Du måste inte ha fräscha kulörer på kakelplattorna eller förstora din terrass

Min vän berättar att de ska förstora sin terrass inför sommaren och han visar ivrigt hur bred och djup den nya ska bli. Det kommer att bli otroligt fint och det låter onekligen som en dröm. Men det låter samtidigt också lite som en mardröm. När ska de hinna vara helt lediga? Ta dagen som den kommer? Läsa böcker? Bygga sandslott? Vila, vila, vila?

Livet på hyra har många fördelar, men jag inser i just den stunden att det kanske allra bästa är att just de här projekten inte finns där. Vi behöver inte hela tiden fundera på vad vi kunde, borde, måste eller vill göra härnäst åt huset eller gården. Vårt hem bara är.

Missförstå mig inte. Du får bygga ut din terrass. Du får renovera badrummet. Du får byta golv i tvättstugan. Om du vill det och om det ger dig mer glädje än det kostar. Men du måste inte. Och det gör hela skillnaden.

Missförstå mig inte. Du får bygga ut din terrass. Du får renovera badrummet. Du får byta golv i tvättstugan. Om du vill det och om det ger dig mer glädje än det kostar. Men du måste inte. Och det gör hela skillnaden.

Det är mycket man inte måste. Så heter en bok av en av mina allra bästa författare, Tomas Sjödin. I ett ständigt flöde av andra människors lyckade projekt kan det vara svårt att komma ihåg allt det där vi faktiskt inte måste. Vi måste inte ha fräscha kulörer på kakelplattorna. Eller springa maratonlopp i början av hösten. Eller göra den där veckoslutsresan. Eller …

Jag tror det gör oss gott att längta och önska, men vi kan inte längta och önska på alla fronter samtidigt. Den som ständigt går omkring och törstar efter ännu mer går ju ständigt omkring och är törstig och förnöjsamheten lyser lätt med sin frånvaro.

Förnöjsamheten har ofta oförtjänt dåligt rykte och pekas ibland ut som ett hot mot ambition och utveckling. Men ärligt talat – hur ofta är nutidsmänniskans största fallgrop att ambitionsnivån är för låg eller att hon vill för lite? Däremot är det lätt att falla ner i en grop av allt det där som vi kunde, borde, måste eller vill.

Våren och allt det löftesrika som den innebär är en underbar tid, men jag ser också faran. Aldrig vill vi lika mycket som inför sommar och semester. Aldrig tror vi att vi ska orka och hinna och förmå lika mycket.

Våren och allt det löftesrika som den innebär är en underbar tid, men jag ser också faran. Aldrig vill vi lika mycket som inför sommar och semester. Aldrig tror vi att vi ska orka och hinna och förmå lika mycket.

Jag hoppas att du får en sommar som innehåller exakt de projekt du verkligen vill göra och att du har sinnesnärvaro nog att hoppa över precis alla andra. Det är mycket du inte måste. Det mesta, faktiskt.