– Det som gör Ingås målning unik är att den är den enda dödsdans som har gjorts norr om Östersjön. Ingen annan kyrka i Finland, Sverige eller Norge har något liknande, säger Erkki Päivärinta.

Berättelserna lever kvar i väggarna

INGÅ.

Ingå kyrka förvandlade Erkki Päivärinta och fick diplomingenjören att bli intresserad av historia. – Dödsdansen i Ingå kyrka är den enda som har gjorts norr om Östersjön.

10.11.2025 kl. 15:32

I skolan var Erkki Päivärinta inte särskilt intresserad av historia.

– Men när Ingå kyrka renoverades och golvet under brudrummet togs bort hittade vi gamla kistor och andra saker. Då väcktes min nyfikenhet och intresse. Vad har hänt här egentligen?

Ingå församlings början sträcker sig så långt tillbaka som till 1100-talet, och delar av dagens gråstenskyrka är från den tiden. Sin nuvarande form med målningar fick kyrkan i slutet av 1400-talet.


Vad är det som är speciellt med Ingå kyrka?

– Hela interiören. Den berättar om hur kyrkan en gång var en del av maktspelet mellan Sverige, Tallinn och Danmark, kampen om makten över Östersjön. Alltså lite som i dag, säger han med glimten i ögat.


Vilket är det mest speciella föremålet i kyrkan?

– Det finns många värdefulla föremål, men två är alldeles speciella. En av dem är dödsdansen på norra väggen. Den målades på 1500-talet, men motivet har sina rötter i 1300-talets Europa, då pesten härjade. Under medeltiden var döden en naturlig del av livet, lika självklar som födelsen. Dödsdansen var en slags uppvisning under gudstjänsterna, där man blev påmind om livets förgänglighet.

– Det som gör Ingås målning unik är att den är den enda dödsdans som har gjorts norr om Östersjön. Ingen annan kyrka i Finland, Sverige eller Norge har något liknande.

Den andra stora skatten i Ingå kyrka är Kristusfiguren på altarkrucifixet.




Kyrkan har blivit plundrad flera gånger men ingen har vågat ta Kristusfiguren.



– Den tillverkades på 1300-talet i Lübeck. Det är kyrkans äldsta bevarade föremål. I de flesta medeltida kyrkor finns många helgonstatyer, men här finns inga kvar. Jag tror att det beror på att danskarna använde kyrkan som fästning på 1500-talet. De behövde virke till uppvärmningen, och då gick mycket förlorat.

– I början av 1700-talet, under Stora ofreden, tog ryssarna tog kyrksilvret och andra värdefulla föremål. Det som fanns kvar brändes antagligen upp.


Barnens skyddshelgon

Ingå kyrka är tillägnad sjöfararnas och barnens skyddshelgon, Sankt Nikolaus.

Det finns en stående gravsten på vänstra väggen över greve Joachim Löwenhaupt. Joachim dog som barn, endast två och ett halvt år gammal. Hans gravsten fanns på golvet vid koret men flyttades till sin nuvarande plats vid renoveringen 1840.

Erkki Päivärinta har skrivit en skrift om Ingå kyrka och dess spännade historia. I slutordet berättar han varför han ville skriva om kyrkan och dess historia.

– Jag vill att barnen i Ingå ska bli nyfikna på sin egen historia och att vuxna ska kunna stöda dem i det.


Du är aktiv i församlingen. Vad är det värdefullaste du har gjort?

– Jag har suttit i kyrkorådet många år, men det som betydde mest för mig var nog att leda söndagsskolan. Det kändes viktigare än alla möten i kyrkorådet.

– En kvinna, nu över femtio, kom fram till mig och berättade att hon gått i min söndagsskola när hon var liten. Då märker man att det man gjort faktiskt haft betydelse.


Vad betyder kyrkan och församlingen för dig?

– Jag går i kyrkan ganska regelbundet. Gemenskapen är det viktigaste, att man får vara tillsammans. Församlingen är Kristi kropp som samlas och delar livet. Vi ordnar också en ”kara”-brunch en gång i månaden i Diakonihuset. Människor kommer bara för att träffas. Jag tycker det är viktigt att tröskeln är låg, så att alla vågar komma.

Christa Mickelsson


Personligt. För drygt 60 år sedan föddes en pojke i ett Kajana som ännu präglades av kriget. Pojken fick namnet Matti, och trots att hans familj och omgivning var helt finskspråkig gillade han ett skolämne oväntat mycket: det andra inhemska språket – svenska. I dag heter Matti Elia och är ärkebiskop för den ortodoxa kyrkan i Finland. 4.3.2025 kl. 17:37

FINLANDS SCOUTER. I år samarbetar insamlingen Gemensamt Ansvar med Finlands Scouter. Temat för årets insamling är ungas möjligheter att drömma och bygga en trygg framtid. Emma Portman jobbar som koordinator för medlemsutveckling hos Finlands Svenska Scouter 3.3.2025 kl. 16:13

Ukraina. Att tända ett ljus känns som en liten sak, men det är något med ljus – det ger ändå en känsla av att något är lite bättre, säger ukrainska Iryna Gorkun-Silén om den ljuständning för Ukraina som Helsingfors kyrkliga samfällighet ordnade på treårsdagen av Ukrainakriget. 28.2.2025 kl. 20:47

HALLÅ DÄR. Hon startar en ny barnkör i skolorna i vår. – Att sjunga i kör är en bra form av gemenskap, det motverkar ensamhet, säger hon. 28.2.2025 kl. 21:10

Kolumn. Det ingår i mina arbetsuppgifter som diakoniarbetare att på torsdagar hjälpa till med matutdelningen AndreasHelps i Helsingfors. Mathjälpen har redan pågått i tio års tid. 28.2.2025 kl. 21:06

val. Teologie magister Benjamin Häggblom har utsetts till sjukhuspräst i Vasa. Sedan november 2024 har han vikarierat som sjukhuspräst. 26.2.2025 kl. 19:49

val. Den ledigförklarade kaplanstjänsten i Esbo svenska församling har fått tre sökande. 25.2.2025 kl. 13:58

fastan. Under fastan får vi andas ut vår rädsla för att andas in kärlek, godhet, vila – ja, nåd. Det är inget vi måste, kan eller borde göra. Men vi får fasta. 24.2.2025 kl. 19:42

BEGRAVNINGSVÄSENDET. Det händer mycket inom begravningsväsendet just nu, men på gravkontoret i Jakobstad är man van vid att hitta lösningar och möta människor i sorg. 24.2.2025 kl. 15:16

Personligt. För Matte Fontell var hans stamning och hans överaktivitet en skam – men också en källa till kreativitet. – Jag var livlig och överaktiv, men jag hade också tusen bilder och berättelser i huvudet. 20.2.2025 kl. 18:53

PRÄSTBRIST. På vissa orter är det svårt att hitta kyrkoherdar. Prästvikarier är det också brist på. Notarie Linus Stråhlman vid domkapitlet i Borgå tror att pengar kunde vara ett lockbete i jakten på kyrkoherdar. – Man tror kanske att det är ett heligt jobb att vara präst, men lönen spelar helt klart en roll. 20.2.2025 kl. 12:00

Personligt. – Jag tror att vår tid på jorden handlar om att lära oss att älska. Att vara så goda vi kan. Jag tycker att vi borde vara mer ödmjuka inför vad det innebär att vara människa, säger skådespelaren Anna Hultin. 18.2.2025 kl. 10:13

PULS. Det har gått ett halvt år sedan de aktiva i det karismatiska lekmannakonceptet Puls lade ner i Petrus församling i Helsingfors och gick sin väg. Kyrkpressen tittar på vad som hände sedan. 17.2.2025 kl. 19:00

litteratur. Då Emma Ahlgren skriver fiktion är det roligt, absurt, vasst och mörkt. Men hon påminner om att det i verkligheten finns hjälp mot mörker. Det finns terapi och medicin. Och djur. Och ibland också Gud. 14.2.2025 kl. 13:37

GRÖN OMSTÄLLNING. Nina Långstedt är den sjunde generationen som odlar jorden på Krämars i Svartå, Ingå. Hon vill göra allt hon kan för att rädda inte bara Krämars utan hela planeten för framtidens generationer. – Det är hopplöst, men vi måste göra det ändå. 13.2.2025 kl. 09:43

KOLLEKTER. Martina Harms-Aalto som är svensk representant i Kyrkostyrelsens plenum föreslog strykningen av Kansanlähetys och evangeliska Sley i kollektlistan. 29.8.2025 kl. 18:24

Kolumn. – Jag hoppas att jag för egen del kunde ta Jesus som exempel och kunna vara välkomnande och bemöta andra mänskor som han skulle ha gjort. 28.8.2025 kl. 19:16

ÖSTERSJÖN. I Esbo firade församlingen Östersjödagen med kaffe och dopp – det vill säga ett alldeles fysiskt dopp på stranden i Stensvik. 28.8.2025 kl. 09:13

Bibel. Tankar om vår diskussion, dess orsak och centrala fråga. Vad är det ytterst fråga om i våra fortsatta debatter om kvinnliga präster, homosexualitet, köns- och sexuella minoriteter och samkönade äktenskap? frågar ärkebiskop emeritus John Vikström. 10.9.2025 kl. 10:35

NYTT FRÅN DOMKAPITLET. Domkapitlet har beviljat en präst avsked från prästämbetet. 22.8.2025 kl. 15:59