"Nu måste jag få depressionsmedicin – eller också måste jag börja motionera"

02.09.2020
Sofia Torvalds är redaktör.

I våras satt jag böjd framför datorn i en mycket oergonomisk ställning, kände mig deppig och åt Tivolikex. Klump i magen, känsla av tyngd och ensamhet, den söta glasyren som smälte i munnen.

Det kändes som att sjunka långsamt i djupt vatten. Nu, tänkte jag, måste jag få depressionsmedicin. Eller också måste jag börja motionera. Så jag började motionera.

»Nu, tänkte jag, måste jag få depressionsmedicin. Eller också måste jag börja motionera.«

I skolgymnastiken var jag ganska bra på två grejer: att hänga i en stång (vi hade faktiskt ett sånt test och gympaläraren stod bredvid och tog tid, jag och min tvillingsyster hängde hur länge som helst) och att springa långa distanser. Med dessa bleka segrar i tankarna satte jag igång.

Jag har börjat jogga många gånger tidigare i mitt liv, men slutat varje gång på grund av blodsmaken i munnen och känslan av förestående hjärtinfarkt. Den här gången skulle jag göra det annorlunda.

Så jag slutade springa varje gång jag blev andfådd. Sedan gick jag. Sedan sprang jag. Blev andfådd. Gick igen. Jag var ute i alla väder, envetet, som en människa som vet att det är antingen det här eller också ett otrevligt ingrepp (jag lider av medicinfobi).

Och mirakulöst hände någonting. Jag blev gladare.

Jag hade varit så otroligt ointresserad av min kropps prestationsförmåga. Den skulle bära omkring på mitt huvud, den skulle inte värka, den skulle smälta maten och vara tyst. Ändå upplevde jag den ofta som illojal, som en svikare. Jag tänkte att den säkert hade någon ohälsosam cellförändring på gång.


»Jag började tycka om den här kroppen, inte för hur den såg ut utan för att den gjorde det här för mig, för att den räddade mig.«

Men nu ställde den upp för mig. Den tickade på, steg för steg, kilometer för kilometer. Den visade sig vara stark och villig. Jag började tycka om den här kroppen, inte för hur den såg ut utan för att den gjorde det här för mig, för att den räddade mig.


Mitt huvud blev så mycket gladare nämligen. Om kvällarna när jag drar på mig löpskorna gör jag det som en människa som längtar efter bedövning. Jag gör det för att få tyst på mitt oroliga huvud, jag gör det för att pingisbollen ska sluta studsa runt i asken, jag gör det för att jag måste.

Men numera gör jag det också för att jag vill. När jag är ledsen springer jag lite hårdare. Blåsten mot kroppen. Löven på träden. Ljudet av löpskor som landar på grus.

Som livet: ett steg vidare. Och ett till. Och ett till.

Kroppen har blivit jag, och jag är en gnutta starkare än förr.

Sofia Torvalds

musik. Som barn ritade operasångerskan Monica Groop i psalmboken medan mamman Astrid Riska spelade orgel i Berghälls kyrka. – Hon har varit min lärare och min Alma mater. Jag har henne att tacka för hela min karriär. 5.6.2025 kl. 19:46

SAMKÖNAD VIGSEL. Biskopsmötet ger nu i praktiken grönt ljus för samkönade vigslar i kyrkan – trots att kyrkomötet säger nej. Bara åtta av tio biskopar står bakom den "pastorala anvisningen" om saken. 5.6.2025 kl. 11:18

pingstkyrkan. Världspingstkonferensen med 6 000 gäster från 97 länder möts i Helsingfors under pingstveckan. 4.6.2025 kl. 14:36

FÖRSAMLINGSLIV. Då Pedersöre församlings manskör samlas till övning pratar de väder, vind och världsförbättring över laxsmörgåsen i pausen. Men då de sjunger är det allvar. – Det är inte alltid så lätt för karlar att prata om tro, men sjunga går bra, säger Henrik Östman. 2.6.2025 kl. 16:37

samer. Ärkebiskopen böjde sitt huvud tre gånger i den liturgiska ångergesten och bad på kyrkans vägnar det samiska folket om förlåtelse. Kyrkan har inte alltid handlat rätt i Sápmi. Med vad händer nu? 2.6.2025 kl. 10:00

SAMER I KYRKAN. Kyrkan vill ibland framstå som den största av syndare och berätta hemska historier om sig själv från förr. Men det som räknas är var kyrkan står inför samernas framtid, säger den samiska teologen Lovisa Mienna Sjöberg. 2.6.2025 kl. 10:00

den blomstertid. Har du någonsin undrat hur ”Den blomstertid nu kommer” skulle låta på Vörådialekt? Nu behöver du inte undra längre. 30.5.2025 kl. 14:52

Kolumn. Vår första bön i lidandet ska inte i första hand vara att Gud tar oss ur lidandet – utan att vi bjuder in honom att vandra med oss genom det. 30.5.2025 kl. 13:35

Replot. Hans Boije har i sommar hållit i rodret i Replot i nästan 1,5 år – nu är det dags att dra vidare och låta ny krafter ta över. 30.5.2025 kl. 13:17

Personligt. En vinter då Linda Andtbacka kände sig helt omsluten av mörker hände det något i farstun till Jeppo kyrka. Hon fick hjälp av Gud. Eller mer konkret: hon fick hjälp av tabletter, tro och terapi. Och av ett bibelord. 28.5.2025 kl. 12:50

Kolumn. Jag skulle aldrig jobba med barn, sa jag när jag var i tonåren. Sådär 17 år senare är det precis vad jag gör och det är det jag vill göra. Jag har fått arbeta med många olika barngrupper och åldrar: daghem, förskola, skola och i församlingens barnverksamhet. 26.5.2025 kl. 15:12

val. Två kaplanstjänster är lediga i stiftet. De sökande bör bland annat ha god social förmåga, vara initiativrika, flexibla och samarbetsinriktade. 22.5.2025 kl. 10:55

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Lagfarne assessorn Lars-Eric Henricson avgår – när blir assessorstjänsten i Borgå ledig att sökas? Pia Kummel-Myrskog fortsätter som tf kyrkoherde i Petrus församling. Vem har fått kaplanstjänsten i Esbo svenska församling? Läs mera i notisen från domkapitlets senaste sammanträde. 21.5.2025 kl. 13:36

KORSNÄS. Vad ska man tänka på när man förbereder en radiogudstjänst? Allra viktigast: att göra det levande för lyssnarna. 20.5.2025 kl. 12:51

kyrkoherde. Jukka Hildén, för tillfället församlingspastor i finska Martins församling i Åbo, föreslås bli tf kyrkoherde i Larsmo från juli 2025 till juni 2026. Hildén är redan kring 65 år, men har sagt att han möjligen kan ställa sig till förfogande för herdeuppdraget i fyra år. 15.5.2025 kl. 13:28

profilen. Ida-Maria Björkqvist lämnade drömjobbet som journalist för att på heltid fundera på hur man ska locka personer under femtio till en kristen samling. 2.4.2024 kl. 10:00

sorg. De har bearbetat varsin sorg. Monica Björkell har sörjt sitt drömbarn, Susann Stenberg mamman som valde att lämna sitt liv och sina barn. – Om vi inte jobbar med vår sorg ligger den därunder och äter upp våra batterier. 1.4.2024 kl. 19:30

PÅSKDAGEN. Påsksöndagens glädje kör förbi långfredagens sorg för pingstvännen Johan Byggningsbacka. – Glädjen har tagit över. 31.3.2024 kl. 08:00

BISKOPENS PÅSKHÄLSNING. På Långfredagen får Guds närvaro i lidandet ett ansikte. Jesus Kristus är med oss då vi har det svårt. Inför hans barmhärtiga blick får vi klaga, sörja och ifrågasätta Gud. Vi behöver inte förneka en endaste av våra smärtsamma erfarenheter. 29.3.2024 kl. 08:00

PÅSK. När Jaana Kettunen var barn var påsken den tråkigaste högtiden, idag är den bottenlöst sorglig och underbart glad. 28.3.2024 kl. 08:00