Kanske är det rean, kanske är också någon annan på jakt efter en ny början. På ett bord ligger det jag söker – ”2019” står det tryckt på pärmar i olika färger: små, stora; hårda, mjuka, spiralbundna; praktiska eller estetiska. Alla innehåller de 365 blanka dagar.
Som liten började jag alltid längta efter skolstarten någon gång i juli. Kanske inte så mycket efter skolan som efter starten. (Och kanske inte bara som liten.) Skolstart betydde en ny början, med nya skoltillbehör, häften och pennor att inhandla.
Det är något med rena, blanka sidor i snyggt omslag som väcker en längtan efter att fylla dem med något speciellt. En tom anteckningsbok väntar på kreativitet och nya projekt. En tom kalender längtar efter spännande händelser, organiserade att-göra-listor, strukturerade målsättningar.
Förstås är den bästa stunden den innan pennans spets rör det blanka pappret. Där finns längtan och det orördas potential. Handstilen är snyggare i ens huvud, listorna mer organiserade. I verkligheten flyttas möten och planerade evenemang, att-göra-listorna kryssas sällan av i planerad ordning. Till skillnad från sina digitala motsvarigheter kan anteckningar på papper inte suddas ut utan spår.
Ändå tycker jag att det är helt okej att då och då unna sig känslan av en liten nystart – en blank sida i bildlig eller bokstavlig mening. Inte bara i januari.
