Efter semestern kan det ibland bli lite utmanande att återvända till arbetet.
En arbetskamrat till mig upptäckte att hon hade glömt lösenorden till sin dator och kyrkans allomfattande IT-system när hon kom tillbaka efter semestern. Då har du haft en verkligt bra semester sade jag. Hjärnan måste ha varit glad som inte behövde bära den belastningen under sommarmånaderna.
Det kan också vara jobbigt att återvända till rutiner, planeringsmöten och en ny termin. Därför har det blivit vanligt med tips och råd för återvändandet till arbetet. Jag såg nyligen en lista med 10 punkter på internet – ett tips var att tänka på att sommaren ännu inte är slut. Ett annat tips var att försöka göra något roligt på kvällarna.
Jag tänker att det är lika bra att erkänna att övergången från en semester med långa morgnar och frihet att själv bestämma över klockan till rutinerat arbete inte alltid är så lätt. Det är inte alls ovanligt att känna en viss ångest inför det. Jag tror att det är viktigt att vi är ärliga mot oss själva och våra känslor. Säger vi som det är, så finns också möjligheten att dela upplevelserna med arbetskamraterna och upptäcka styrkan i att det ju är vi tillsammans som ska starta upp höstens arbete. Om vi gör så, brukar ångesten ge med sig och vi kan ta oss an arbetsuppgifterna, en i taget.
»Vi har pratat, kommit ihåg, skrattat och gråtit. 23 år i samma hus är en lång tid.«
Jag och min fru Karin lever i brytningstider. Semestern gick i sin helhet åt till att packa, sortera, ta tillvara och slänga inför flytten till Borgå. Barnens teckningar och kramdjur sedan många år tillbaka har granskats – en del har vi avstått från och en del ska vi behålla. Karin har burit ut och jag har kollat påsarna och burit in en del igen. Så har vi hållit på, pratat, kommit ihåg, skrattat och gråtit. 23 år i samma hus är en lång tid.
Sakerna går det nu allt lättare att avstå från. Människorna är det betydligt svårare att lämna. Vi har så många minnen från upplevelser, samtal och möten med människorna i Jakobstad. Det känns vemodigt att lämna dem. Men samtidigt värmer det – för vi inser hur värdefullt allt det här har varit och är för oss. Och minnena bär vi ju med oss.
Nu ser vi mycket fram emot att bo i ett nytt hem här i Borgå och att få träffa människorna här och runt om i stiftet. Det är spännande att flytta in i ett nytt hem och att börja våra arbeten. Varje arbete såväl i samhället som i kyrkan har sina utmaningar. Ingen har allt som behövs i arbetet och behöver inte heller ha det. För det är tillsammans, med gemensamma krafter och med Guds hjälp vi går till arbetet. Om vi hjälps åt, samarbetar där vi kan, uppmuntrar varandra och arbetar sida vid sida ska det nog gå.
Bo-Göran Åstrand är biskop i Borgå stift.
