Nya generalsekreteraren Laura Häkli gör prao i alla kyrkor

EKUMENISKA RÅDET.

Laura Häkli är ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Hon ska göra praktikantveckor i alla elva
medlems­kyrkor.

8.12.2025 kl. 10:00

Från sitt hem i trähusstadsdelen Kottby cyklar Laura Häkli till så många ställen det bara är praktiskt möjligt. Till intervjun ute på den ortodoxa kyrkans konferens­centrum Sofia på en talludde utåt Helsingfors skärgård har hon tagit cykeln på metron och trampat den sista biten.

Journalisten, kommunikatören och den erfarna chefen Laura Häkli har nyligen tillträtt som ny generalsekreterare för Ekumeniska rådet i Finland. Här ute i Nordsjö pågår Finlands ortodoxa kyrkas kyrkomöte och Laura Häkli hoppar in här på en praovecka hos den andra folkkyrkan.

– Jag ska jobba en vecka hos Ekumeniska rådets alla elva medlems­kyrkor. Julveckan blir det med Frälsningsarmén, med julgrytorna och de ensammas julfest. Där blir det kavla upp ärmarna, tror jag. Så blir det Missionskyrkan i februari.

Sin praoräcka som ekumenikarbetare började Laura Häkli med inget mindre än att resa till Rom med den katolska kyrkan. Där skakade hon hand med självaste påven Leo XIV, nytillträdd han också.

– Han gav ett väldigt ödmjukt och vänligt intryck, utan några kungliga later. Jag förstår mycket väl varför han blev vald; en verkligt hjärte­varm människa, säger Laura Häkli.

Vid tillfället överlämnade kyrkorna i Europa den senaste revisionen av det ekumeniska dokumentet Charta Oecumenica till påven.

Växte upp under kyrkornas bord

Laura Häkli kommer från Forssa i sydvästra Finland.

– Jag växte upp under borden i kyrkan. På en liten ort fanns det kristna av alla de slag. Familjens vänner hörde till olika väckelserörelser. Jag hade frikyrkliga klasskompisar och de orto­doxas bönehus låg i ändan av vår gata, säger Laura Häkli.

"Jag tror att just någon som jag blev vald för att visa att ekumenik är alla församlingsmedlemmars sak och att vi kan minska polariseringen i vardagen själva."

Själv gick hon i genom hela den lokala folkkyrkoförsamlingens palett från dagklubb till ungdomsverksamhet. Men därefter blev det inte längre teologi och kyrka som karriär.

– På den tiden tänkte jag att alla riktiga jobb fanns på annat håll, säger hon.

Laura Häkli utbildade sig till journalist och har sedan dess arbetat inom olika medier och inom kommunikation inom olika medborgarrörelser och med innovationsstiftelsen Sitra tills hon för sex år sedan landade som kommunikationsdirektör hos Finska Missionssällskapet.

”Det är vi som ska vara ekumeniken”

Laura Häkli är den första av många generalsekreterare vid Ekumeniska rådet som inte är teolog.

– Jag tror att just någon som jag blev vald för att visa att ekumenik är alla församlingsmedlemmars sak och att vi kan minska polariseringen i vardagen själva och visa att vi i kyrkorna kan verka tillsammans, säger Laura Häkli.

Redan innan julen 2025 hinner Laura Häkli redan bli hands-on med många olika kristna traditioner. Mest minnesvärda julminnen har hon ändå från studietiden i Spanien och katolska julnattsmässor där.

– De hade väldiga julkrubbor, som miniatyrstäder med porlande bäckar och rörliga människofigurer. Men Jesusbarnet lades i krubban först på julnatten. I en gudstjänst satt prästen efteråt med Jesusdockan i famnen och kyrkfolket köade för att hälsa barnet välkommet och krama och kyssa det. Naivt och barnsligt, kan vi tycka som lutheraner, men det var oväntat berörande, säger Laura Häkli.

Fast Finland är inte sämre. Familjen har stuga i tavastländska Nastola, och där väljer församlingen en barnfamilj från orten med ett eget nyfött barn att vara i centrum för jultablån.

– Det är också väldigt berörande med bebisen där. Tårarna rinner på folk, i synnerhet på mig. Min egen förstfödda, Aleksi som fyller 20 i år, är född den 23 december. Så jag lever konkret med i Marias värkar och julens händelser och stämning.

Jan-Erik Andelin


Vårens turnépjäs på teater Viirus är ett personligt samtal om tro och tvivel, om behovet av mening, om kyrkans identitetskris och om ett samhälle som slutar tala om de viktiga existentiella frågorna. 7.3.2013 kl. 09:42

Att möta någon som har det svårt och hjälpa denne att komma på fötter igen är något som kyrkan prioriterar. KP ringde upp fem församlingar som alla svarade att de vid behov genast var beredda att ordna ett samtal. 3.3.2013 kl. 09:00

I dag kom Lärkullastiftelsen och Retreatstiftelsen överens om att ingå ett samarbetsavtal om att anställa en person som marknadsför och utvecklar retreatverksamheten i Svenskfinland. 1.3.2013 kl. 15:24

Sixten Ekstrand, Tomas Ray och Helene Liljeström söker direktorstjänsten för den svenska enheten vid Kyrkostyrelsen. 1.3.2013 kl. 15:22

Märta Sohlbergs bostad stod tom i fyra år efter hennes död och inbringade inga pengar. Nu är den såld. Vissa år har stiftelsens utdelning varit mycket knapp. 1.3.2013 kl. 08:46

Förr måste man veta sin plats i brukssamhällen. Vilka jobb man kan söka, vilka barn som kan leka tillsammans. Gita Lindgren lärde sig tidigt vilka koder som gällde bland arbetarna i Dalsbruk men också att knopar och segling kan förena långt över gränserna. 28.2.2013 kl. 12:14

De ocensurerade och ärliga känslorna som C.S. Lewis skrev ner efter sin hustrus död fascinerar skådespelaren Johan Fagerudd.  Han har bearbetat dem till en 45 minuter lång monolog som han kommer att turnera med i Svenskfinland. 28.2.2013 kl. 10:00

Kyrkan vill inte ledlöst dansa efter alla förändringar i kommunstrukturen. 27.2.2013 kl. 09:40

Nu börjar kyrkan jobba med sin egen språkstrategi. En arbetsgrupp tillsattes på tisdagen. 27.2.2013 kl. 09:30

Inspirerad av Krista Siegfrieds eurovisionsbidrag ordnas nu en bröllopsdag i Riihimäki. 26.2.2013 kl. 15:11

MOT:s dokumentär om Pirkko Jalovaara och andligt helande har skapat en livlig diskussion på webben. 26.2.2013 kl. 14:44

Recensenternas och konsumenternas respons på CD:n Brustna hjärtans gemenskap gläder Lina och Johannes Häger. Sedan den släpptes har de två varit upptagna med jobb och turnéer. I vår planerar de en ny turné till södra Finland. 24.2.2013 kl. 12:00

Vad skiljer den som är kristen från den som inte är kristen? Förr spelade kristna inte kort, de dansade inte, de drack inte alkohol. I dag är de yttre markörerna för ett kristet liv på väg att försvinna – eller också ser de annorlunda ut. Är det bra eller dåligt? 22.2.2013 kl. 13:27

Lite mer pengar ger lite mer lycka. Men ger mycket mer pengar mycket mer lycka? Det fick finlandssvenska ungdomar tugga på förra veckan. 21.2.2013 kl. 15:58

Nio kilometer före målet hörde Camilla Andersson en bekant melodi. I publiken stod någon och spelade Amazing Graze på trumpet. Det gav henne en förnimmelse av Gud och förnyade krafter att slutföra loppet. 21.2.2013 kl. 11:41

rasism. Jasmine Kelekay växte upp med tre kulturer, flyttade till USA för att studera och forskar nu i rasism. 22.10.2021 kl. 11:12

Kolumn. Det finns platser som ger rum för andlighet och eftertanke. Inom keltisk fromhet kallas sådana platser för ”thin places” – ställen där det är lätt att höra Gud tala. 15.10.2021 kl. 09:30

BARNBÖCKER. Monica Vikström-Jokela är aktuell med barnboken Hurdan är himlen? 14.10.2021 kl. 17:36

relationer. På familjerådgivningsbyråerna är krigstraumat inte längre samtalsämne nummer ett. Inget har ersatt kriget i det avseendet, men Jan-Erik Nyberg har sett att vår tids krav på individen blivit ett allt större problem. 14.10.2021 kl. 15:18

TVÅSPRÅKIGHET. Efter två veckor på jobbet sade den nya kommunikatören i Esbo svenska församling upp sig. – Arbetsmängden är så stor att det är omöjligt att göra ett gott jobb, säger företrädaren Sheila Liljeberg-Elgert, som också befarar en nedmontering av det svenska. 13.10.2021 kl. 16:45