Recensioner

Bok: Flickan som blev fel

Sofia Torvalds
Karin Ehrnrooth. (Foto: Gummerus)
Karin Ehrnrooths självbiografiska bok Flickan som blev fel kan läsas på många sätt. Den är en barndomsskildring, ställvis öm, bitvis bedrövad, ibland skakande. Den är också en uppgörelsebok, en bok om en familj med alla familjens skador och hemligheter, och ibland andas texten något som är mer än bitterhet, rentav hämnd. Dessutom är Flickan som blev fel en bok om ätstörningar, och en bra och viktig bok om ätstörningar dessutom.

Karin Ehrnrooth är fotograf och konstnär, och hon skriver målande i scener som är både vackra och skrämmande. Man ser mamman med de tunna strumporna och det omsorgsfullt tuperade håret kvarfrusen i det kök där hon mot sin vilja tvingas laga mat åt sin familj medan hon läser en tidning som handlar om det liv hon förlorat: ett liv som hovdam, ett liv där hon bodde i ett slott med vallgrav och fick vara vacker och fin i lugn och ro. Den äldsta dottern tittar längtansfullt på sin mor från sitt undangömda rum bakom köket. Men dörren måste stängas: det drar på moderns eleganta vader.

Den älskade fadern, generalen, har ett explosivt humör och tvingas in i rollen som bestraffare. Far och dotter längtar efter varann i hemligt samförstånd, men ingendera vågar överbrygga avståndet.
Ehrnrooth skildrar en familj där man inte får skämma ut sig, skrika, säga emot, ljuga eller på något annat sätt dra vanära över de egna. När flickan snattar godis från butiksbilen för att fylla igen det där gapande hålrummet som skriker efter ömhet men proppas full med mat, då tittar tanten i butiksbilen på henne med desperation och oro. De vet båda vad hon tagit. Men det är otänkbart att anklaga generalens dotter för stöld.

Om man läser boken som en historia om hur en ätstörning utvecklas blir man glad över berättelsens djup. Symptombeskrivningar får vika undan för en insiktsfull beskrivning av hur en flicka ”blir fel”, hur hon lär sig att se på sig själv som någon som är utanför all gemenskap, förvriden och så osäker att hon måste bli flera jag för att överleva.

Pappa generalen rensar i trädgårdslandet iklädd sin slitna uniform från fortsättningskriget. Flickan blir också en soldat, syndabocken som offrar sig för sin familj.

Jag irriteras ställvis av det lite krångliga språket med en del småfel: boken skulle ha mått bra av en grundlig genomgång av svenskan.

Men Karin Ehrnrooth har skrivit en fängslande bok som är otroligt nyttig läsning för alla flickmammor.



asylpolitik. Prästerna i Borgå stift uttrycker sin oro över hur asylsökande och papperslösa bemöts av myndigheterna. 27.9.2016 kl. 14:20

religion. Så svarade Karen Armstrong på den göteborgska taxichaufförens kommentar att religionerna är ansvariga för alla krig i världen. 27.9.2016 kl. 11:47

Kyrkpressen. Kyrkpressen utlokaliserar sin redaktion till Åbo för att kunna vara med när alla Svenskfinlands präster träffas i Åbo i veckan. 26.9.2016 kl. 13:02

profilen. När Håkan Sunnliden slår upp ögonen vet han inte om han är levande eller död. Av jeepen eller av medresenärerna syns inte ett spår. Jeepen har störtat ner i ravinen. 23.9.2016 kl. 13:45

asylpolitik. De sex kyrkoherdarna i Esbo uttrycker i ett öppet brev till statsministern sin oro över hur bemötandet av asylsökande förverkligats i Finland. 22.9.2016 kl. 15:00

teater. Dennis Nylund gör en monolog som inte är någon enmansshow. 22.9.2016 kl. 14:09

Bok. Håret kommer oss så nära. Vad är du redo att betala för ditt? Sofia Torvalds har läst Maria Antas bok om hår. 22.9.2016 kl. 10:57

teater. Aldrig tidigare, inte under 56 år, har det satts upp en pjäs av Astrid Lindgren på Unga teatern. 22.9.2016 kl. 08:00

Kyrka. Den nybildade rörelsen Feministinen kirkko (den feministiska kyrkan) har skrivit ett öppet brev till biskoparna. 20.9.2016 kl. 15:12

Samvaro. Vi har levt under ”de talandes tyranni” tillräckligt länge, nu är det dags att värdesätta tystnaden igen. Det säger den danska psykoterapeuten och prästen Ilse Sand. 15.9.2016 kl. 10:39

Svenskfinland. Personer med dåligt omdöme har ibland fattat felaktiga beslut. Det kan Lina Laurent och Annica Lindström sluta sig till i första numret av Amos arv. 6.9.2016 kl. 16:07

profilen. Journalistiken har tagit Peter Fellman till de stora arenorna. Han brinner för sitt jobb men vet att livet är så mycket mer än titlar.– Min tro hjälper mig att se saker i rätt perspektiv. 6.9.2016 kl. 15:34

film. Över de bländande vackra skärgårdslandskapen faller snart en mardrömslik ridå. Kyrkpressens recensent har sett filmen Djävulens jungfru. 6.9.2016 kl. 14:00

radio. Från och med den 1 september hörs inte längre klockringning på lördag klockan 18 i Radio Vega. 5.9.2016 kl. 13:18

Arkitektur. Enligt Sari Dhima präglas den moderna finska kyrkoarkitekturen av en viss ängslighet. 2.9.2016 kl. 15:21

ungdomens kyrkodagar. Vem är du? Johannes Winé är med i planeringsgruppen för Ungdomens kyrkodagar. – Det är ett evenemang som alltid har fått mig att komma tillbaka. 25.1.2023 kl. 10:00

Personligt. – För mig var det en andlig upplevelse att vara utbränd. Som tonåring kändes de vuxnas kristendom som ett skal utan känsla, säger Hanna Klingenberg, redaktör för teve-programmet Himlaliv. 24.1.2023 kl. 18:00

LUTHERFORSKNING. Medan Leif Erikson forskat i Luthers skrifter har han överraskats av att frälsningsvissheten förekommer i det mesta reformatorn skriver. 14.2.2023 kl. 09:00

OVAN I KYRKAN. Som barn gick jag i tant Signes söndagsskola. Där hade vi en sparbössa som vi idag kanske skulle uppfatta som rasistisk, för på den fanns gestalten av ett svart barn som knäböjde och nickade tacksamt med huvudet varje gång det sattes en slant i sparbössan. 14.2.2023 kl. 09:07

musik. Tove Wingren är skivaktuell med sina två musicerande släktingar Patrick Wingren och Rickard Slotte. – Samarbetet är glatt och fyllt av tacksamhet, säger Tove Wingren 23.1.2023 kl. 11:18