Eva Kuhlefelt är diakon. Men hon började som litteraturforskare.

Eva Kuhlefelt var litteraturforskare och flyktingaktivist – och nu diakon: "Min väg till kyrkan var lång"

diakoni.

När Ukrainakriget började fick många flyktingaktivister sig en tankeställare. För Eva ledde det till att hon sökte stadga i kyrkan,

19.1.2026 kl. 10:00

Eva Kuhlefelt, 47, hör till dem som i dag byter bransch och i mogen ålder blir diakoner. Hon är doktor och tidigare projektforskare i litteraturvetenskap. Vägen in i diakonin gick via frivillig- och senare flera års heltidsarbete med asylsökande och flyktingar. Hon minns morgonen 2018 då hon först ordnade nöd­inkvartering åt ytterligare en flyktingfamilj, och sedan mejkade sig hastigt för att gå och försvara sin avhandling om författaren Hagar Olsson.

Vigd till diakon i Borgå domkyrka på trettondagen. Hur kändes det?

– Stämningen där framme vid altaret är väldigt intensiv. Jag som har en helt annan bakgrund, och ingen kyrklig förankring över huvud taget, kände det stort och omtumlande. Jag visste inte heller riktigt hur jag skulle förbereda mig för det. Men vid en julfest mötte jag en erfaren präst som sade att ”det är Gud du möter där vid altaret”. Och i den stunden, den 19 december, blev det enklare att hantera nervositeten.

Du jobbade inom diakonin redan innan, men den gröna skjortan får du ha på dig först nu?

– Det är andra dagen nu... Ett smycke och ett tjänstetecken får man också bära först när man har blivit vigd till ämbetet.

Du blev medlem i kyrkan rätt så nyligen. Hur kom du till tro?

– Jag vill inte använda uttrycket ”komma till tro”. Det är sant att jag blev döpt för två och ett halvt år sedan, våren 2023. Många utgår då från att när man blir döpt som vuxen har man också kommit till tro som vuxen. Det har jag inte gjort. Jag har haft en väldigt barnslig och fundamental gudstro så länge jag kan minnas, från lågstadieåldern.

Gick du i kyrkan ändå?

– Nej. Mina föräldrar skrev ut sig ur kyrkan på sextitalet så jag är inte uppvuxen i ett aktivt kyrkligt hem. Och jag har alltid haft utmaningar med kyrkans linje i människorättsfrågor, och tror att jag har följt den utvecklingen mera än många i kyrkan. Det här har tagit mig 30 år. Det var en lång väg till kyrkan för mig.

Vad har ditt flyktingarbete betytt för dig?

– År 2015 höll jag på med min doktorsavhandling och var inte bunden av arbetstid som and­ra. När Röda Korset öppnade en förläggning här i Raseborg så kom det, någonstans ifrån, att jag skulle åka dit som frivillig. Det var då Gud kallade mig första gången. När jag ser tillbaka nu tänker jag så. Så började bussarna med flyktingar komma; det var en ganska kaotisk tid.

Sedan stannade jag kvar ett år och arbetade framför allt med barnfamiljer, blev småningom expert på papperslöshet och jobbade hos Röda korset i sex år.

När Ryssland startade sitt anfallskrig i februari 2022 var vi ganska många aktivister som upplevde att det blev ett slags bearbetning av allt som hade hänt efter 2015. Ukrainarna togs emot på ett annat sätt än andra asylsökande hade tagits emot.

Jag tänkte då helt pragmatiskt att om jag ska fortsätta arbeta med att hjälpa människor i nöd, så behöver jag någon kraftkälla som är synlig och erkänd, någonting som bär mig. Så i november 2022 bestämde jag mig för att anhålla om medlemskap i kyrkan, i min längtan efter ett sammanhang, en församling. Nu var det dags.

Karis (i Raseborg) är din hemort. Har du sett nya sidor av den som diakon?

– Jag har under det senaste åren arbetat huvudsakligen i Helsingfors och Åbo och har en tydligare uppfattning om Raseborg nu som en stad med två ansikten. Vi har det ganska privilegierade Raseborg och – den här and­ra sidan. Ett samhälle som på många sätt blomstrar kan bli en ganska plågsam kontrast när man upplever att man borde vara perfekt och så är man inte det.

Vilka nya behov möter du här?

– Allt fler människor i arbetsför ålder är i arbetslivet men får ändå inte får ekonomin att gå ihop. Allt fler faller mellan stolarna. Det viktigaste vi borde göra nu är mera uppsökande arbete; vid vårdinrättningar, i skolor men också i hemmen. Målgrupperna förskjuts, och vi måste ha fokus på dem som faktiskt behöver oss allra mest.

Text och foto: Jan-Erik Andelin


tro. Han har fallit ner från tre politiska träd. När det gäller sin tro aktar sig Ove Stråka därför för att klättra upp i fel träd igen. 27.5.2021 kl. 09:53

tro. Minna Opara förlorade sin pappa som 15-åring. Med åren kom barndomens oro ut i form av panikångest. – När jag känner paniken komma säger jag till Jesus: Gör någonting. Jag är bara en mamma, men du är allsmäktig. 26.5.2021 kl. 16:18

BERÄTTANDE. Lovisabon Annika Gustafsson-Flinck har varit lärare i 30 år. – De ämnen som ligger mig varmast om hjärtat är historia och religion. I vår har hon också tagit sitt berättande till en annan nivå och debuterar som romanförfattare. 26.5.2021 kl. 10:42

assessorsval. Stina Lindgård är ny prästassessor vid domkapitlet i Borgå stift. 25.5.2021 kl. 17:47

naturen. Visst finns naturen i stan! Se dig omkring, förundras och hitta lugnet i naturen. Det är vi många som gör. Det finns också mycket du kan göra för att ta hand om naturen i närområdet. 26.5.2021 kl. 08:00

musik. Mikael ”Mickus” Nyman skriver inget som inte har betydelse för honom. – Jag lägger normalt mer vikt vid texten än musiken. 24.5.2021 kl. 14:09

kyrkoherdeval. I mitten av april valde församlingsrådet i Vanda Kristian Willis till kyrkoherde trots att Monica Cleve enligt beredningen var mer meriterad. Cleve kommer nu att föra frågan vidare till förvaltningsdomstol. 19.5.2021 kl. 14:20

val. – Jag har fört en inre kamp med frågan och kommit till en kallelse. Det känns att tiden är inne för mig att ta det här steget, säger Mia Anderssén-Löf, som nu är kyrkoherde i Nykarleby församling. 14.5.2021 kl. 14:50

kyrkoherdeval. I mitten av april valde församlingsrådet i Vanda svenska församling Kristian Willis till ny kyrkoherde i församlingen. Nu har Monica Cleve, som också sökte tjänsten, valt att lämna in ett rättelseyrkande till församlingsrådet. Inför valet konstaterades både i domkapitlets utlåtande och i beredningen av ärendet att Cleve ”i skicklighet och kunnande är mera meriterad”. 12.5.2021 kl. 19:46

DOKUMENTÄRFILM. När Suvi West växte upp var hon van vid att andra berättade om samernas liv på film. Nu regisserar hon dokumentärfilmer och får själv bestämma hur hennes folk skildras. 12.5.2021 kl. 12:52

KYRKOHERDETJÄNST. Kyrkoherden i Väståbolands svenska församling, Harry S Backström, är hittills enda sökanden till kyrkoherdetjänsten i Pedersöre. Ansökningstiden går ut på fredag. 12.5.2021 kl. 11:39

TRÄNING. Lina Björkskogs livsfilosofi är enkel: Sådant som får dig att må bra – gör mer av det. I skolan var hon den som var med i alla innebandylag och fotbollsturneringar. Idag jobbar hon med och bloggar om träning. 12.5.2021 kl. 16:05

FRIMÄRKEN. Tuomas Anttila samlar inte längre frimärken för egen räkning. Det här får många köpare att återvända till hans nätauktioner – de vet att han inte tar undan de bästa märkena till sin egen samling, utan säljer vidare allt som kommer in. 11.5.2021 kl. 16:27

SKAPADE. Länge tyckte Linnea Ekstrand att det hon kunde – att jobba med händerna – inte var viktigt eller värdefullt. Idag är skapandet hennes yrke. 11.5.2021 kl. 09:52

bibeln. Tänk om man skulle fira ner sin vän genom taket för att vännen skulle få träffa Jesus? I den här serien berättar personer om sina favoritdoldisar i Bibeln. Först ute är teologen och författaren Alaric Mård. 10.5.2021 kl. 11:40

Bok. Våra kroppar behöver föda. Vi behöver också föda för vårt själsliga liv. Birgitta Udd kombinerade behoven och skrev boken "Det smakar liv – Vardagstankar och recept". 15.5.2024 kl. 15:27

INGERMANLANDS KYRKA. Inom maj månad ska två av kyrkans missionsorganisationer förklara varför flera av deras anställda har prästvigts i en luthersk kyrka i Ryssland. Biskop Ivan Laptev i den ingermanländska kyrkan tycker ståhejet är märkligt. 14.5.2024 kl. 10:00

KYRKOMÖTET. Många nya delegater i kyrkomötet. De tunga frågorna som samkönad vigsel eller organisationsreform i kyrkan kommer upp på onsdag. 13.5.2024 kl. 20:10

FOTOGRAFI. När fotografen Kasper Dalkarls pappa dog blev hans relation med mamma Åsa Dalkarl Gustavsson tätare. De började gå i bastu tillsammans, de blev vänner. Kaspers fotoutställning ”Mor och son” är deras gemensamma projekt. 13.5.2024 kl. 14:36

SVENSKA LITTERATURSÄLLSKAPET. Hon går från ett toppjobb till ett annat. Ruth Illman har gått i sina föräldrars fotspår, men motivationen kommer utan tvekan inifrån. Från och med september är hon ny forskningschef vid Svenska litteratursällskapet. 10.5.2024 kl. 19:52