är porträttet av den livslånga kärleken som nu står inför en sista prövning.

Det handlar om Anne och George (Emmanuelle Riva och Jean-Louis Trintignant, den franske filmbjässen som efter en paus på fjorton år gör comeback), ett äldre par i Paris som lever för musiken. Och för varandra (parets dotter som gestaltas av Isabelle Huppert är sedan länge utflugen).

Med undantag för enstaka konsertbesök – Anne är den pensionerade pianoläraren – är det lugna gatan som gäller. Och vad är väl trevligare än det. I rutinerna ligger tryggheten, morgontofflorna sitter där de ska.
Men så en mindre vacker dag, vid frukosten, drabbas Anne av en smärre stroke. På det följer en misslyckad operation som gör att frun i huset blir rullstolsbunden. Inledningsvis går det an men i takt med att Annes tillstånd förvärras tilltar också de emotionella (och fysiska) påfrestningarna.

Förödmjukelserna avlöser varandra, det stumma raseriet gör intrång, men att förlita sig på anstaltsvården kommer inte på fråga. Anne vill inte, hon vägrar, och livskamraten George har gett henne sitt löfte.
Det är väl det som kallas för respekt, och i Amour finns massor av respekt. På det personliga planet, men också på det berättarmässiga planet. För trots att parets vardag blir allt ”mindre” vägrar Haneke att titta åt sidorna (merparten av filmen utspelar sig inom hemmets fyra väggar).

I stället väljer han att borra sig allt djupare; i de fårade ansiktena med de glasklara blickarna, i de små ögonblicken som förvisso tyder på ett långt och rikt liv. Sekvensen där Anne medels trallvänliga ”Sur le pont d´Avignon” återvänder till barndomens landskap är rentav hjärtskärande men inte att Michael Haneke frestas av falsk sentimentalitet.
På den punkten får regissören fint flankstöd av Jean-Louis Trintignant, som låter bli att falla in i rollen som mysig farbror med strikt borgerliga anor. I ett försök att värna om sin hustrus integritet går George till slut så långt att han låser in Anne och ger assistenterna foten.

Amour kan med fördel ses som ett inslag i debatten om åldringsvården, om människors rätt att på ålderns höst se om sitt eget hus (bildligt och bokstavligt talat). Men framför allt är detta en ömsint – och vid behov rakryggad, även brutal – skildring av ett kärleksförhållande som av förekommen anledning kommit till vägs ände.
Det är sorgligt, inte sällan smäktande vackert, men det oaktat inbjudande. Själv kommer jag att tänka på min mamma, min mormor och farmor, och det är inte alltför ofta. Tack för påminnelsen.
Krister Uggeldahl


asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18