Som ett barn

02.11.2017
INKAST.

Nästan varje vardag i mitt vuxna liv har mitt arbete handlat om att tala till och med barn. Både som författare och som redaktör vid barnredaktionen på Yle. I skrivande stund är jag mitt i ett tvåveckors sjok där jag varje dag står tio timmar på studiogolvet och regisserar årets julkalender. Och det finns inget jobb i världen jag skulle byta mot det här.

När man hela tiden fokuserar på en ung målgrupp blir det en vana att lyssna in sig hos de barn man träffar. Det blir också nödvändigt att lyssna på den där fyraåriga flickan som var jag. Jag har märkt att det är något man kan lära sig. Man kan öva sig i att öppna luckorna till minnen och upplevelser som man inte visste att fanns kvar.

Kanske det delvis beror på min ständiga strävan att skapa bilder för barn att jag kände mig tilltalad när jag läste den irländska mystikern Lorna Byrne. Jag tror att många jag till vardags stöter och blöter åsikter med inte ens skulle överväga att läsa mer än bakpärmen på hennes böcker. Lornas skildringar av sina möten med änglar kanske i sin nästan barnsligt enkla rakt på sak-stil stöter bort många andra som – liksom jag, inbillar jag mig – sätter värde på resonemang som utmanar intellektet och inte inbjuder till huvudskakningar? Men hon har fått många bitar i min livssyn och tro att falla på plats. På något vis slår hon en bro till den där fyraåringen, till det jag visste och kände då. Jag känner igen mig. Därför ville jag så gärna göra den intervju med henne som ingår i den här tidningen på sidan 10.

Uppvuxen i en luthersk församling med aktivt ungdomsarbete fick jag tidigt vissa saker klara för mig. Till dem hörde att vi inte ska fresta Gud: alltså inte be om tecken. Därför var det häpnadsväckande att läsa Lorna Byrnes uppmaning till den som längtar efter bekräftelse på att änglarna runt oss är verkliga: Be om ett tecken. Och var lyhörd om du får det.

Jag satt en söndag för flera år sedan i Kumlinge kyrka och väntade på att mässan skulle börja. Högst där uppe i koret längst framme i kyrkan såg jag en gul citronfjäril fladdra mot fönsterrutan och flyga runt i små cirklar. Det här med att föra ut insekter levande är en av mina grejor, så jag fattade ett beslut och sa till de osynliga änglarna: ”Okej, hjälp den där fjärilen ut, för jag har inga chanser att räckas till den!”

Rätt länge följde jag fjärilen med blicken, men när mässan slutade hade jag glömt den. Vi gick ner till den andra ändan av kyrkan, genom dörren till vapenhuset, skakade hand med präst och kantor, gick vidare mot dörren - och just då var det något som kom bakifrån och kittlade min kind. En gul citronfjäril fladdrade vidare från min kind, rakt ut i solskenet utanför kyrkporten.

Har du sett så många fjärilar? sa min man när vi körde tillbaka till sommarstugan. Ett moln av fjärilar dansade framför vår bil nästan hela vägen hem. Sånt händer.

Monica Vikström-Jokela

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41

Ukraina. – Det lilla vi gör här bidrar ändå positivt till den stora helheten, vi är ett litet gäng men vi kan faktiskt göra skillnad. Tänk att vi kan få påverka någon annans vardag, få vara till hjälp. Samtidigt blir man också så väldigt tacksam över hur bra vi har det här hemma. 29.1.2026 kl. 20:29

STIFTSSEKRETERARE I FÖRSAMLINGSDIAKONI. Den femte februari väljer domkapitlet en ny stiftssekreterare i församlingsdiakoni. Tjänsten har lockat sex sökande från fem orter. 26.1.2026 kl. 12:41

KYRKOHERDETJÄNST. I Jakobstad får församlingen förbereda sig för kyrkoherdeval medan Hangö svenska församling fått en kyrkoherdekandidat. 26.1.2026 kl. 12:28

FÖRSAMLINGSMÄSTARE. Tony Storrank från Jakobstad är ny församlingsmästare i Munsala. Snart blir han och frun Inka dessutom Munsalabor. 24.1.2026 kl. 15:11

syrien. Ett år har gått sedan Assadregimen föll i Syrien. För många innebar maktskiftet en efterlängtad frihet – men för landets kristna minoritet växte oron. Deras framtid är oklar, men vardagen fortsätter ändå. ”Det är en helt vanlig dag”, säger prästen Samer och slänger sig ut på dansgolvet. 22.1.2026 kl. 19:32

KULTURHISTORIA. Det brister i den nationella beredskapen att värna om kyrkans helgedomar i krigssituationer. Enligt Saana Tammisto på Kyrkostyrelsen vore det kontraproduktivt att frakta kulturhistoriskt värdefulla föremål till trygghet i fredstid. 21.1.2026 kl. 06:52

kyrkoherdar. Kristian Willis blir forskare i kyrkohistoria efter sin pappaledighet. 20.1.2026 kl. 13:06

MATHJÄLP. Adventister, pingstvänner, baptister och laestadianer jobbar sida vid sida – och hittills har det aldrig uppstått en enda konflikt. De pratar inte om huruvida kvinnor ska tiga i församlinge, om äktenskapsfrågan, dopet eller vem nåden sträcker sig till. Sju församlingar har gått samman för att fler Jakobstadsbor ska få sitt dagliga bröd. 20.1.2026 kl. 09:00

diakoni. När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan, 19.1.2026 kl. 10:00

PERSOLIGT. Hålls i bakgrunden, förstå min plats. Cecilia Paul var knappt själv medveten om hur den patriarkala strukturen i den katolska kyrka hon växte upp i påverkat henne. – När jag fick cancer förstod jag att jag bär på många generationers trauma – jag måste omprogrammeras. 14.1.2026 kl. 10:12

ETT GOTT RÅD. Med erfarenhet vidgas blicken. Livet går från svartvitt till melerat, och det gör det enklare att förlåta andra – och sig själv. Det säger Bernice Haglund-Wikström. 4.2.2026 kl. 12:27

PSYKISK HÄLSA. För Sonja Wikström började tvången i det lilla: en spis, ett strykjärn, en gnagande oro. Sedan tog sjukdomen över nästan hela hennes liv. Till slut kom vändningen. 3.2.2026 kl. 17:34

ungdomens kyrkodagar. I ett vintrigt Karis, på stiftsgården Lärkkulla, hörs musik. Det är fredag på Ungdomens kyrkodagar och plenum ska precis börja. Ett gäng ungdomar från Sibbo utgör årets kompband och salen är fylld av unga deltagare. 2.2.2026 kl. 18:54

KRAN. Den finlandssvenska kristna rusvårds­föreningen Kran har varit i rubrikerna. Efter att ha blivit arbetsskyddsanmäld för sitt ledarskap har verksamhetsledaren fått sparken. Kyrkorna drog sig efterhand ur och en förening församlingarna tidigare engagerade sig i åkte ner i diket. 30.1.2026 kl. 17:06

fastigheter. Kyrkliga byggnader är inga lätta objekt att sälja. Varken marknadsmässigt eller känslomässigt. 2.2.2026 kl. 19:41