– Min morfar talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud, säger Wille Westerholm.

Från personalchef på Stockmann till chef i Ekenäsnejdens svenska församling

Personligt.

Wille Westerholm hade i många år en dröm: att bli personaldirektör på Stockmanns varuhus. Han jobbade på varuhuset i hela 17 år. Sedan tog livet en ny vändning. I dag är han kyrkoherde i Ekenäsnejdens svenska församling.

26.11.2025 kl. 13:24


W
ille Westerholm
började sin karriär på varuhuset Stockmann i Helsingfors som nattvakt.

– Två personer övervakade hela huset, dygnet runt. Jag blev ansvarig för att allt rullade som det skulle, och det var väldigt trevligt.

Han började studera juridik vid Helsingfors öppna universitet samtidigt som han arbetade på Stockmann.

– Jag försökte komma in på juridiska fakulteten i många år, men förgäves. Idag är jag faktiskt tacksam för att jag aldrig gjorde det.

I stället kom han in på teologiska fakulteten.

– Jag studerade teologi vid Helsingfors universitet medan jag jobbade på varuhuset och fick nya uppgifter.

– Snart blev jag ansvarig för personalen på de avdelningar där jag arbetade. Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.

Men nya äventyr väntade honom. Allt som allt arbetade han på Stockmann i 17 år.

– I efterhand är jag tacksam för att det tog slut. Stockmann är ju inte det samma längre.

Han var ansvarig för personalen på de avdelningar där honarbetade. – Jag gjorde arbetsscheman, rapporterade timmar och höll kontakt med personalen. Det kändes naturligt – det var min dröm att en dag bli personaldirektör.



Europa väntade

Han gifte sig med sin fru Lillemor 1998 och tog hennes efternamn, Westerholm. Wille kommer från en helt finskspråkig familj och hans efternamn var Aalto.

– Min fru fick jobb på Europeiska investeringsbanken i Luxemburg. Jag tog alterneringsledighet från jobbet och tänkte att det skulle bli ett kort äventyr.

– När hon sedan fick en fast tjänst bestämde vi oss för att flytta helt och hållet.

I Luxemburg hade Wille inte något arbete i början.

– Jag kunde varken franska, tyska eller luxemburgiska, så jag kunde inte göra det jag var utbildad för, tyvärr.

Han fick nys om en sjömanskyrka i Bryssel.

– Jag tänkte: vad ska jag göra i Luxemburg? Jag kunde ju inte bara leva på min frus lön, även om jag gjorde det ett tag. Så jag kontaktade kyrkan. Följande dag började jag arbeta som ungdomsarbetsledare i Antwerpen, Rotterdam och Bryssel.

Det blev början på något nytt.

– Efter en tid frågade den dåvarande ledande prästen mig: ”Skulle du kunna tänka dig att bli prästvigd?” De behövde en präst i Luxemburg. Där bor ungefär 1 500 finländare.

Eftersom Wille redan var magister i teologi var beslutet lätt. Han fick flera kurser till godo.

2010 prästvigdes han i Kuopio.

– Wille Riekkinen vigde mig till präst. Han var då biskop med ansvar för utlandsarbete. Jag hade ingen koppling till Kuopio alls, men där fick jag min ordinationsutbildning.

Under de sista fyra åren utomlands jobbade han på Apple, vid sidan av sitt deltidsuppdrag som sjömanspräst.

– Jag lärde mig mycket om ekonomiförvaltning och om den amerikanska arbetskulturen.

– I början av 2016 bestämde vi oss att återvända till Finland för att kunna vara närmare våra föräldrar.



– För mig är Gud ständigt närvarande. Jag vet att jag inte kan förstå honom, men jag är helt beroende av honom. Gud är inkluderande, förlåtande och fylld av kärlek, säger Wille Westerholm



Tron kom inte via orden

Willes morfar var en viktig person i hans liv. Har var kyrkoherde.

– Vi tillbringade mycket tid tillsammans, oftast ute i naturen. Han talade aldrig om Gud, men genom hans sätt att se på världen lärde jag mig förstå något av Gud. Han visade mig stillheten i skogen, hur allt hänger ihop. Tron kom inte via ord, utan genom gemenskapen med honom och naturen.

När Wille Westerholm kom till Finland 2016 för att börja som präst i Ekenäsnejdens svenska församling visste han genast att han hamnat rätt.

– Det kunde inte finnas ett bättre jobb för mig. Alla dagar är olika och det händer mycket. Människomötena är det viktigaste, säger han.

Han har alltid drivits av att ta hand om människor.

– Det var ju egentligen också min uppgift på Stockmann.

Kyrkoherdens roll är ny men meningsfull.

– Just nu handlar mycket om att lära mig vara kyrkoherde. Det är en givande process. Någon sa en gång till mig att första året försöker man ta reda på vad man ska göra, och det andra året funderar man hur man ska göra det.


Skåldö i hans hjärta

Ekenäs och speciellt skärgårdsholmen Skåldö har en särskild plats i Wille Westerholms hjärta. Han var 25 år när han började tillbringa somrarna på holmen.

– När min fru och jag bodde utomlands fick vi ofta frågan: ”När kommer ni tillbaka till Finland?” Vi tänkte egentligen inte så långt fram. Men det jag saknade mest var Skåldö och stugan.

Nu är Ekenäs både arbetsplats och hem.

– Att vara kyrkoherde är lite bredare än mitt tidigare arbete som präst, men jag tycker om utmaningar. Det är hälsosamt att lära sig något nytt, säger han.

Han tillägger:

– Jag är ju egentligen finskspråkig från början, men jag trivs väldigt bra här. Jag har den gåvan att jag trivs både med människor och ensam. Att vara bland människor belastar mig inte. Och när jag kommer hem till huset i Ekenäs eller till stugan på Skåldö tar det bara fem minuter att koppla av.

Christa Mickelsson


film. I Guds namn är en film om den lilla människan som farit illa i den ståtliga institutionen – och som trettio år senare kämpar för upprättelse och för att rättvisa ska skipas. 13.12.2019 kl. 15:28

julklappar. Julklapparna måste inte vara ett hot mot miljön eller plånboken, säger den gröna bloggaren Julia Degerth. Men hon vet att det inte är en enkel fråga. 12.12.2019 kl. 15:11

profilen. Jonas Jansson tycker om att prata med Gud och med sina grannar. Han skulle vilja att alla fick känna sig duktiga och fina. – Det viktigaste är att visa omtanke och bära varandras bördor. 13.12.2019 kl. 12:56

förtjänstmedalj. Kyrkostyrelsen har beviljat Pro ecclesia-utmärkelse till fyra personer. En av dem är Stina Lindgård som är kyrkoherde i Agricola svenska församling. 10.12.2019 kl. 17:28

lediga tjänster. Två tjänster har varit lediganslagna i stiftet och en sökande vardera. 10.12.2019 kl. 16:45

julafton. I Matteus och Petrus församlingar sträcker sig julaftonens gemenskap ännu längre än julbönen. I Matteus firar man tillsammans i kyrkan och i Petrus hemma hos kyrkoherden. 12.12.2019 kl. 00:01

samlare. Man ska inte samla skatter på jorden, men tänk om sakerna är terapi, lek, möten och känslobehållare? 7.12.2019 kl. 11:13

Borgå. Borgå kyrkliga samfällighets omstridda fastighetsstrategi har återremitterats till gemensamma kyrkorådet. – Nu får församlingsråden i lugn och ro säga vad de tycker om fastighetsläget, säger domprosten Mats Lindgård. 5.12.2019 kl. 15:42

engagemang. Det nedläggningshotade Café Torpet i Södra Haga i Helsingfors får en fortsättning tack vare en förening som grundats av lokala invånare som vill ha kvar caféet. 4.12.2019 kl. 14:27

delaktighet. – Kyrkans delegation för tillgänglighet och funktionsvariationer konstaterade för några veckor sedan att vi gör historia eftersom det inte finns något motsvarande ännu i de nordiska kyrkorna, säger Katri Suhonen och hänvisar till Aktivt delaktig – Kyrkans handlingsprogram 2019–2024. 3.12.2019 kl. 16:32

kyrkoherdeinstallation. Mycket människor, mycket värme och adventsstämning. Det var söndagen i Sibbo i ett nötskal då församlingen fick en ny kyrkoherde i Camilla Ekholm. Samtidig gjorde också nya kaplanen Helena Rönnberg också sin första arbetsdag. 1.12.2019 kl. 20:09

adventstid. Författaren Kjell Westö är svag för adventstiden och julen. Han brukar besöka kyrkor för att sitta ner och fundera en stund – trots att han inte själv är medlem i kyrkan. 28.11.2019 kl. 12:00

julkalender. Församlingarna i huvudstadsregionen delar ut en julkalender till sina medlemmar. Glad adventstid önskar din församling! 28.11.2019 kl. 11:37

betraktat. "Det går så lätt att förvandla den här tiden till ett enda långt fredagsmys. Glögg och pepparkakor för hela slanten. Men ska vi under den här adventstiden försöka slå följe med mannen som lånar en åsna för att komma närmare oss?" frågar Juanita Fagerholm-Urch. 30.11.2019 kl. 09:00

utdelning. Poststrejken är slut och idag trycks Kyrkpressens adventsnummer. På många håll hinner tidningen tyvärr inte fram till första advent 27.11.2019 kl. 14:58

LEDIGA TJÄNSTER. Johannes församling i Helsingfors vill anställa en citykaplan, som särskilt ska arbeta med den åldersgrupp som har en svag relation till församlingen. 11.10.2023 kl. 16:09

Svenska kyrkan. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Sverige. – – – Den svenska kyrkoherden är allt oftare både andlig herde och daglig chef i stora "superpastorat" i Svenska kyrkan. Henrik Törnqvist blev kyrkoherde för en nyfusionerad storförsamling i Trollhättan. 9.10.2023 kl. 16:32

kyrkoherdar. Den finländska kyrkoherdens roll och makt i församlingen är ett stående tema. Därför tittade Kyrkpressen på hur deras kolleger i tre andra nordiska länder, Henrik, Erik och Louise jobbar. 10.10.2023 kl. 18:24

den norske kirke. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Norge. – – – Den norska kyrkoherden jobbar i en kyrka som söker sina former efter att ha slutat vara statskyrka 2012. Soknepresten är en av medlemmarna i församlingsrådet. Men chef på församlingskansliet är en "daglig leder", inte prästen. 9.10.2023 kl. 16:36

FOLKEKIRKEN I DANMARK. I KP:s serie om kyrkoherdar i Norden: Danmark. – – – Den danska kyrkoherden är traditionellt präst i en enprästförsamling i ett "sogn" som kan vara mycket litet. Sognepræsten är inte förman för församlingens anställda. Louise Britzes telefon i Köpenhamns förorten Nørrebro ringer dygnet runt ändå. 9.10.2023 kl. 16:34