Fr.v. Åbokanto­rerna Maiju Laurila, Marjo Danielsson; prästerna Malena Björkgren och Maria Björkgren-Vikström.

"Bästa arbetsplatsen" – på jobbet i Åbo svenska ges tid för det viktiga

FÖRSAMLINGAR.

Kyrie och gloria är inte bara element i mässan borta i Åbo domkyrka. I Åbo svenska församling inleds jobbmöten också med kyrie, det som är svårt, och gloria, det som har gett glädje i vardagen. Galna idéer är dessutom välkomna.

17.2.2026 kl. 19:00

– Högst upp, säger Agneta Markkula utan att tveka.

Högst på skalan av alla arbetsplatser hon har haft sedan hon som nittonåring började jobba på dagis ligger Åbo svenska församling. Här är Agneta Markkula sedan några år tillbaka diakon efter lång erfarenhet av småbarnspedagogik, barnskydd, åldringsvård, sjukvård ...

Agneta Markkula långpendlar in utifrån skärgården. Efter hennes diakonvigning 2023 hade andra jobb också stått till buds på närmare håll. Men här i Åbo vill hon jobba.

– Från dag ett har jag känt mig förvånad över hur lika värdefull jag är som alla andra. Till människor som har det kämpigt på jobbet har jag brukat säga att man på en arbetsplats måste känna att man får växa och bli trygg. Här märkte jag att jag vågar säga mina helt crazy idéer, för det är min grej, säger Agneta Markkula.

Men arbetsgemenskapen tar tag i det och utvecklar och det är – tryggt. Agneta Markkula är inte den enda som säger det om Åbo svenska som arbetsplats.

Agneta Markkula: – Åbo svenska är högst upp bland jobb jag haft.


När de som leder bryr sig

Alexander Nykvist är nybakad präst sedan vigningen i somras, med sin första prästtjänst i Åbo svenska som församlingspastor.

Sju församlingsgemenskaper har han i livet hunnit bekanta sig med. Åbo svenska kommer, säger han, bland ”topp tre”.

– Alla tre har haft väldigt olika sätt att jobba med sin personal. Men gemenskapen har varit jätte­tajt i dem alla, säger Alexander Nykvist.

"Det viktigaste för en gemen­skap är att budgetera tid."

På andra jobb han har han nog hunnit stöta på kulturer där man talar illa om varandra bakom ryggen.

– En ganska viktig grej här i församlingen är att man märker att alla respekterar att man i vissa frågor ibland tänker olika men ändå jobbar för samma mål.

Det är ledarskapet som bygger upp gemenskapen, säger Alexander Nykvist.

– Om de som leder visar att de bryr sig och satsar på att vi ska må bra, så smittar det av sig på hela arbetsplatsen.

Kyrie och gloria som får ta tid

Onsdag morgon klockan nio möts de som jobbar i Åbo svenskas församlingscenter Aurelia till arbetskonferens.

Sedan 2005 har huset stått här i backen upp mot konstmuseet, mittemot ortodoxa kyrkan och intill Salutorget i Åbo.

Domkyrkan, som för sin del har stått på sin plats i Åbo är inte bara Finlands nationalhelgedom. Den är också Åbo svenska församlings hemkyrka – hela kyrkan. Är det högmässa är hela katedralrummet i bruk, ingen minoritetssamling av stolar i något sidoskepp. Mellan 80 och 120 brukar gå i högmässan.

Arbetskonferensen inleds med morgonandakt som den här morgonen hålls av kantor Maiju Laurila. Det blir med vårdande sång, som hon nyligen har lärt sig om, sång för att ge ro och trygghet, och vi nynnar och känner efter på olika vokaler.

Kyrie och gloria på jobbet en vintermorgon. Om medgång och motgång.


Så följer Kyrie och gloria. Rutinen känns självklar i arbetslaget; ett vi-sätter-oss-ringen där man berättar vad som känns jobbigt, eller fint, i jobbet eller livet just nu.

Stort blandas med smått. Någons hälsa har vänt till det bättre. Någon har haft en fin konstupplevelse, en annan stressar smått för kommande släktkalas, en annan är glad över att ha tagit upp en gammal hobby på nytt. Flera har fallit i vintervädret och fått ont. Någon har varit trött sedan julen, någon sovit dåligt. Det är oro över både unga och gamla i närkretsen. Någon ser ljuset återvända hos flera med dödsfall i sin närhet.

Det är både vardag, allvar och glimt i ögat i stunden. ”Jag hade många bra kyrie i morse, men nu har jag glömt dem”, säger en av dem runt bordet, och alla skrattar.

Kyrkoherde Mia Bäck leder en lång och ro­givande bön ”inför, Gud, ditt kärleksfulla ansikte”. Så går vi över till Ris och ros, feedback från församlingen. Det är inte så mycket i dag; ros för tackfesten för frivillig­arbetarna; ris för en skrapig hörselslinga i ett kapell.

Mia Bäck: – Jag har behövt läsa på om ledarskap.


Ledare som visat vägen

Mia Bäck är sedan nio år tillbaka kyrkoherde i Åbo svenska, efter totalt 18 år som präst i församlingen. Hon medger att det är hon som har byggt upp de nuvarande arbetsformerna kring gemenskapen i arbetslaget.

Hennes viktigaste förebilder är den tidigare kyrkoherden i Åbo, Eero Sepponen och ärkebiskop emeritus John Vikström, som också vid nittio-plus är aktiv i församlingen.

– Det sägs att John Vikström kunde gå in i ett rum där man var oeniga och när han kom ut så var alla eniga. Det är skickligt, säger Mia Bäck.

Bland kollegerna får hon beröm för att vara tillgänglig och ”ha sin dörr öppen” på jobbet.

— Jag är ganska snabb på att svara, oberoende av vilken kanal de tar kontakt via. Det är viktigt att medarbetarna känner att de kan nå sina chefer och att deras röster hörs. Jag är inte självlärd som ledare, jag har läst på och ledarskap intresserar mig mycket, säger hon.

Musikern Frank Berger vikarierar i församlingen ibland. Han var imponerad över Mia Bäcks start som kyrkoherde.

– Det var till jul. Hon sade att vi inte skulle få någon fleece­tröja eller ljusstake. Vi skulle få henne en arbetsdag. ”Om jag ska vara er chef, behöver jag veta hur er arbetssituation ser ut.”

Viktigt att budgetera tid

Maria Björkgren-Vikström har 27 år i skolvärlden bakom sig innan hon blev präst här.

— Nu har jag kolleger som vet vad mitt arbete handlar om. Tystnadsplikten måste jag förstås beakta, men man har någon att vända sig till för att få stöd, och det är viktigt. Vi arbetar mycket mera i team än i skolan, säger hon. Där fick man ju nästan veta vad som hände i kollegernas klassrum först när man själv hade barn och de kom hem och berättade ...

Alexander Nykvist: – Resurser är inte alltid pengar.

Åbo svenska församling är också en församling med stark ekonomi, inte minst tack vare den stiftelse som stöder Åbo svenskas verksamhet.

Alexander Nykvist tänker ändå att pengar inte är det viktigaste för gemenskapen – utan att man också budgeterar tid för det som är viktigt.

— Det handlar om att äta tillsammans. Vi äter nästan alltid lunch tillsammans. Man kan skapa en kultur av umgänge också utan pengar.


FAKTA: ÅBO SVENSKA FÖRSAMLING

  • Med drygt 9 300 medlemmar den femte största församlingen i Borgå stift.
  • Grundad 1921 som svenskspråkig församling, men rötter ända från 1200-talet
  • Hemkyrka: Åbo domkyrka, för tillfället stängd för renovering till första advent 2028. Gudstjänsterna hålls så länge i församlingscentrum Aurelia i Åbos absoluta stadskärna.
  • Kyrkoherde: Mia Bäck sedan 2017
Text och foto: Jan-Erik Andelin


Samhälle. Religion är ett utmanande nyhetsämne som ofta hamnar i skymundan. 18.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den 16.7.1944 uppmanade presidenthustrun Gerda Ryti det finska folket att be för sitt land i krig. 16.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. I Åbo och S:t Karins samfällighet får de anställde nio cent per kilometer som de cyklar under arbetsdagen. 18.7.2008 kl. 00:00

. Att vara på en längre resa gör ofta att man väl hemkommen ser på sin vardag med nya ögon. 17.7.2008 kl. 00:00

Ledare. Med en upplaga på ca 50 000 ex har Hbl inte på länge i verkligheten varit en finlandssvensk rikstidning. 17.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Den statliga filmgranskningsbyrån har sänt en skrivelse till församlingarna i vilken byrån hoppas att åldersgränserna iakttas. 16.7.2008 kl. 00:00

Människa. – Det fanns en anglikansk kyrka på min hemort. Jag gick med i söndagsskolan och tyckte om allt jag hörde och såg. Jag ville så gärna bli döpt och min söndagsskollärare sa: ”Lär dig katekesen och bibelverserna vi läser.” 17.7.2008 kl. 00:00

Människa. Kyrkoherden i Pernå, Rolf Steffansson, har valts till direktör för utrikesavdelningen vid Finska Missionssällskapet. 15.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Vindkraftsvigslar, drive in-vigslar och vigsel på brandstationen är några av sommarens bröllopsfenomen. 15.7.2008 kl. 00:00

Världen. Gudsperspektiv i politiken belystes under politisk vecka på Gotland. 14.7.2008 kl. 00:00

Kyrka. Bön över samfunds- och språkgränser förväntas locka uppemot 10 000 kristna till Åbohallen i oktober. 13.7.2008 kl. 00:00

Kultur. – Den stora pilgrimsleden i Norden går från Vadstena i Sverige till Nidarosdomen i Trondheim. Den heter Romboleden och är ett slags aorta för pilgrimslederna i Norden, säger prästen Hans Erik Lindström på pilgrimscentrum i Vadstena. 12.7.2008 kl. 00:00

Teologi. ”Håll inte fast mig”, säger Jesus till Maria Magdalena efter uppståndelsen. För mig har orden fått betyda öppenhet och rymd, att inte förminska Gud. Men också att våga stå på egna ben, ifrågasätta förtryckande sidor av kristen tro. Feministisk teologi inspirerar i det arbetet. 11.7.2008 kl. 00:00

Samhälle. Tammerfors stad och stadens evangelisk-lutherska församlingar har slutit ett samarbetsavtal rörande krishjälp i storkatastrofer. 11.7.2008 kl. 00:00

Insändare. Det var Åbo, det var vinter, man studerade. Marken var frusen, täckt av ett kallgnistrande frosttäcke. Man var ensam. Det tärde på mig, alla chanser verkade blockerade. Omvärlden tycktes likgitlig. Studierna i stiltje,  ovisshet, mentalt trött. Och så - helgen. De ensammas helvete. Allt stänger. Inspirationen försvinner. Gamla tankar i gamla spår. Så jag fick nog; gav efter, alkohol. Några timmar senare, aningen mer alkohol i kroppen, ute på dansgolvet. Otroligt. De fanns överallt. Kvinnorna. Ljushåriga, mörka, studerande, blonderade, lättklädda. Lockelsen slet i mig; det hade varit mycket längesen jag vågat mig ut. Rädsla. För våld. För vad som skulle tänkas hända om jag gick över gränsen. För att förlora någonting, för att dö. Mitt förhållningssätt till kvinnan har alltid varit präglat av skuld; som ung var jag mycket rädd för Guds straffdom och vad som skulle ske om jag vågade närma mig någon utan... ja, utan vad? Tillåtelse? Välsignelse? Emellertid; nu hade allt sådant dövats bort, men desto större blev däremot smärtan från kvällen ifråga.Och något odefinierbart som skrämde mig därinne i discot. Än i denna dag kan jag inte säga vad det var. Men därinne blev jag till slut skrämd från vettet; jag var på väg in i ett landskap där allt var tillåtet och där jag inte längre kunde identifiera mig med mig själv eller min kristna kallelse. Jag var ute i ingenmansland. Jag såg det underbara som det borde ha varit - och jag blev besviken.  Bakfull, darrig och gråtande gick jag hem vid femtiden på morgonen, ur stånd att förstå vad som skrämt mig så mycket därinne. Besvikelse, antar jag, likaväl som rusighet, liksom något tabu jag brutit. Jag ville bara därifrån. Ännu nästa dag var jag rädd, utan anledning, och sorgsen över mitt förfall: kanske över vad jag tänkt göra. Vad jag velat göra. Vad jag rentav oreserverat ansett mig ha rätt att göra, bara för att jag upplevt mig vara i överläge gentemot kvinnorna, som jag annars krupit för... dyrkat i det tysta, vänt all min ångest mot... tiggt om förståelse, fjäskat för att få den, nyttjat olika verbala taktiker för att be om den. Jag hade betett mig illa, även om jag inte just gjort något; men mentalt hade jag klivit över en odefinierad gräns. Och inför Gud; endast med Jesu hjälp kunde jag till slut restaurera min upplevelse och ta den med i bagaget. Slutligen trodde jag mig förstå: i Jesu ögon var de lika mycket värda som jag, troende eller ej - och jag lika mycket värd som de. 11.7.2008 kl. 00:00

Helsingfors. Målet är en avkastningen på samfällighetens tomter på tre procent, i stället för fem procent som befarats. 15.5.2017 kl. 10:53

Kyrkomötet. Situationen vid kyrkomötet förra veckan, när Leif Nummela avbröts av ordförande Kari Mäkinen i sitt anförande, har väckt diskussion. Nu har Kari Mäkinen kommenterat det som hände. 12.5.2017 kl. 09:00

tro. I del fyra i Karin Erlandssons serie om tro beklagar hon sig över att det bara är i ett sammanhang som hon som författare har svårt med ord. När hon ska be. 11.5.2017 kl. 14:01

morsdagsprofil. Pamela Granskog förlorade sin mamma i november. – Det var en av de största rädslorna när jag fick mitt första barn som 36-åring – hur länge får mina barn ha kvar sina morföräldrar och farföräldrar? 11.5.2017 kl. 12:59

Kyrkomötet. ”För lite och för fegt, är en bedömning. ”Realistiskt och i rätt riktning”, är en annan. Kyrkomötet har fattat beslut som ska hjälpa att trygga verksamheten i en framtid med minskade intäkter. 5.5.2017 kl. 13:28